Ännu ett svek

Den som visar framfötterna har en fast anställning i det inhyrande företaget att se fram emot.
Den här bilden har bransch- och arbetsköparorganisationen Bemanningsföretagen lagt mycket möda på att sprida som sanning för att tvätta bort bemanningsbranschens förtjänt dåliga rykte.

Numera sker det med benäget bistånd från IF Metall. Bemanningsansvarige ombudsmannen Anna Gustafsson, som intervjuas här intill, låter som ett eko av bemanningsbranschens företrädare.

Att det inte bara är hennes egna åsikter, utan också IF Metall-ledningens, får anses bekräftat när de också upprepas av förbundets pressombudsman Lars Ankarfjäll, på direkt fråga från Proletären.

– Vi anser att det är bättre för en medlem att få fast anställning på ett bemanningsföretag. Det ger större trygghet än en visstidsanställning.

Vi känner igen agerandet från tidigare svek. IF Metalls ledning har gjort det till facklig linje att göra arbetsköparnas bekymmer till sina egna.

När kapitalisterna skyller massuppsägningar på höga lönekostnader tar IF Metall initiativ till ett lönesänkningsavtal. När borgarregeringen påstår att ungdomsarbetslösheten beror på att det är för dyrt att anställa unga tar IF Metall initiativ till ett särskilt ungdomsavtal där lönerna är lägre.

Och när allt fler företag inom industrin har som uttalad strategi att möta konjunkturens upp- och nedgångar genom att hålla nere andelen fast anställda till ett minimum, då ser IF Metall bemanningsföretagen som ett positivt inslag på arbetsmarknaden.

Vad säger då fakta och erfarenhet om bemanningsföretagen?

Tryggheten i att vara anställd i ett bemanningsföretag är inget annat än en myt. Även inom bemanningsföretagen är det vanligt med visstidsanställningar, anställningar som ofta inte varar längre än den tid ett kundföretag vill hyra in arbetskraft.

Så blir bemanningsanställda som hyrs ut till exempelvis Volvo som regel arbetslösa under sommarens semesterveckor eller över julledigheten, för att sedan påbörja ännu en tillsvidareanställning hos bemanningsföretaget när Volvo åter är i behov av arbetskraft.

Och hur det är ställt med rättigheterna för bemanningsanställda fick vi ett bevis på i vintras, när en bemanningsanställd Volvoarbetare sparkades på stående fot efter att på sin Facebooksida kallat sin tillfälliga arbetsplats för ett dårhus.

De formaliteter som står i kollektivavtalet var till klen tröst för Volvoarbetaren, bemanningsföretaget där han var anställd hävdade att de inte kunde hitta en annan arbetsplats åt honom. När visstidskontraktet löpte ut väntade arbetslöshet.

Att som IF Metalls Anna Gustafsson prata om en ”inkörsport på arbetsmarknaden”, och att uthyrningen på sikt kan leda till en fast anställning, är givetvis inget annat än ett hån mot de hundratals arbetare som under krisen sparkades från sina fasta anställningar och nu kommer tillbaka som inhyrda på sina tidigare arbetsplatser.

IF Metall-ledningens välvilliga inställning till bemanningsföretagen är inte bara ett hån mot medlemmarna. Det slår också undan benen för IF Metalls klubbar runt om på arbetsplatserna.

Vi har vid flera tillfällen i Proletären rapporterat om hur företagen medvetet utnyttjar bemanningsföretag för att hålla nere antalet fastanställda, som nu senast när Scania drev igenom ett avtal som innebär att upp till trettio procent av arbetsstyrkan ska kunna hyras in från bemanningsföretag.

Vi vet också att många fackligt företroendevalda ser den ökade inhyrningen som ett problem, men bundna av kollektivavtalens fredsplikt och utan kraftfulla legala påtryckningsmetoder är de lokala verkstadsklubbarna hänvisade till olika förhandlingslösningar.

Det finns undantag, men oftast slutar det i en promenadseger för arbetsköparna. Inte underlättar det förhandlingsläget när ledningen för IF Metall än en gång agerar femtekolonnare och går kapitalisterna till mötes även i frågan om bemanningsföretagen.