Seger för Elektrikerna
Elektrikernas strejkvarsel till försvar för inkasseringsavtalet och den kraftiga uppslutningen kring Elektrikerförbundets krav på arbetsplatser landet runt blev för mycket för motparten EIO. På måndagen drog arbetsköparna tillbaka sin uppsägning av inkasseringsavtalet, alla varslade stridsåtgärder ställs in och parterna fortsätter med löneförhandlingarna.
Utan tvekan var det elektrikernas starka stridsvilja som avgjorde att företagen kröp till korset och fortsätter att administrera fackavgifterna. Sedan frågan dragits i långbänk varslade Elektrikerförbundet, SEF, redan 29 januari om strejk från 1 april på ett antal utvalda branschföretag i syfte att åtminstone få till stånd förhandlingar om arbetsköparnas ensidiga uppsägning av installationsavtalet.
Det fortsatta motståndet från arbetsköparna kryddades förra tisdagen med varsel om spegellockout mot samma bolag som SEF strejkvarslat. Men EIO nöjde sig inte med detta utan varslade också om utvidgad lockout från 8 april. Här var måttet rågat för Elektrikerna som i fredags 22 mars svarade med kraftigt upptrappat strejkvarsel den 5 och 8 april.
Elektrikerstriden måste ses i ljuset av såväl Byggnads liggande strejkvarsel, som av statliga Medlingsinstitutet skjutits upp i två veckor till 2 april, som de minst sagt tröga förhandlingarna om ett nytt avtal med Teknikföretagen för IF Metall och övriga samverkande fack inom industrin.
Det är ingen hemlighet att allt vad makt och överhet heter i vårt land kräver att exportindustrin sätter ett nytt lågt ”märke” för alla övriga löneavtal.
Otvivelaktigt har detta spel störts av strejkskramlet från elektriker och byggnadsarbetare. Så till den grad att Elektriska Installatörsorganisationen, EIO, fått tydliga signaler från klassvännerna i Svenskt Näringsliv att för tillfället får striden om inkasseringsavtalet läggas på is för att underlätta det för kapitalisterna långt viktigare målet om ett lågt och gärna långt, helst treårigt industriavtal.
Det är också i denna kontext som den minst sagt osmakliga reaktionen på Elektrikerförbundets utvidgade varsel från IF Metall och dess ordförande Anders Ferbe blir begriplig. När SEF varslade om utvidgad strejk gick Ferbe i taket och hävdade att Elektrikerförbundet agerat i strid mot LO:s stadgar som säger att LO:s styrelse ska godkänna alla stridsåtgärder som berör mer än tre procent av medlemmarna i det egna förbundet eller i ett annat LO-förbund.
– Min bedömning är att elektrikernas varsel allvarligt försvårar förhandlingarna [med Teknikföretagen] som just nu är inne i ett känsligt slutskede, sa Anders Ferbe till Dagens Arbete.
Glädjande nog fick Elektrikerförbundet stöd från Pappers förhandlingsombudsman Matts Jutterström som förklarade att pappersarbetarna inte befattar sig med ”smittade” arbetsuppgifter i tydlig solidaritet med elektrikernas rätt att strejka. Elektrikerförbundet avtalssekreterare Ronny Wenngren skrädde inte heller orden:
– Vi lägger de varsel vi behöver för att möta vår motpart. IF Metalls Anders Ferbe borde skälla ut arbetsgivarna i EIO, som skapat den här situationen, sade Ronny Wenngren och hävdade bestämt att förbundet inte brutit mot LO:s stadgar.
I denna principiella fråga måste sägas att Kommunisterna alltid motsatt sig regler och paragrafer som fråntar arbetarna direkt inflytande över strejkrätten. Att flytta avgörandet från medlemmarna till fackliga pampar såväl på förbundsnivå som ännu värre i LO:s ledning syftar enbart till att begränsa strejkrätten, vilket ytterst bara gynnar arbetsköparna.