Protestval i Grekland

Liberalkonservativa Ny Demokrati tappade hälften av sina väljare, från 2,2 miljoner till 1,1 miljoner.

Än värre gick det för socialdemokratiska Pasok som tappade hela 2,1 miljoner väljare av de tre miljoner man fick i valet 2009.

Kollapsen och sönderslitandet av Pasok har vissa gemensamma drag med kristdemokraternas och socialisternas kollaps i Italien i början av 1990-talet efter ihållande korruptionsskandaler.

Då, i Italien, stabiliserade borgerligheten överbyggnadens kris genom att satsa på en ny häst, Forza Italia, under ledning av en viss Berlusconi som via sitt tv-monopol kringgick partiväsendets traditionella former och samlade stora delar av reaktionen och dess folkliga bas via tv:n som kollektiv organisatör.

Men krisen för Greklands del är i dagens läge mycket djupare än vad den var i Italien i början av 1990-talet, så någon snabb stabilisering sett ut borgerlighetens synvinkel är inte att vänta inom den närmaste framtiden.

Till den röstmässiga kollapsen för de två största partierna, som i koalition eller var för sig, dominerat den politiska scenen i Grekland under årtionden, skall nämnas att valdeltagandet minskat med 623000 röster, från 71 till 65 procent, vilket tyder på en allmän uppgivenhet.

Trots att största enskilda parti, som i detta fall är liberal konservativa Ny Demokrati, får 50 mandat extra, för att man just är störst, så kommer man ändå inte upp i någon majoritetsställning tillsammans med det sönderslitna Pasok. Utan stannar vid 149 mandat av 300.
Vilket i sig genom den odemokratiska 50-mandatsregeln ger en kraftig överrepresentation av de liberalkonservativa i förhållande till antalet avgivna röster.

Totalt fick de partier som åtagit sig att till varje pris genomföra EU:s diktat 32 procent av rösterna.

Men oppositionens krafter är totalt splittrade. Valets röstmässiga skräll svarade partiet Koalitionen av Radikal vänster (Syriza) för, man fångade upp missnöjda Pasokväljare och ökade från 315000 väljare till över miljonen.

Koalitionens sammansättning kommer från en rad olika håll; en högerutbrytning från kommunistpartiet, krafter från Pasok, krafter från maoistpartier, ekologiska grupper osv.
Syriza har högljutt kritiserat den styrande koalitionens politik och lyckades tredubbla sin väljarbas från 4,6 procent till 17 procent, och är nu näst största parti i parlamentet.

Under sin valkampanj har Syriza lovat att omförhandla nedskärningspaketen. Man lovade dessutom stora investeringar i infrastruktur, undervisning och andra sociala program.

Partiet Demokratiska vänstern som är en högerutbrytning från Syriza, för att kunna närma sig Pasok, och som efter utbrytningen fick påfyllning från avhoppade parlamentsledamöter från Pasok, kritiserade också nedskärningspaketen och fick 6,1 procent.

Men vare sig Syriza eller Demokratiska vänstern visar på någon väg ut ur krisen. Dessa två reformistiska partier vill fortsatt både vara med i EU och ha euron kvar.

Av den anledningen avböjer kommunistpartiet KKE samarbete med Syriza då man anser partiet vara opportunistiskt och EU-vänligt och att det under valrörelsen spridits stora illusioner om vad som kan göras inom EU.

Partiledaren för Syriza, Alexis Tsipas, har föreslagit en vänsterkoalition:
”Om det visar sig den 7 maj att det finns en möjlighet att forma en parlamentarisk majoritet av partierna till vänster, kommunistpartiet KKE, Demokratiska vänstern och de Ekologiska, så kommer de ha mycket svårt att säga nej trots deras motstånd nu”, sade Tsipaz till nyhetsbyrån Reuters några dagar innan valet.

”Vi anklagar Ny Demokrati och Pasok för att ha misslyckats att använda förhandlingsvapnet för att säkra Grekland ett jämlikt deltagande i eurozonen.”, sade en ledande talesman för Syriza.
Om man hamnar i regeringsställning, så lovar Syriza att genomföra tuffare förhandlingar gentemot andra EU-länder som Tyskland och Frankrike.

Vilket är illusoriskt, enligt kommunistpartiet KKE. Kritiken mot nedskärningspaketen utan krav på att Grekland lämnar EU eller euron har gynnat Syriza. Opinionsundersökningar visar att en överväldigande andel greker vill ha kvar euron men inte dess följdverkningar, vilket är som att äta upp kakan och ha den kvar.

Kommunistpartiet KKE, som ökade med en knapp procent till 8,5 har avvisat tanken på att ingå i några koalitioner, man kräver en avskrivning av landets skulder och man kräver att Grekland skall lämna EU samt en nationalisering av bankväsendet och de största bolagen.