Seger för Seko?
Den varslade tågstrejken avblåstes inte helt oväntat kvällen innan strejken skulle ha brutit ut efter att Seko och arbetsgivarna Almega nått en överenskommelse. Seko, och dess förbundsordförande Janne Rudén, har utropat överenskommelsen till en seger. Tyvärr finns anledning att inte ta ut segern i förskott.
Nog för att kompromisser ibland är nödvändiga och nog för att Seko fick igenom vissa krav. Lokförare och ombordpersonal på Götalandståg behålla sina tidigare avtal och undviker därmed den lönedumpning som skulle varit ett faktum på grund av verksamhetsövergången på linjen, där SJ Götalandståg tog över efter DSB Väst, men sedan helt gick upp i SJ AB.
En seger förvisso men hur var det med principen, att få behålla löner och villkor vid verksamhetsövergång? När strejken varslades deklarerade ju Seko att målet var regler för att förhindra avtalsdumpning och detta får anses vara det enskilt viktigaste kravet.
När strejken avblåstes var Sekos Janne Rudén snabb med att deklarera att en ”lösning äntligen har hittats”. Lika snabb var Almegas vd Jonas Milton som på Sveriges Radios fråga om avtalet innebär att de anställda ska få behålla sina villkor om ett nytt tågbolag tar över svarade: ”Nej, det tycker jag inte alls utan det är en fråga vi ska utreda”.
Vad består då denna tvetydiga lösning av? Jo, att en arbetsgrupp ska undersöka villkoren för det centrala avtalet ”med särskilt fokus på balansen av attraktiva arbets- och anställningsvillkor för de anställda” för att citera Sekos pressmeddelande.
I de senaste årens avtalsrörelser har det blivit populärt att tillsätta gemensamma ”arbetsgrupper”. Det är en tveksam strategi. Efter 2011 års förhandlingar mellan Kommunal och Bussarbetsgivarna tillsattes till exempel arbetsgrupper för de två viktiga kraven på att få starta och sluta vid samma ställe och på att avskaffa individuella löner. Frågor som därmed begravdes och glömdes bort.
Seko försvarar överenskommelsen och arbetsgruppen med att avtalet är uppsägningsbart varje år. Om arbetsgruppen inte kommer till en tillfredsställande lösning har Seko alltså fortfarande strejkvapnet i sin hand. Det inger givetvis viss tröst för det finns nämligen all anledning att tro att Almega inte tänker ge upp möjligheten att dumpa löner och villkor vid upphandlingar. Att konkurrera genom att minska kostnader och bjuda under är ju en av grundtankarna med upphandlingssystemet.
Som alltid är det klasskamp, och inte klassamarbetande arbetsgrupper, som kan göra verklighet av arbetarnas krav.