Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Det är vinsterna, Thedéen!

När till och med Internationella valutafonden och Europeiska centralbanken vågar pratar öppet om att det är företagens vinster som driver inflationen så måste väl Riksbanken och Erik Thedéen snart få huvudet ur sanden?

Riksbankschefen Erik Thedéen
Johanna Hanno

Nu bekräftar Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) det som Proletärens läsare redan visste. Det är företagens vinster – och inte lönerna eller konsumtionen – som drivit på inflationen de senaste åren.

Under de senaste åren har inflationen gröpt allt större hål i våra plånböcker. I princip över hela världen har reallönerna minskat, inte minst i Sverige. Här har många arbetare fått se sin månadslön minska i värde med över 10 procent på ett år.

Vi ställer om till billigare vanor och fler och fler behöver ta från sina sparpengar för att kunna köpa mat, betala boendet eller finansiera årets semester. De som inte har några sparpengar får helt enkelt sänka sin levnadsstandard. Vi lever i ”levnadskostnadskrisen”.

– Att inflationen är hög beror framförallt på utvecklingen på arbetsmarknaden som varit förvånansvärt stark, får vi höra Alexandra Stråberg, chefsekonom på Länsförsäkringar, förkunna i Sveriges Radios ekonomiekot extra den 30 juni.

Stämmer det? Inte enligt IMF och ECB.

Fyra dagar före Ekonomiekot sändes publicerade Internationella valutafonden, IMF, en studie som chefsekonomen måste missat. Enligt IMF-ekonomerna står företagens vinster för nära hälften av inflationen i Europa under 2022, lönekostnaderna stod bara för 25 procent.

I rapporten skriver de att "resultaten visar att företagen har överfört mer än den nominella kostnadschocken och har klarat sig relativt bättre än arbetarna”. Ändå tycker Alexandra Stråberg och den stora majoriteten ”experter” att det är arbetarna som ska fortsätta bära kostnaden för inflationen genom höjd arbetslöshet och höjda räntor. Allt enligt den så kallade Phillipskurvan, en graf som togs fram av den nyzeeländske ekonomen William Phillips 1958 och som visar ett direkt samband mellan arbetslöshet och inflation.

Phillipskurvan sägs visa att när arbetslösheten minskar ska inflationen öka och vice versa. Men sambandet har blivit starkt ifrågasatt av verkligheten, inte minst sedan 1970-talets ”stagflation” som innebar att arbetslösheten och inflationen kunde öka samtidigt.

Ändå håller ekonomer och centralbanker fast vid teorin. Och därför nämns arbetslöshet 26 gånger i Riksbankens penningpolitiska rapporten från i juni. Vinster nämns inte en enda gång – trots att flera svenska företag gjort rekordvinster under inflationsåren. 

Phillipskurvan och ”inflationsbekämpningen” är ideologi – nyliberal ideologi – inte vetenskap. Syftet är att föra över pengar från arbete till kapital. Lönekostnaderna ska ner så att företagen blir nöjda och slutar höja priserna. 

Proletären

Men det är en ideologi som blir allt svårare att förfäkta när den materiella verkligheten gång på gång gör sig påmind. Till och med organisationer som IMF tvingas inse vilka det är som ligger bakom de senaste årens prishöjningar, även om Riksbanken och dess chef Erik Thedéen inte vill låtsas om elefanten i rummet. 

– Om inflationen ska falla snabbt, måste företagen låta sina vinstmarginaler – som skjutit i höjden de senaste två åren – falla och absorbera en del av de förväntade ökade lönekostnaderna, sa Gita Gopinath, IMF:s vice vd under ett centralbanks möte i Portugal i slutet av juni.

Under samma möte var Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde inne på samma spår och enligt henne ”bidrog vinster med runt två tredjedelar av den inhemska [europeiska] inflationen under 2022”. För att inflationen ska gå ner till två procent igen ”måste vi säkerställa att företag absorberar ökade lönekostnader i vinstmarginalerna”, menade hon.

Prisökningarna måste ta vägen någonstans. Och enligt OECD så har företagens vinster i förhållande till BNP ökat i så gott som alla medlemsländer sedan 2019 – alltså med coviddippen inräknad.

I Sverige har företagens vinster ökat med runt sju procent under perioden. Bara under 2022 ökade aktieutdelningarna i världens 1200 största företag med i genomsnitt 8,5 procent till rekordsumman 1,56 biljoner (!) dollar.

Där har du inflationen, Thedéen!