Efter uppgörelsen – Sanchez får fortsätta som premiärminister

Efter många turer har det socialdemokratiska PSOE lyckats bilda regering i Spanien, och premiärminister Pedro Sanchez får behålla makten. Detta efter en uppgörelse med vänsterkoalitionen Sumar och flera separatistiska partier, om sociala reformer och en kontroversiell amnesti för katalanska separatister.

Det traditionella högerpartiet Partido Popular gick kraftigt framåt i sommarens parlamentsval och blev största parti med 33 procent av rösterna. Men det nyfascistiska partiet Vox gjorde ett oväntat dåligt val och tappade 19 av sina platser i kongressen.

Det gjorde det svårt för PP att få majoritet i parlamentet för en högerregering tillsammans med Vox. Ändå fick Alberto Feijoo, partiledaren för Partido Popular, först uppdraget av Spaniens kung Felipe att bilda regering.

De baskiska och katalanska separatistpartierna nobbade Partido Popular, som i regeringsställning hamnat i direkt strid med den katalanska självständighetsrörelsen. Feijoo sökte då komma överens med PSOE om ett avtal där det största blocket skulle släppas fram att regera, men fick nobben där också.

Sedan oktober har istället Pedro Sanchez suttit i förhandlingar med de fyra självständighetspartierna och vänsterkoalitionen Sumar – och kunde till slut åter sväras in som premiärminister i förra veckan.

Överenskommelsen med de katalanska separatistpartierna Junts och ERC kritiseras hårt från höger och har lett till stora protester, med fascistiska inslag, där PSOE och Sanchez anklagas för landsförräderi.

Anledningen är att PSOE gått med på amnesti för de som åtalades och dömdes kring folkomröstningen och utropandet av en självständig katalansk republik 2017. Vilket bland annat innebär att ledaren för det högerorienterade separatistpartiet Junts, Carles Puigdemont, kan återvända till Spanien efter att ha befunnit sig i exil sedan 2017.

Enligt Ferran Nieto, medlem i Katalanska folkets kommunistiska parti, PCPC, finns det inget progressivt i projektet för ett självständigt Katalonien – även om det attackeras hårt från högern.

– I grunden handlar allt om ekonomi och den katalanska kapitalistklassens förhållande till centralmakten i Madrid. Den lokala borgarklassen vill slippa ta bakvägen via Madrid och istället agera direkt inom EU.

Bland annat finns planer på att bygga ut järnvägnätet från Barcelonas hamn och anpassa spårvidden till resten av Europa, för att kunna konkurrera om att vara mottagarhamn för den europeiska varuimporten från Asien.

Ferran Nieto säger att överenskommelsen är en uppgörelse mellan centralregeringen och den lokala katalanska borgarklassen som sitter i förarsätet för självständighetsrörelsen. Och han tror att det här är början på slutet för den här vågen av katalansk separatism. 

– Regeringens svar på katalanernas försök att bilda egen republik 2017 slogs tillbaka med en repression som förvånade politikerna och de liberala självständighetsvurmarna. De fegade ur och drog i bromsen direkt. De ville inte ha ett riktigt uppror, det är dåligt för affärerna.

PSOE motsätter sig också ett delat Spanien. Men till skillnad från Partido Popular och Vox kan de erbjuda förhandlingar och en politisk lösning för katalanerna – vilket skulle kunna innebära ett värdigt slut för separatiströrelsen, menar Ferran Nieto. 

– Självständighetspartierna har investerat så mycket politiskt i det här projektet att de inte bara kan överge det från en dag till en annan, nu erbjuds de en väg ut. 

I överenskommelsen med PSOE ska katalanerna också få möjlighet att direkt delta i vissa internationella och europeiska sammanhang och en större andel av de lokala skatteintäkterna ska tillfalla Katalonien. Dessutom vill de ha rätt till en ny självständighetsomröstning, men det anses osannolikt att PSOE kommer gå med på det. 

Överenskommelsen mellan PSOE och vänsterkoalitionen Sumar innebär en del progressiva förslag. Bland annat minskad arbetstid från 40 timmar i veckan till 37,5.

Ferran Nieto är ändå starkt kritisk till den så kallade vänsterregeringen.

– För det första vet vi inte hur det kommer falla ut eller om det ens blir av. Kanske kommer det bara gälla vissa yrkesgrupper eller så faller det till slut helt och hållet efter alla rundor i parlamentet. 

– Oavsett så är det ingenting som försvagar det spanska monopolkapitalets makt. Det är inte framarbetat av en social eller facklig rörelse underifrån utan det är sociala lättnader införda ovanifrån, som stärker den korporativa staten och inte de folkliga rörelserna.