Antifacklig offensiv mot sjömännen

Svenska redare vill införa ett svenskt internationellt skeppsregister, SIS, och sparka tusentals sjömän och ersätta de med besättningar utan fackliga rättigheter från låglöneländer. Proletären diskuterar redarnas antifackliga offensiv och läget för svensk sjöfart med Johan Augustsson och Fredrik Jansson, som båda utbildar sig till styrmän.

Johan Augustsson och Fredrik Jansson går på sjökaptensprogrammet på Chalmers i Göteborg, där de läser till styrmän. Med ett år kvar av utbildningen är de på väg ut i yrkeslivet i en bransch där framtiden är minst sagt oviss.

– När vi började utbildningen ansågs sjömansyrket som en framtidsbransch, men sedan kom krisen, förklarar Johan Augustsson.

De säger båda att de sökt sig till sjömansyrket främst för att de attraheras av arbetssituationen, där långa sammanhängande perioder av intensivt arbete till sjöss kompenseras av långa ledigheter. För den som vill jobba på sjön är befälsutbildning i stor sett den enda vägen. Manskapsutbildningar finns bara på gymnasienivå.

– Jag började sommarjobba som jungman på torrlastbåtar, och trodde att jag kunde jobba mig in i yrket. Men den möjligheten finns inte längre, konstaterar Johan Augustsson.

Idag finns inte mycket kvar av den romantiserade bilden av sjömansyrket, och den som går till sjöss i förhoppningen om spännande besök i fjärran länder lär bli besviken. Något som Johan Augustsson och Fredrik Jansson kan intyga från sina praktikperioder ombord på olika fartyg.

– Det är lean production som gäller även till sjöss, rederierna håller sig med så lite bemanning som möjligt, berättar Fredrik Jansson. En tankbåt anlöper till exempel många hamnar på korta avstånd. Det innebär mycket arbete där vilotidslagen sällan gäller.

I debatten kring sjöfartsfrågorna framställs det som att det enda som kan hindra svenska rederier från att gå under är låglönebesättningar. Johan Augustsson och Fredrik Jansson ger en annan bild än redarnas.

– Snacket ute på båtarna är att redarna har skurit guld med täljkniv, sedan gnäller de när det kommer några dåliga år, säger Johan Augustsson.

– Det är många rederier som flaggat ut sina fartyg trots att de går med vinst, påpekar Fredrik Jansson. Redarna använder utflaggning som ett medel för att maximera vinsterna. Det är så företag fungerar.

Den negativa trenden med utflaggning har pågått i flera år. Bara under 2011 års första månader har ett tiotal svenska lastfartyg flaggats ut. Redarna kräver högljutt att den svenska regeringen ska införa ett svenskt internationellt skeppsregister. Om ett sådant register blir verklighet ges redarna saklig grund att sparka i land tusentals sjömän och istället bemanna båtarna med lågavlönade utländska sjömän utan fackets inblandning.

– Ett SIS är mycket större än vad många inser, säger Johan Augustsson. Vi har ju levt hela våra liv med svenska villkor på arbetsmarknaden. Ett SIS skulle slå undan benen på våra fackliga rättigheter och är faktiskt ett brott mot internationell lag.

Det är lika mycket en antifacklig offensiv som en fråga om lönekostnader, där redarna backas upp av borgerliga regeringspolitiker. Att ett internationellt skeppsregister måste bekämpas är Johan Augustsson och Fredrik Jansson överens om, men de är medvetna om svårigheterna att bedriva en framgångsrik facklig kamp när sjömännen är uppsplittrade på många båtar med bara något tiotal ombordanställda.

– Rent allmänt är det ju svårt att organisera motstånd på små arbetsplatser, och på sjön är det dessutom extremt uppdelat, berättar Fredrik Jansson.

Det handlar inte bara om den hierarkiska uppdelningen mellan befäl och manskap. Framförallt är besättningarna uppdelade mellan olika nationaliteter.

– På en båt kanske det bara jobbar en handfull svenskar, resten är filippinare fortsätter Fredrik Jansson. De är av naturliga skäl inte intresserade av fackliga frågor. De försörjer stora familjer och är livrädda för att förlora jobbet.

– Tyvärr kan diskussionerna ombord vinklas mer mot filippinarna än mot redarna och få en rasistisk underton.

• Hur ska man då mobilisera motstånd mot ett internationellt skeppsregister?
– Frågan handlar inte bara om oss sjömän, det är ett hot mot alla arbetare. Våra fackföreningar borde sträcka ut en hand till andra förbund i den här frågan, anser Johan Augustsson.

– Om det går att sätta fackliga regler på undantag och sparka hela besättningar, vad är det då som hindrar att nästa steg blir att bemanna kassorna på Ica Maxi med underbetalda indier?

Fredrik Jansson påminner om att Seko Sjöfolk mobiliserade ett framgångsrikt motstånd när redarna senast försökte tvinga igenom ett internationellt skeppsregister i början på 1990-talet, men påpekar samtidigt att tiderna har förändrats.

– Idag är det färre som jobbar som sjömän och då finns det inte samma kraft att sätta emot. Dessutom har styrkeförhållanden förändrats i samhället som helhet sedan dess, till vår nackdel.

Vid sidan av debatten om ett internationellt skeppsregister har också frågan om sjöfartsstödet diskuterats. Sjöfartsutredaren Jonas Bjelfvenstam föreslår ett mer flexibelt sjöfartsstöd, vilket gillas av såväl fack som redare. En enig riksdag har dessutom ställt sig bakom att införa tonnageskatt, men finansminister Anders Borg har dragit beslutet i långbänk.

– Anders Borg vill för allt i världen inte införa tonnageskatt, trots att det faktiskt är EU-standard.

Då slänger han hellre åt redarna ett köttben i form av ett SIS, tror Fredrik Jansson.

• Men är det verkligen rimligt att staten ska subventionera rederierna?
– Vi är i den situation vi är och måste agera efter det, vi är tvungna att ta ställning för statliga subventioner för jobbens skull, konstaterar Johan Augustsson.

Han anser att rederierna utnyttjat krisen för att flytta fram sina positioner, och likt andra företag använder hotet om utlandsflytt för att få sin vilja igenom.

– Under de goda åren har redarna gjort årsvinster som kanske motsvarat tio dåliga år. Jag är övertygad om att det skulle kunna finnas svensk sjöfart som tidigare, med besättningar som har svenska löner och villkor.

• Hur ser ni på framtiden? Kommer det finnas någon svensk sjöfart kvar, och kommer ni att ha jobb när ni är färdigutbildade?

– För oss som befäl kommer det att finnas jobb i den internationella sjöfarten. Men för samhället är det ett slöseri med resurser att utbilda oss om det inte finns en svensk sjöfart vi kan jobba i, påpekar Johan Augustsson.

För flera sjömän framstår alternativet att läsa till befäl och jobba på utlandsregistrerade fartyg som en möjlighet att jobba vidare i yrket när framtiden blir allt mer oviss. Flera av Johan Augustsson och Fredrik Janssons klasskompisar är matroser och motormän som valt att läsa vidare.

– Svensk sjöfart går nog mot att bestå av färjetrafik och närsjöfart, avslutar Fredrik Jansson.