”Vi volontärer är ovärderliga”

För mig är musikfestivaler ett måste för en bra sommar. Lika självklart som det är att åka på Kommunisternas sommarläger. För många ungdomar är det dock omöjligt att ha råd med de dyra biljettpriserna, plus att de måste köpa mat och tågbiljetter. För mig har räddningen varit att söka som volontär, och denna sommar är mitt femte år att volontära.

Jag har som volontär fått göra många olika saker. Jag har byggt staket och golv, inrett artistloger, delat ut vatten till konsertpublik, städat festivalcamping, kroppsvisiterat och mycket mer. Jag har både bra och dåliga erfarenheter men som tur är det mest bra.

En festival i storleken av Way out West eller Peace & Love klarar sig inte utan volontärer. Vi är ovärderliga för att allt ska hinnas med, och vi jobbar gratis. Så är det ju, även om vi får inträde, mat under arbetspassen och en t-shirt. Därför tycker jag att det är viktigt att arrangörerna bryr sig om sina volontärer och anstränger sig för att alla ska få den bästa möjliga upplevelsen.

Några viktiga delar för att känna sig trygg på arbetet är att få chans att vila under och mellan passen, få äta och känna säkerhet i arbetet. Att det är tydligt vem som ansvarar för dig och vet vad som ska göras för att inte någon ska komma i kläm.

Jag har funderat på hur mycket volontärernas jobb egentligen värderas. Det kan bli obekväma arbetstider, ensamma vaktjobb och långa pass. Arbetsmiljön är inte alltid den bästa. Jag har slagit ut timmarna jag jobbat med vad en inträdesbiljett kostar och kommit fram till en timlön på 60 kronor. Ibland hoppar volontärer av och då får vi som är kvar jobba extra mycket, för de hinner inte ta in nya.

Att jobba hårt är jag inte rädd för, men då måste arrangörerna erbjuda ordentlig mat. Vad som erbjuds varierar mycket, ibland har jag fått cateringmat med salladsbuffé och kaffe och kaka, andra gånger har jag fått en matkupong som gällde för en hamburgare utan pommes frites ute på konsertområdet. Den värsta erfarenheten var när jag fick äta en halv, iskall pizza till middag.

Det finns flera festivaler som säljer slut sina biljetter och går med stora vinster. De förlorar inte något på att ta in extra många volontärer. De får enbart gladare volontärer. Dock ska det i dagens samhälle alltid tävlas och konkurreras och risken att inte få bli volontär gör att man tar de uppgifter man blir tilldelad.

De flesta som söker volontärsjobb gör det för att de vill se ett par speciella artister. Att jobba tio timmar i sträck är mycket uttröttande för både kroppen och psyket. Vilken besvikelse att missa sin favoritkonsert för att man helt enkelt inte har ork!

Blir du antagen som volontär ser villkoren olika ut, men för det mesta säger de att när du godkänt att du ska arbeta, genom att få ett inträdesarmband måste du genomföra dina arbetspass. Kan du inte det ska ett läkarintyg bekräfta att du inte kan jobba och armbandet klipps av.

Har man inget intyg men inte kan jobba skickas en debiteringsavgift på biljettpriset, det brukar vara runt 2000 kronor. Så reglerna är tuffa och många känner sig så pass pressade av detta att de inte vågar ta jobb. Är det säkert att panikångest kommer bli godkänd för sjukintyg?

Trots detta har jag sökt volontärsjobb många gånger. För finns det en bra organisation, ett trygghetstänk och arbetsledare som lyssnar så kan det vara ett underbart roligt jobb. Jag söker inte jobb längre för att jag vill se konserterna utan för att jag vill träffa nya volontärskompisar och vara med i kugghjulen som bygger en festival.

Skulle någon tro att unga volontärer är lata och jobbovilliga så har de fel. Som volontär ger många allt.

Elna Orrlöv