Krav på att skrota individuella löner

Kommunal accepterade individuell lönesättning redan 1994. Det innebär att den enskilde anställde i samtal med sin chef ska förhandla om sin egen lön. Enligt facket skulle det ge större löneökningar än vad som avtalats fram i de centrala avtalen.

Systemet med individuella löner är ett drömscenario för arbetsköparna, där den enskilde arbetaren inte representerar någon annan sig själv. Chefer kan spela ut arbetare mot varandra, den som tiger och är lojal med företaget premieras medan de som vågar säga emot och protestera riskerar att bli utan löneökning. Att ett fackförbund frivilligt accepterar individuella löner är ett svek mot allt vad den fackliga tanken står för. Den kollektiva idén om att gemensamt kämpa för lika lön för lika arbete ersätts med individualismens vanföreställning om att ensam är stark.

Inte heller har tjugo års individuell lönesättning gjort några synbara avtryck i kommunalarnas löner annat än i ökade löneskillnader medlemmarna mellan och ett minskat förtroende för facket. Varför vara med i en fackförening när man i slutändan ändå är utelämnad åt sig själv?

Argumenten mot individuella löner återkommer i inte mindre än fjorton motioner till Kommunals kongress som inleds nästa vecka. De flesta är författade av en eller flera enskilda medlemmar, men hela sektioner och avdelningar har ställt sig bakom majoriteten av motionerna.
Såväl innehåll som yrkanden skiljer sig åt motionera emellan, från det försiktiga resonerandet till att, som likt en grupp medlemmar inom sektionen för anställda inom vård och omsorg i Bergslagen, slå fast att de individuella lönerna bara inneburit att ”chefen får för stor makt och löneskillnaderna blir för stora”.

Eftersom de konkreta yrkandena skiljer sig åt i motionerna så är också förbundsledningens utlåtanden något olikartade. Till de motioner där det uttalat yrkas att de individuella lönerna ska avskaffas yrkar förbundsledningen avslag. Argumentet är att avtalsdelegationen i varje avtalsrörelse ”bör få möjligheten att prioritera och föreslå de förändringar som de anser är viktigast”.

Men flera motioner innehåller mindre konkreta yrkanden i stil med att ”förbundet ska verka för ett nytt rättvist lönesystem” eller ”att till exempel industrins lönemodell eller något som är bättre införs”. Här är förbundsledningen mera tillmötesgående och yrkar bifall till ett flertal motioner.

Till saken hör att Kommunal lagom till kongressen presenterar ett förslag till en ny lönemodell i rapporten ”Rätt lön – lönepolitiska utredningen”. I förbundstidningen Kommunalarbetaren presenteras den föreslagna lönemodellen som ett steg bort från individuella löner mot ett system liknande det i industrin, med ”fasta trappsteg utifrån erfarenhet, kompetens och utveckling”.

– Det fanns förhoppningar att individuella löner skulle ge en bättre löneutveckling än tarifferna, men arbetsgivarna har inte levererat, förklarar avtalssekreterare Lenita Granlund för Kommunalarbetaren.

Men något fullständigt avskaffande av de individuella lönerna handlar det inte om. I sedvanlig ordning är det istället en kompromiss som presenteras, i form av en ”tredje modell” som kallas för ”lokala befattnings- och yrkesutvecklingssystem”. Lenita Granlund beskriver modellen som ett mellanting mellan tarifflön och individuella löner.

– Tarifflöner är mera kopplat till år och erfarenhet. Här blir det också kopplat till yrkesutveckling.

Klart är i alla fall att den individuella lönesättningen inte tjänar medlemmarnas intressen och att det finns en medlemsopinion i frågan som förbundsledningen måste förhålla sig till. Sedan återstår det att se om kongressens majoritet vill gå längre än Kommunals ledning och helt förkasta systemet med de individuella lönerna.