Hoppa till huvudinnehåll

Ledare: Nytt mediestöd slår hårt mot radikala röster

Det nya mediestödet gynnar lokaltidningar, ägda av ett fåtal mäktiga koncerner och med övervägande borgerliga ledarsidor. Motröster, som Proletären, tillhör förlorarna.

Proletärenförsäljare i Göteborg.
Arkivbild/Proletären

Så presenterade regeringen till slut förra veckan den nya lagen om mediestöd, vars underlag tagits fram av moderaten och publicisten Mats Svegfors. Mycket är ännu oklart kring formuleringar och tolkningar i lagförslaget, som trots det ska börja gälla redan 1 januari nästa år.

Det vi vet är att mediestödet riskerar att bli en katastrof för Proletären, och många andra mindre rikstäckande tidningar utan mäktiga bolagskoncerner i ryggen. Fokus flyttas från stöd till ett brett spektrum av politiska röster, till ett fåtal ägare av lokalmedier – och stödet villkoras dessutom politiskt.

Frågan rör dock inte bara Proletären, eller det fåtal andra socialistiska tidningar som finns i Sverige – utan hela medielandskapet och de grundläggande demokratiska principerna.

När dagens presstödsregler kom till på 1970-talet var idén att säkerställa att det skulle finnas olika politiska pressröster. Många olika rikstäckande tidningar, med olika ideologiska färger, ansågs vara en förutsättning för en levande demokrati. En av de många rättigheter som den svenska arbetarklassen kämpat sig till.

Resultatet blev ett rättighetsbaserat presstöd till alla dags- och veckotidningar med över 1500 prenumeranter som skulle förhålla sig strikt neutralt till tidningens redaktionella och politiska innehåll.

Idén bakom det föreslagna mediestödet är en annan. Det föreslås ha som syfte att ”stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling” och ”främja tillgången på lokal och regional nyhetsförmedling i hela landet”. 

Att nästan alla morgontidningar idag har borgerliga ledarsidor spelar då ingen roll. Inte heller tas någon hänsyn till att dagens medielandskap är extremt monopoliserat. 

Några få stora koncerner äger nästan all media, inklusive majoriteten av lokaltidningarna. Så äger Bonnier, utöver Dagens Nyheter, Dagens Industri och Expressen, runt 50 lokaltidningar, ett antal gratistidningar och är dessutom delägare i ytterligare tolv lokaltidningar genom Gota Media. NTM-koncernen äger ett 20-tal lokala dagstidningar och ett antal gratistidningar. Schibsted äger Aftonbladet och Svenska Dagbladet men är också delägare i Polaris Media som i sin tur äger Stampen med elva lokala dagstidningar i Västsverige, däribland Göteborgsposten. 

Det innebär att ett mediestöd riktat till lokalmedier kommer att gå till ett fåtal redan mycket mäktiga mediekoncerner. Det gynnar knappast någon politisk mångfald eller oberoende nyhetsförmedling. 

Även om bolagsstyrelserna i Bonnier, NTM och Schibstedt inte detaljstyr innehållet innebär ägandet ändå en kontroll över vad som publiceras. Så lät Investors Peter Wallenberg avsätta då Investorägda Svenska Dagbladets chefredaktör i början av 1990-talet när denne varit för frispråkig. ”Vi ska inte ha en chefredaktör som inte vet att lära journalisterna vilken hand som matat dem”, sa Wallenberg. Ändå kallas dessa medier ”oberoende”.

I de nuvarande presstödsreglerna framgår att medier som bedriver allmän politisk opinionsbildning har rätt till stöd. Nu ska nyhetsmedier ha ett ”bredd utbud av ämnen och perspektiv” – även om det sägs att det inte ska hindra att ett nyhetsmedium ”kan ha en viss politisk beteckning eller ideologisk åskådning”.

Den motsägelsefulla formuleringen kan tolkas som att mediemångfalden ska bestå i att mediejättarna då och då ger utrymme åt avvikande röster, snarare än att det ska finnas olika medier med olika politiska inriktningar.

 

Än mer allvarligt är att det nya mediestödet kommer att villkoras politiskt. Stöd ska enbart ges till medier vars ”verksamhet inte väsentligt verkar mot grunderna för det demokratiska styrelseskicket eller väsentligt är i konflikt med respekten för alla människors lika värde och den enskilda människans frihet, värdighet och personliga integritet”.

Det kan låta rimligt. Men det blir upp till en ”oberoende” mediestödsnämnd att avgöra vilka tidningar som verkar mot demokratin. Nämndens ledamöter får enligt förslaget inte vara politiker – som om det skulle vara en garant för att en ledamot inte skulle vara färgad av politiska eller klassmässiga värderingar, eller påverkad av ett hårdnande politiskt klimat där inte minst antikommunism breder ut sig.

I utredningen sägs att det ska till extrema fall för att ett nyhetsmedium inte ska få stöd med hänvisning till detta demokrativillkor. Men vem vet vilken bedömning en mediestödsnämnd under en SD-regering gör om tio år? 

För Proletärens läsare torde det vara självklart att tidningen verkar för ett demokratiskt styrelseskick – om än på socialistisk snarare än kapitalistisk grund – liksom vi respekterar människors lika värde, frihet och integritet. Men Tidöregeringen har redan gjort betydande inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten och när demokrati allt oftare likställs med kapitalism riskerar kommunister och socialister att stämplas som antidemokrater.

Är det då inte motsägelsefullt att en revolutionär tidning tar emot pengar från den borgerliga stat vi säger oss vara motståndare till? Nej, den typen av idealistisk renlärighet är inget för oss. De rättigheter, friheter och möjligheter som arbetarklassen vunnit ska vi ta till vara på.

Vi är säkra på att det även bland våra meningsmotståndare finns många som respekterar och uppskattar Proletärens journalistik. En journalistik som ofta ställer sig på tvären, inte bara gentemot borgerliga, utan även mot så kallade vänstermedier. 

Vilken tidning, om inte Proletären, granskar LO-facken och den socialdemokratiska arbetarrörelsen från vänster? Vem ger röst åt motståndet mot krig och imperialism i tider då även vänstern sluter upp bakom regeringens fjäsk för Nato? 

Exakt vad det nya mediestödet kommer att innebära för Proletären återstår att se. Klart är att vi inte kommer lägga oss ned och självdö. Vi vågar påstå att vi är något mer än bara en nyhetstidning, nämligen ett verktyg i vanliga arbetares kamp. Därför tänker vi inte låta oss stoppas av antidemokratiska mediestödsregler.