Finska vårdanställda säger upp sig i protest

Den 19 november går en kollektiv uppsägning igenom för ca 13.000 vårdanställda inom den finska kommunsektorn. Detta vill säga om inte den finska borgarregeringen innan dess skjuter till mer pengar till löner.

Bakom denna ovanliga arbetskampåtgärd ligger fackförbundet Tehy, som organiserar utbildad personal inom social- och hälsovården, varav sjuksköterskor och kvinnor utgör merparten av medlemmarna.

Enligt de opinionsundersökningar som har gjorts står en klar majoritet av det finska folket på de vårdanställdas sida.

Konflikten mellan regeringen och arbetstagarna bottnar i svikna vallöften och en situation där den finska vården befinner sig i kris. I valrörelsen nämndes de siffror som Tehy nu kräver i lönelyft, 400-600 euro på 2,5 år, men som nu av samma personer i den borgerliga regeringen förkastas som orealistiska.

Åratal av nedskärningar
Situationen och utvecklingen för vården i Finland är på inget sätt unik. Det handlar om åratal av nedskärningar där färre personal med mindre resurser ska ta hand om allt fler patienter.

Detta i en tid då högkonjunktur råder i Finland och företagen gör vinster som aldrig förr. Situationen är på detta sätt likadan i Finland och Sverige.
Regeringen och arbetsgivarna har försökt få konfliktåtgärden olagligförklarad, samtidigt som de har försökt vända opinionen genom att vädja till känslorna och lägga allt ansvar för patientsäkerheten på de vårdanställda. Vilket har fått motsatt effekt.

Stödet för de vårdanställdas kampåtgärd har ökat. I en färsk opinionsundersökning stöder 60 procent av folket sjuksköterskornas lönekamp, bara 25 är emot.

Patientsäkerheten hotas mer av en underbemannad och underfinansierad vård, och det är den finska regeringens uppdrag och ansvar att se till att resurser och personal finns för att hålla en viss nivå inom vården.

Eller kan det helt enkelt vara så att borgarna inte har nåt emot en dåligt skött offentlig vård som gör det lättare att motivera privatiseringar av vården?

Tvångsarbete
Till sist försöker nu regeringen driva igenom en lag som ska tvinga folk att arbeta om människoliv är i fara, vare sig man är anställd eller inte. Vilket, förutom att vara en mycket tvivelaktig metod, så klart inte löser problemen, varken på kort eller lång sikt. Men när har borgare någonsin tänkt långsiktigt?

Sjuksköterskefacket Tehy gav i måndags svar på tal med beskedet att ytterligare 3600 sjuksköterskor säger upp sig. Några från 27 november och andra från 13 december.

Givetvis är lönekraven minst sagt rimliga. I Finland råder personalbrist inom vården och allt färre väljer att utbilda sig till vårdyrken på grund av lönerna och arbetsförhållandena, samtidigt som många av de utbildade hellre väljer att arbeta utomlands.

I detta första skede av konflikten ligger uppsägningarnas tyngdpunkt främst inom den specialiserade sjukhusvården, men den kan komma att utvidgas till socialsektor och primärvård om kraven inte går igenom.

Hoppfull kamp
Kampåtgärden inger hopp, och låt oss hoppas att Tehy tar kampen och medlemmarnas krav hela vägen.

Synd i sammanhanget är att Super, fackförbundet som organiserar bland annat närvårdare (läs undersköterskor), tidigt accepterade arbetsgivarens låga löneanbud.

Den dåliga situationen för vårdanställda gäller ingalunda enbart för sjuksköterskor, och för att sätta extra tryck på regeringen krävs det enighet bland alla berörda yrkeskategorier inom vården.

OSKAR WIGREN
Proletären 46, 2007

• Artikelförfattaren är Tehymedlem och sjuksköterska på ett demensboende i Esbo i Finland.