Manchesterdådet och Theresa Mays stöd till libyska terrorister

Publicerad 31 maj 2017
De libyer som 2011 tog till vapen mot Gaddafis styre var i huvudsak extrema islamister. Dessa fick stöd av brittiska MI5 när Theresa May var inrikesminister.
De libyer som 2011 tog till vapen mot Gaddafis styre var i huvudsak extrema islamister. Dessa fick stöd av brittiska MI5 när Theresa May var inrikesminister.

Ännu ett fasansfullt terrordåd har inträffat i en europeisk storstad. Men i fördömandena av terrorismen är det märkligt tyst om västvärldens skuld. För Manchesterdådet hänger samman med brittiska MI5:s stöd till islamistiska extremister och Natos angreppskrig mot Libyen.

Plötsligt uppmuntrade brittiska MI5 terroristmisstänkta libyer i exil att resa till Libyen för att strida mot Gaddafi.

Listan över terrordåd på europeisk mark blir längre. Medierapporteringen är betydligt mer omfattande och fördömandena betydligt mer kraftfulla när terrorn drabbar i vårt närområde. Men det är naturligtvis lika vidrigt när människor i syriska Homs eller irakiska Bagdad sprängs i luften som när 22 personer dödas i brittiska Manchester.

Efter varje terrordåd diskuteras terrorismens orsaker och hur den ska bekämpas. Varje gång åker skygglapparna på. Så har det varit efter tidigare attacker med kopplingar till terroristgrupper i Syrien och Irak, och så är det efter Manchester.

Inga stora medier granskar västvärldens destruktiva agerande i Mellanöstern, inga politiker kliver fram och erkänner sin egen skuld till terrorns framväxt.

Den utpekade Manchesterbombaren
Salman Abedi är född i Storbritannien men har rötter i Libyen. Det är ett land som har blivit ett starkt fäste för diverse extrema islamistiska väpnade grupper, inklusive al-Qaida och Islamiska staten.

Libyen var fram till 2011 ett förhållandevis stabilt och lugnt land i Nordafrika. Allt förändrades under den så kallade arabiska vårens första månader.

I sin iver att störta den libyska ledaren Muammar Gaddafi backade västvärlden och Gulfstaterna upp ett i huvudsak islamistiskt väpnat uppror.

Efter bara några veckor inledde Nato tillsammans med Sverige och flera av kungadiktaturerna på arabiska halvön ett massivt bombkrig för att få till stånd ett regimskifte.

Sett ur den synvinkeln var Natokriget och det väpnade upproret lyckat. Den libyska statsmakten föll samman och Gaddafi mördades slutligen i oktober 2011.

Men det kriget framförallt resulterade i var ett sönderslaget och splittrat land. Det fanns ingen kraft med folkligt stöd som kunde ta över. Libyen förvandlades till ett slagfält där tusentalet väpnade miliser stred om kontrollen över territorium och oljekällor. Miliser som blivit starka tack vare Natokriget och direkt stöd från västvärlden.

I detta kaos såg terrororganisationen Islamiska staten en möjlighet att ta över landområden och etablera sig på libysk mark med tusentals krigare i sina led.

Det är i Libyen precis som i Syrien och Irak. Terrorismens framväxt är ett resultat av västvärldens krig och inblandning.

Det finns också direkta kopplingar mellan Manchesterbombaren, brittiska underrättelsetjänsten MI5 och det Natostödda upproret i Libyen 2011.

Salman Abedis föräldrar flydde Gaddafis styre i Libyen 1991. Efter ett år i Saudiarabien flyttade familjen först till London och därefter till Manchester.

Vid denna tid kom många libyska flyktingar till just Manchester. En del av dem hade kopplingar till Libyan Islamic Fighters Group (LIFG). Det var en religiöst konservativ organisation som grundats 1995 av libyer som krigat i Afghanistan tillsammans med mujahedin och al-Qaida. Salman Abedis far, Ramadan Abedi, var medlem i LIFG.

På grund av banden till al-Qaida terroriststämplades organisationen av både USA och Storbritannien. Dess anhängare i Manchester övervakades av MI5. Men allt förändrades när upproret i Libyen inleddes i februari 2011 och Nato förberedde sig för regimskifteskriget.

Den brittiska nyhetswebbsidan Middle East Eye (MEE) har utförligt rapporterat om hur dessa libyer i exil plötsligt uppmuntrades av MI5 att resa tillbaka till Libyen för att strida mot Gaddafi. Personer som på grund av terroristmisstankar då satt i hus-arrest eller fråntagits sina pass släpptes fria och fick sina pass tillbaka.

En av de libyer som MEE intervjuat vittnar om att de på plats i Libyen tränades av före detta soldater i brittiska och irländska elitförband.

Flertalet av dem som 2011 lämnade exilen i Storbritannien och anslöt sig till de i huvudsak islamistiska grupperna i Libyen kom från Manchester. En av dem var Manchesterbombarens far, Ramadan Abedi.

Många av dessa libyer återvände senare utan problem till Storbritannien.

Ramadan Abedi stannade däremot kvar i Libyen. Förutom sitt medlemskap i terrorstämplade LIFG har han på sociala medier öppet uttryckt stöd för Jabhat al-Nusra, den syriska grenen av al-Qaida.

Sonen Salman har flera gånger besökt sin far och familjen i Libyen. Senast veckan innan han sprängde sig själv till döds. Vad han gjorde där är inte klarlagt.

Hans yngre bror, Hashem, har efter bomben i Manchester gripits i Libyen för misstänkta terroristkopplingar.

Storbritannien bidrog alltså på två plan till att göra Libyen till ett terroristfäste; Natokriget och stärkandet av den libyska jihadiströrelsen med band till al-Qaida.

I detta finns en koppling till den nuvarande brittiska regeringen. Inrikesminister 2011 och därmed ansvarig för MI5 var Theresa May. Som premiärminister tvingas hon sex år senare möta det terrorhot som hon varit med och skapat.