Skamligt att facket accepterar lönesänkning
Så har det hänt igen, ett fackförbund har skrivit på ett lönesänkningsavtal. SAS, SSAB och nu Green Cargo. De fackliga organisationerna viker sig likt dominobrickor en efter en. Arbetsköparna är på offensiven, man utnyttjar svagheten och desillusionen hos facken för att flytta fram sina positioner.
Ingen arbetare vill bli av med jobbet och ingen önskar att en jobbarkompis ska bli arbetslös. Detta vet arbetsköparna och utnyttjar det. Hela uppläggen med de så kallade krisavtalen vädjar till solidaritetstanken hos arbetarna. Allt är dock en fråga om makt.
För arbetsköparna är lönesänkningsavtalet bara ytterligare ett sätt att förmera kapitalet på, avsked ett annat. Vinsten blir inte lika stor som förut, men den ökar. Åtminstone för en stund. Det som man inte vill kännas vid är att lönesänkningar eller avsked inte alls löser kriser. Aktiekurserna stiger omedelbart när ett varsel har lagts och konjunkturen verkar för ett ögonblick vara lindrad. Men sedan är det samma visa igen.
För att en kapitalistisk ekonomi ska gå runt behövs efterfrågan och för att efterfrågan ska finnas behövs köpkraft. Köpkraft finns hos en arbetarklass och ett folkflertal med höga löner, inte i välpackade aktieportföljer.
En miljardär kanske på sin höjd köper ytterligare en Porsche när han fått lite mer i aktieutdelning, men annars samlar han pengarna på hög eller spekulerar med dem på börsen. En arbetare som får löneökning däremot, han eller hon konsumerar.
I denna kris vi befinner oss i är det skamligt att svensk fackföreningsrörelse går med på något som lönesänkningsavtal. Visst det är ett tufft läge vi befinner oss i, men det gäller att sätta ner foten någon gång.
Under 30-talskrisen strejkade man mot lönesänkningar trots det usla läget. Man ville inte kuvas till underkastelse, allt är en fråga om makt.
Om facken gång på gång accepterar nederlag så kanske det inte är långt kvar innan vi känner oxpiskan över våra ryggar. Motstånd är vaccinet mot desillusion. Arbetarrörelsen behöver självförtroende, och det får man genom framgång. Det minsta man kan göra är att ifrågasätta aktieutdelningar när det blir tal om varsel.
Istället gömmer man sig i LO-borgen, drar för gardinerna och väntar på att stormen ska dra förbi. Men som Napoleon sa: ”Den som gömmer sig i sin fästning är redan från början dömd till nederlag”.
Gustaf Lindblom
Postanställd och Seko-ombud