”Företaget har fått fria händer”
Systemet med individuell lönesättning har inte varit till fördel för Kommunals medlemmar. Istället har det bidragit till mer osäkerhet och tystare arbetsplatser.
Det anser Anita Salvén som arbetar som undersköterska på Rosengårdens äldreboende i Stockholm.
– Det är sjukt att facket gett företaget fria händer att fördela våra löner, säger hon.
Anita Salvén berättar hur de anställda själva förväntas förhandla upp sina löner i ett så kallat medarbetarsamtal med cheferna, men i själva verket handlar det om att vara utelämnad till företagets godtycke.
– Vi är pådyvlade så mycket olika ar-betsuppgifter, de flesta känner att de bara hinner utföra jobbet halvdant. Då finns inte självförtroendet att gå inte till chefen och säga att ”jag är bra”.
Anita Salvén berättar att hon själv fick några hundra kronor i löneökning efter det senaste lönesamtalet.
– Men det finns heller inga garantier som säger att jag inte får noll kronor.
• Vad har du som anställd då för trygghet i att vara med i en fackförening?
– Det är klart att den som är missnöjd kan kontakta facket, den rättigheten kan de inte ta ifrån oss. Men vem gör det? I praktiken är vi utelämnade till oss själva.
• Hur är inställningen till de individuella lönerna på din arbetsplats, är det något det pratas om?
– Överlag är det uppgivenhet som råder, inte bara över lönerna. Scheman, arbetstider, allt försämras. Det finns ingen arbetsglädje längre.
Anita Salvén menar att individuella löner varit ett sätt att splittra kollektivet, men inte det enda.
– Vi är även splittrade mellan olika specialuppgifter som vi tilldelats men som egentligen borde skötas av andra. Det kan vara olika administrativa uppgifter. Jag har till exempel hand om matbeställningarna, ibland känner jag mig mer som en lagerarbetare. Men vi får allt mindre tid till det vi är anställda för, att ta hand om de gamla.