MP säger ja till sänkta pensioner

I valrörelsen äskade pensionsuppgörelsens partier största möjliga tystnad om pensionerna, väl medvetna om att debatt i pensionsfrågan skulle bli ett opinionsmässigt sänke för dem alla.

Av de partier som står utanför pensionsuppgörelsen satte både Vänsterpartiet och Miljöpartiet frivilligt på sig den påbjudna munkavlen, vilket lämnade Sverigedemokraterna att ensamt närma sig pensionärernas berättigade missnöje, på sitt förljugna sätt. Övriga partiers kollektiva tystnad om pensionerna bidrog definitivt till SD:s framgång.

Nu är valet överståndet och pensionsfrågan plockas åter fram ur tystnadens garderob. För givet är att den nu påbörjade mandatperioden kräver nya pensionsuppgörelser och nya pensionsbeslut, inte minst vad gäller pensionsåldern. Men i vanlig ordning skall det ske i smyg och bortom väljarnas påverkan.

Till pjäsen hör då att ett av regeringspartierna – Miljöpartiet – inte ingår i riksdagens så kallade pensionsgrupp och därmed inte heller har tillträde till de ljusskygga förhandlingar som pågår om pensionerna. Så kan regeringen naturligtvis inte ha det, så i regeringsuppgörelsen ingår att Miljöpartiet skall bjudas in till pensionsgruppen.

Att MP stått utanför pensionsgruppen och dess pensionsuppgörelse har historiska, inte politiska orsaker. När gruppen 1994 formerades av regeringen Bildt satt Miljöpartiet inte i riksdagen och hade därför inte tillträde till den då närmast hemliga gruppen.

Efter återkomsten till riksdagen hösten 1994 propsade inte MP på att bli upptagen i den ljusskygga gemenskapen. Men med en alltmer resultatinriktad politik har utanförskapet blivit svårare att bära, så 2013 begärde MP att bli upptaget i pensionsgruppen. Men då sade både allianspartierna och Socialdemokraterna nej.

Nu har sossarna bytt sida och det skulle förvåna om inte också allianspartierna gör det, trots lite inledande krumbukter. Ju fler som inkluderas i det demokratiska skumrasket kring pensionerna, desto lättare blir det att tysta kritiken.

Uppgörelsen innebär ingen kovändning från Miljöpartiets sida. MP har visserligen haft ”gröna” synpunkter på pensionsfondernas investeringar, men till pensions-uppgörelsens grundkoncept har MP inget att invända. Man är för sänkta ersättningsnivåer, för pensionsbromsen, för höjd pensionsålder och för det spekulativa premiepensionssystemet (fast med en grön profil). MP är uppenbart också för att pensionsfrågan även fortsättningsvis förhandlas fram i slutna rum, utan att tillfråga väljarna, annars hade man vänt pensionsgruppen ryggen.

Forskaren Urban Lundberg menar att pensionsgruppen står vid sidan av demokratin: ”Det uppstod en ny konfliktlinje – inte mellan de politiska partierna, utan mellan politikerna och väljarna […] Om man bara har en majoritet i riksdagen kan politikerna göra vad som helst.”

Om någon fortfarande tror att Miljöpartiet representerar någon slags gräsrotsrörelse, så är det dags att överge den illusionen. MP är ett maktparti bland andra maktpartier.