Lönesänkningsavtal på Green Cargo

Under julhelgerna har det statliga transport- och logistikföretaget Green Cargo drivit igenom ett lönesänkningsavtal med de fackliga organisationerna Seko, ST och Saco.
Det innebär att Seko blir det första LO-förbundet efter IF Metall som accepterar sänkt lön för sina medlemmar.

– Vi har diskuterat en mängd förslag med företaget. Anledningen till att vi tecknat ett krisavtal är att företaget är hårt drabbat av lågkonjunkturen, förklarar Håkan Ederwall, ordförande för Sekos företagsfack på Green Cargo.

Till en början var dock såväl Seko som ST-facket avvisande till ett krisavtal.

– Företaget ville inte lämna några som helst garantier för att det ändå inte skulle bli uppsägningar. Sedan menar vi också att man måste se långsiktigt. Det är inte att vi har för höga löner som är problemet, säger Håkan Ederwall.

Fackföreningarnas nej till lönesänkningsavtal besvarade Green Cargo med att varsla 350 anställda om uppsägning, för att sedan beskylla facket för att inte vilja rädda sina medlemmars jobb.

Efter det följde nya förhandlingar, där både Seko och ST-facket till slut valde att acceptera ett lönesänkningsavtal.

Enligt Håkan Ederwall innehåller det avtal som nu gäller förbättringar jämfört med företagets ursprungliga krav, de anställdas pensionsvillkor kommer till exempel inte att påverkas av lönesänkningen. Men det omfattande varslet om uppsägning drar Green Cargo inte tillbaka i sin helhet. Ett hundratal anställda kommer ändå att förlora sina jobb.

– Tre orter är undantagna från det här avtalet. I Borlänge, Göteborg och Piteå bedömer företaget att övertaligheten är så stor att krisavtalet inte är tillräckligt, säger Håkan Ederwall.

– Vi tror att konjunkturen kommer att vända, och då är det bättre om det finns kvar folk i företaget. Nu kommer det inte att bli några fler uppsägningar till och med den sista augusti. Sedan har vi naturligtvis inga garantier för framtiden, om lågkonjunkturen blir långvarig vet vi inte vad som händer.

• Är det verkligen värt att överge en av de viktigaste fackliga principerna, den om att aldrig acceptera sänkta löner, när uppsägningarna inte ens dras tillbaka i sin helhet?
– Jag håller helt och hållet med, i grund och botten så ska det inte finnas några krisavtal överhuvudtaget. Men här är det så tydligt att det är konjunkturen som är orsaken, det här är en engångsföreteelse. Det är inget som går att använda varje gång.

Men faktum är att krisavtalen inte längre kan ses som någon isolerad engångshändelse. När IF Metall under krisåren 2008-2009 tog initiativ till de första lönesänkningsavtalen vädrade kapitalisterna morgonluft. Vi känner igen de allt fräckare utpressningsförsöken från höstens händelser på SAS och SSAB, där fackföreningarna tvingades till underkastelse.

Bland övriga LO-förbund har hittills Transport, som var det enda fackförbund som sade nej till SAS krav på lönesänkningar i höstas, kritiserat Sekos agerande.

Även Pappers, vars förbundsledning än så länge i skarpa ordalag tar avstånd från alla former av krisavtal, är kritiskt. Det är också den enda rimliga hållningen. För varje fackförbund som accepterar lönesänkningar blir signalen till andra företag allt tydligare att facket kan tvingas till eftergifter genom ren utpressning.

Även om Håkan Ederwall på Seko säger sig i grunden vara emot den här typen av krisavtal har han svårt att se andra alternativ till uppsägningar.

– Det skulle i så fall vara om det kunde skjutas till pengar från något håll för att behålla alla anställda, men den kassakistan finns inte. Visserligen är Green Cargo ett statligt bolag, men det är vinstdrivande som vilket annat företag som helst.

• Hur har reaktionerna på krisavtalet varit från medlemmarna?
– Jag tycker att det känns positivt trots allt. Det känns som att de flesta är beredda att offra lite för att rädda jobben för sina yngre kollegor.

• Finns det inte en risk att medlemmarna på de orter där det ändå blir uppsägningar känner att deras fackförbund svikit dem?
– Jag har inte fått något sådant intryck. Nu kommer det att bli verksamhetsförhandlingar, och det finns så klart ännu möjligheter att förhandla fram någon form av lokal lösning.

Nu säger Håkan Ederwall att han känner sig lugn för stunden, men han påpekar att framtiden ändå är oviss.

– Jag är orolig för hösten. Vad som händer om konjunkturen inte förbättras vet jag inte. Just nu håller vi tummarna och försöker vara jävligt positiva.

Krisavtalet på Green Cargo beräknas omfatta mellan 1600 och 1700 anställda. Förutom de anställda på de orter där uppsägningar kommer att genomföras omfattas inte heller de anställda på malmbanan i Kiruna och viss administrativ personal av lönesänkningsavtalet.