Allt fler förlorar jobben
Tusentals jobb försvinner varje vecka. Bara den senaste veckan har mer än 3.000 varslats om uppsägning. Under september är siffran 7.329 personer och hittills i år närmare 46.000, eller drygt 1.300 personer i veckan.
Jobbkrisen är en realitet trots regeringens försäkringar om motsatsen för bara någon månad sedan. Sverige är inte som finansminister Anders Borg (M) sturskt påstår vaccinerad mot den djupa nyliberala krisen inom EU.
Vi är en del av den kapitalistiska överproduktion som i kombination med EU:s nyliberala diktat mot Grekland, Spanien och Portugal även drar med Sverige i kris och massarbetslöshet.
Senaste veckan meddelar Ericsson att 1550 personer, nästan var tionde anställd, tvingas lämna telekomjätten. Utöver det ska ett antal konsulter skäras bort och ett ”avsevärt antal visstidsanställda”. Hur många uppger inte Ericsson.
Dagen innan Ericssons dråpslag mot Stockholm och ytterligare sju orter varslas 160 anställda vid Atlas Copco tillverkningsenhet i Örebro, liksom 76 anställda på Manpowers kontor i Köping.
Under samma vecka sparkar Husqvarna 600 anställda, statliga Swedavia 71 anställa, Volvo 260 på Tuvefabriken i Göteborg och 90 vid hyttfabriken i Umeå. Och på det kommer beskedet att glastillverkaren Pilkington lägger ner sin fabrik i Halmstad med 230 anställda.
Totalt 30.37 anställda riskerar att förlora jobbet bara under den senaste veckan. Därtill meddelar skogsbolaget SCA att de ska spara pengar inom sin hygienverksamhet, och att 1.500 anställda kan bli av med sina jobb.
Denna vecka börjar inte bättre. Under måndagen meddelar SAS att upp till 1000 anställda förlorar sina jobb, medan alla andra ska acceptera att lönen sänkta med närmare 15 procent.
Från och med januari till september 2012 har närmare 46.000 anställda varslats om uppsägning. Arbetsförmedlingens statistik för oktober är inte klar än, men mycket talar för att antalet varsel är långt över 50.000 fram till i dag 12 november.
Situationen liknar inte krisen 2008-2009, då som mest omkring 20.000 personer varslades i månaden.
Finanskrisen kunde överbryggas med ökat förtroende mellan bankerna och kapitalisterna. I dag handlar det om kapitalismens behov av att sälja allt det som produceras.
En överproduktion, där arbetare ska tvingas betala krisen med förlorade jobb och sänkta löner, för att aktieägarnas inkomster ska kunna säkras.