EU – ett verktyg för lönesänkningar
Med Europakten ska EU göra regel av de lönesänkningar som kapitalisterna lyckats driva igenom med krisen som argument. ”Med de nya reglerna kan EU i praktiken utöva press på oss hur höga löneökningar vi kan kräva. De kan till och med kräva att ett land sänker sina löner”, förklarar Wanja Lundby-Wedin i tidningen Flamman. EU-kramaren Lundby-Wedin verkar förvånad över detta.
Det borde hon inte vara. Redan 1990 konstaterade svenska LO i sin rapport ”Den svenska arbetsrätten och EG” att: ”I början av 1900-talet konkurrerade enskilda arbetare om jobben och bjöd under varandra – nu agerar fackföreningar i olika länder på motsvarande sätt.”
Detta är ett av syftena med EU, att spela ut arbetarna i olika länder mot varandra för att pressa tillbaka arbetarklassens rättigheter och löner. Häromåret konstaterade en studie från europeiska fackliga utrednings-institutet ETUI-REHS att lönenedpressningen är en ”kärnfråga” inom hela EU-området. Ju mer integrerat ett land blir i EU-projektet desto hårdare press sätts det på lönerna. Lönernas andel av BNP har sjunkit i hela EU och mest i de länder som är med i EMU.
Studien konstaterar att pressen på lönerna har skett såväl med som utan facklig medverkan. Genom både centralisering av lönesättningen och genom decentralisering. Både genom kollektivavtal och utan. Det avgörande är alltså inte formen, utan innehållet. Formen anpassas till de rådande omständigheterna i varje givet land.
Med Europakten tas nu ytterligare ett steg. Genom att ge Bryssel direkt makt över lönesättningen i de enskilda länderna ska framtida lönepress underlättas. Lägre löner i offentlig sektor ska också pressa ner lönerna i privat sektor. Sänkningar av skatt på arbete ska minska lönekraven, med Sverige som tydlig förebild. Centrala löneavtal ska motverkas, pensionsåldrar höjas och förtida pension begränsas. Det är svårt att hitta ett tydligare bevis på EU:s roll som nyliberal vägröjare och verktyg för att pressa arbetarklassens rättigheter.
Att Sverige hittills sagt nej är bra men inte tillräckligt. För att försvara de fackliga rättigheterna krävs en kamp för att Sverige skall lämna EU.