Statlig utredning om järnvägen
Riksdagen har beslutat ge regeringen i uppdrag att göra en utredning av järnvägssystemets organisation. Detta sedan trafikutskottet tidigare enats om att järnvägen inte klarar alla krav på ”hög kvalitet och punktlighet”.
Det låter kanske bra att tågeländet ska utredas. Vänsterpartiets ledamot i trafikutskottet, Siv Holma, är mycket glad över beslutet och talar om ett genombrott för järnvägen.
Frågan är dock om det inte är att ställa alltför stora förväntningar på en enskild utredning. Verkligheten tvingar inte rigida ideologer att tänka om. Riksdagsmajoriteten är för avreglerad och privatiserad järnväg, och den inskränkningen reformerar ingen utredning.
Omställningen, avsocialiseringen enligt borgarna, får nu tåg att stå stilla eller i bästa fall komma för sent. Vinterberedskapen har havererat i brist på underhåll, samordning och kunskap, vilket försvann i avregleringens spår.
Den realiten ruckar ingen på när utredningens uppdrag är att pröva hur ”järnvägssystemet på bästa sätt bör organiseras för att möta framtidens behov av ett effektivt och hållbart transportsystem”, inom ramen för det nyliberala experimentet i infrastrukturen.
Den tillkännagivna utredningen blir inget systemskifte på järnvägen, att påstå annat är bondfångeri. Problemen med järnvägen är kända och i detalj beskrivna, att anledningen till att den inte fungerar är sammankopplat med den avreglering och privatisering som inleddes i slutet av 1980-talet.
Konkurrensutsättningen av järnvägen i Sverige har nu lett till Europas mest missnöjda tågresenärer. Med det utfallet är det inte aktuellt med ytterligare en undersökning som enbart går ut på att backa vidare in i framtiden, det projekt som får hela Sverige att periodvis stå stilla under vinterhalvåret.
Det återstår bara ett återförstatligande av järnvägen och det vore mer hedersamt av Siv Holma och Vänsterpartiet att driva den frågan i stället för att spåra ur i det nyliberala utredningsträsket, som troligen hamnar i slutsatsen att problemen är ”tecken på dåligt statlig styrning”.
För övrigt innebär riksdagsbeslutet också att regeringen inte fick gehör för höjda banavgifter på järnvägen från år 2014. Ett bra beslut eftersom det motsatta förhållandet fört över mer gods på landsväg, vilket är dåligt för både klimatet och miljön.
I och med det saknas tio miljarder kronor som skulle gå till Trafikverkets underhåll på järnvägen 2014 till 2021. Högerregeringens ”storsatsning på järnvägen” skramlar som ölburkar när festen är över. Medel till underhåll saknas och i realiteten har regeringen förlorat kontrollen över järnvägen.
Järnvägen är inte anpassad till den kraftiga trafikökningen som skett det senaste decenniet. Underhållet av spåren, lok och vagnar är försummade. Bemanningen är för låg. Följden blir att det inte fungerar som förr. Brister som medför att Sverige nu får svårare att växa som nation.