Att svära i den fackliga kyrkan

Vår delegation från region Väst hade blivit en ganska tajt grupp. Vi hade haft bra förberedelser och diskussioner med högt i tak. De flesta i gruppen är organiserade socialdemokrater, men med klar klasskänsla och vi var överens i nästan alla viktiga frågor.

Vi hade delat upp ansvar för olika frågor och skulle stötta varandra i debatten. Själv hade jag huvudansvaret för motionen om ett förbud mot bemanningsföretagen. Den visste vi att det skulle bli strid om.

Däremot visste man inte när olika motioner skulle komma upp. Presidiet blandade motionsbehandling med rapporter, utlåtanden, hälsningsanföranden och så vidare. Man sitter beredd och inte alltid så uppmärksam. Då kom rapporten ”Mål och vision” upp. Vi hade inte hunnit snacka om den i förväg. Ärligt talat hade jag läst texten lite slarvigt.

Nu kollade jag avsnittet ”Byggnads i politiken”. Det handlade om det fackligt-politiska samarbetet med socialdemokratin. Ingen kioskvältare direkt. Fortfarande lever drömmen om vad en vänligt pådrivande fackföreningsrörelse till socialdemokratin kan uppnå.

Men vad stod det här?

”Det är helt avgörande att Byggnads medlemmar organiserar sig politiskt i socialdemokraterna och på så sätt är med och utvecklar politiken och tar ansvar genom politiska uppdrag”. OK. Jag drar mig inte för att svära i kyrkan. Men jag undrade om det skulle få några konsekvenser för den kommande behandlingen av motionen om bemanningsföretagen. Nej, jag var tvungen att säga något.

Jag fick ordet och började med att instämma i att det var viktigt att Byggnads medlemmar engagerade sig politiskt. För ett rättvisare samhälle med större jämlikhet och generell välfärd. Men varför hos socialdemokraterna?

Som fackligt aktiv och medlem i ett annat parti kändes det tvärtom fel. Särskilt som vi arbetare och Socialdemokratin många gånger hamnat på varsin sida om barrikaden.

Jag påminde om slakten på det förra, mycket bättre, pensionssystemet ATP, hur Ingvar Carlssons regering sänkte a-kassan till 75 procent, hur vi stred mot samma regerings försök att införa den bortre parentesen i a-kassan och omröstningarna om EU och EMU. Vid alla dessa tillfällen fungerade ombudsmän trogna partilinjen som språkrör för en politik som gick tvärsemot våra intressen!

Därför vore det bättre med en öppnare inställning som satte medlemmarnas intressen först.

Till min förvåning fick jag applåder. I pausen efter kom till och med flera fram och sa att de själv var socialdemokrater men tyckte det var bra att jag väckt frågan och höll med.

I debatten väcktes sedan förslag om ett tillägg som löd ungefär så här: ”Byggnads samarbetar med alla partier som gynnar medlemmarnas intressen och delar förbundets värderingar om allas lika värde”. Det bifölls.

Motionen om bemanningsföretagen kom upp under tredje dagen. Debatten blev ganska lång. De flesta talarna var för motionerna och ett förbud. Många starka argument och vittnesmål underströk att detta. Förbundsstyrelsens föredragande och en riksdagskandidat från Stockholm var egentligen de enda som argumenterade för reglering, det vill säga att B-laget ska vara kvar.

Men som en illustration till det som diskuterats dagen innan om socialdemokratins inflytande spred sig plötsligt oron. Även i vår grupp började en del att tveka trots att argumenten inte på något vis var nya. Partipiskan ven.

I omröstningen var det jämnt när vi visade röstkorten. Men när det gick till elektronisk rösträkning föll motionen med siffrorna 86-67.

Men kampen går vidare. Opinionen ute på arbetsplatserna är stark och situationen med alla osäkra och otrygga anställningar kräver att vi inte ger upp.

Ulf Nilsson

byggnadsarbetare