Vietnam: Fakta om det politiska systemet
Det politiska systemet i Vietnam har stora likheter med systemen i Kuba och andra länder i den socialistiska traditionen.
Kommunistpartiet
•
Vietnams kommunistparti har en särställning som den ledande kraften i
staten och samhället. Partiet bildades 1976, efter krigsslutet och
återföreningen, som en samman-slagning av nordvietnamesiska
Arbetarpartiet och sydvietnamesiska Folkets revolutionära parti. Fram
till 1988 fanns ytterligare två partier, Demokratiska partiet och
Socialistpartiet. Dessa ansåg sig då ha fyllt sin his-toriska uppgift
och upplöstes. Kvarvarande medlemmar uppmanades gå med kommunisterna.
Kommunistpartiet
är den övergripande ledaren för landet, som drar upp de stora dragen i
politiken. Men partiet är separerat från statsmakten och har som
organisation inget att göra med den dagliga administrationen.
Däremot
är det partiets strävan att dess medlemmar ska vinna förtroende hos
folket och nomineras och väljas till ledande poster i statsapparaten.
När en partimedlem föreslås för en förtroendepost tillfrågas alltid
arbetskamrater och folk i bostadsområdet om de stöder den föreslagna.
Kommunistpartis roll i Vietnam kan jämföras med kommunistpartiets roll i Kuba.
Fosterländska fronten
•
Kommunistpartiet ingår i Fosterländska fronten tillsammans med en rad
vietnamesiska massorganisationer, inklusive den fackliga
landsorganisationen, kvinnoförbundet, Ho Chi Minhs kommunistiska
ungdomsunion och representanter för etniska minoriteter och religiösa
samfund.
Då majoriteten av vietnameserna är medlemmar i någon
av frontens organisationer spelar den en central roll för folkets
maktutövning. En viktig uppgift är att övervaka att staten och de
folkvalda sköter sina uppgifter. Fosterländska fronten har rätt att
lägga fram lagförslag i nationalförsamlingen.
Majoriteten av ledamöterna i Fosterländska frontens centralkommitté är inte medlemmar i kommunistpartiet.
Folkmakten
•
Det högsta organet för folkmakten är nationalförsamlingen. Den är den
enda instans som har rätt att stifta lagar samt göra ändringar i
konstitutionen. Nationalförsamlingen utser bland annat president,
premiärminister och ordförande för högsta domstolen.
Folkvalda organ, kallade folkråd, finns också lägre nivå, från provinser (motsvarar län) ner till kvartersnivå.
Val till nationalförsamlingen
•
Består av 493 ledamöter som väljs för en femårsperiod. Det senaste
valet genomfördes i maj 2007. Ledamöterna väljs i personval som
representanter för sina provinser.
Det ska alltid finnas fler
kandidater än valbara platser. I provinsen Nghe An i centrala Vietnam,
som exempel, fanns 25 kandidater att välja på för provisens 15 platser
i nationalförsamlingen.
För hela landet fanns totalt 876
kandidater. Merparten av dem var nominerade av någon av de
organisationer som ingår i Fosterländska fronten, men enskilda kan
också nominera. För att gå vidare i urvalsprocessen som leds av
Fosterländska fronten måste den nominerade få uppbackning av
arbetskamrater och grannar.
Inför valen arrangeras
valaktiviteter där de nominerade möter sina väljare och presenterar
sina program. Fosterländska fronten drar upp riktlinjer för
kampanjernas genomförande och ser till att kandidaterna får liknande
möjligheter att framföra sitt budskap.
För att bli vald måste
en person få minst 50 procent av rösterna i provinsen. I redovisningen
från valet 2007 märks stora variationer i hur stor andel av rösterna
olika kandidater fått.
Bäst gick det för sittande
premiärministern, en av landets mest kända politiker, med 99,07 procent
av rösterna. Flera ledamöter var dock nära att inte bli valda, då de
hamnade precis över 50-procentsgränsen.
Av de som valdes var 72
procent nya ledamöter (en ledamot får sitta max två mandatperioder,
vilket ger stor rotation), 26 procent kvinnor (den högsta
kvinnorepresentationen i Sydostasien, men kommunistpartiet menar att
det inte räcker utan måste bli bättre) samt 9 procent icke
partimedlemmar.
Av de 30 kandidater på listan som nominerat sig själva fick en över 50 procent av rösterna och blev vald.
Proletären nr 47, 2009