Ryska valet väcker frågor

Mediedrevet har under de senaste veckorna varit intensivt mot den Ryska federationen, Putin och Medvedev.
Det mediala efterspelet till ryska dumavalet kännetecknas av omfattande anklagelser om valfusk, oegentligheter och anklagelser om regelrätta röstköp.

SR:s Dagens Eko refererade den 5 december till en rysk NGO som heter Gelo som hävdar att Putins parti Enat Ryssland endast skulle ha fått mellan 30 och 40 procent av rösterna. Men så långt som att ogiltigförklara valet vill man inte gå.
Men hur är det med valmatematiken? Eftersom Gelo hävdar att Enat Ryssland egentligen fick 10 till 20 procentenheter mindre än de cirka 50 procent som ryska valkommissionen uppger, men inte säger något om vilka andra partier som i så fall fått dessa röstandelar hänger frågan i luften. Man kan ju inte räkna bort 10 till 20 procentenheter från ett parti utan att lägga till dessa siffror på andra partier.

Så frågan måste ställas till svenska journalistkåren, vilka andra partier skulle i så fall fått dessa 10 till 20 procentenheter?

Menar västvärlden att Ryska federationens kommunistparti, RFKP, egentligen skulle ha fått en stor del av dessa röstandelar? (RFKP är näst största parti. Denna gång ökade man från 11,57 till 19,16 procentenheter enligt de officiella valresultaten.) Detta framgår i så fall inte alls av rapporteringen.

Eller har Gelo ”reserverat” dessa 10-20 procent till partiet Jabloko, som är det parti som står västvärlden närmast, och som i valen 2007 åkte ur duman eftersom de endast fick 1,6 procent? Jabloko, som tillhör liberala internationalen och gick till val på förbättrade relationer till USA och medlemskap i EU, fördubblade visserligen sitt röstetal till 3,3 procent, men det räcker inte för att komma in i duman.

Så frågan kvarstår; till vilket parti har man i västvärlden ”reserverat” dessa 10-20 procentenheter? Här ligger en hund begraven i rapporteringen.

Hur är det då med den fråga svenska medier ställer, har valfusk förekommit i ryska valen?
I samband med presidentvalet 2 mars 2008 hävdade Ryska federationens kommunistparti att oegentligheter förekommit i valet. Ryska federationens kommunistparti hade egna valobservatörer.

Skillnaden mellan de officiella resultaten och de beräkningar som Ryska federationens kommunistparti kom fram till i presidentvalen 2008 var följande:

• 70,21 procent röstade officiellt för Enat Rysslands kandidat Medvedev, medan det egentliga röstetalet var 63,3 procent.

• 17,78 procent röstade officiellt för Ryska federationens kommunistpartis kandidat Zuganov, medan det egentliga röstetalet var 22,1 procent.

• Nationalisten Zjirinovskij från Liberaldemokratiska partiet fick 9,38 procent, medan det riktiga röstetalet hamnade på 11,8 procent.

• EU-vännen Bogdanov fick 1,29 procent, medan den rätta siffran skulle vara 1,6 procent enligt Kommunistpartiets beräkningar.

Rysslandskännaren Jef Bossuyt var en av dem som kommenterade valutgången 2008.

– Tack vare höga olje- och råvarupriser hade Putin tillräckligt med pengar för att köpa över den politiska eliten samt höja pensionerna med flera hundra rubel. Västliga observatörer medger att han egentligen inte hade behövt manipulera resultaten för att vinna. Trots det manipulerade han valen ganska öppet. Medvedev var i tv varje dag, men han deltog inte i några debatter, sade Jef Bossuyt till kanadensiska Northstar Compass 2008.

Med tanke på vad som skedde 2008 är det inte osannolikt att manipulationer skett i valen även denna gång. Men det är inte av den orsaken som de svenska ledarsidorna skriker om valfusk och gangstervälde i Ryssland.

Demoniseringen av Ryssland har sin grund i att Ryssland inte vill inordna sig under Nato, USA och EU. Kampanjen mot Ryssland tilltog efter att Jabloko åkte ur ryska duman 2007. Då förlorade västvärlden sin parlamentariska position.

Oavsett hur starka kapitalist- och oligark-intressen Putin representerar så står han i vägen för utländska krafter som vill splittra Ryssland och underkasta landet en Jugoslavienliknande nykolonisering.

I ryska duman finns fyra partier som representerar olika klassintressen, men inget parti som representerar Rysslands underkastelse under Nato. Inte undra på att svenska journalistkåren skriker.

Så det är inte Putin man i första hand är ilsken på, utan man är frustrerad över ryska folket som inte vill underordna sig Nato och som i valet tagit något steg till vänster. Därav hetsen.