Vinst före trygghet
”Det gick inte att få lönsamhet ur kontraktet” är Trafficares motivation till att säga upp gällande avtal med SJ, ännu ett i raden av exempel på hur det som borde vara gemensam egendom blivit en källa till vinst för giriga kapitalister utan andra intressen än den egna plånboken.
– Det var svårt, jättesvårt att leva upp till ägarnas förväntningar, säger en tidigare vd för Trafficare, som intervjuas i journalisten och författaren Mikael Nybergs nyligen utgivna bok ”Det stora tågrånet”.
Vilka är då ägarna bakom Trafficare och vad har de för ”förväntningar”?
Företaget ägs av multinationella ISS, ett av världens största företag med över 525000 anställda i 50 länder, som ägs av den amerikanska storbanken Goldman Sachs och Wallenbergarnas riskkapitalbolag EQT.
Goldman Sachs och EQT har självklart inget intresse av vare sig en fungerande tågtrafik eller trygghet och anständiga villkor för de anställda. De är bara intresserade av att sno åt sig skattepengar från den privatiserade välfärden. Genom underbud tar de hem kontrakt där så lite pengar som möjligt går till de verksamheter de är avsatta till.
Själva ger riskkapitalisterna ingenting tillbaka, vinsterna placeras i skatteparadis. När det inte går att suga mer vinst ur verksamheterna säljs de vidare, eller som i fallet med tågstädet där kontrakt sägs upp i förtid.
”Inom järnvägen fungerar affärsmodellen som en pådrivare av förfallet” konstaterar Mikael Nyberg i sin bok. Men situationen är på inget sätt unik för järnvägen. Bostäder, skolor, vård- inrättningar – överallt där riskkapitalisterna slagit klorna i verksamheten följer nedskärningar, personalminskningar, otrygghet, förslumning och försämrat underhåll.
Dessvärre styrs det statligt ägda men bolagiserade SJ idag inte efter andra principer, något som nu drabbar städpersonalen. Den lönsamhet som Trafficare inte lyckades pressa ur det redan prispressade kontraktet ska SJ nu själva stampa fram ur samma arbetsuppgifter.
Det är hög tid att den gemensamma välfärden, inklusive kollektivtrafiken, återförs i samhällelig ägo.
På vägen dit är varje hinder för privatiseringsivrarna och nyliberalerna välkomna. Att statligt ägda företag behandlar personalen bättre än riskkapitalbolagen är ett anständighetskrav.
Städpersonalen som kämpar för sina arbeten och villkor är värda allt stöd.