Hoppa till huvudinnehåll
Av

"Vi hjälper de fattiga att se"

När John Godoy arbetade med alfabetisering i Nicaragua märkte han att många såg så dåligt att de omöjligen skulle kunna lära sig läsa. Då utbildade han sig till optiker och grundade ”Vision for all” som sett till att tusentals behövande fått glasögon.




– Ser du bättre eller sämre nu?



John Godoy håller upp linserna och patienten, en man i fyrtioårsåldern,
tittar ner på dagstidningen. Solen skiner, det är närmare 30 grader
varmt. På den venezuelanska landsbygden sker synundersökningen utomhus
och med enkla hjälpmedel.



– De som bor här är fattiga människor, kroppsarbetare. De ser ofta bra
på långt håll. Vad de behöver är läsglasögon, berättar John Godoy.



Alfabetisering

Vi befinner oss i utkanterna av staden Charallave hemma hos Candido
Riera och Nancy Ravelli, som arbetar med alfabetisering och utbildning
i det fattiga området.



Ryktet om den svenske optikern har spridit sig. Det droppar in en och
annan, både kvinnor och män, som får synundersökning gratis och, om de
behöver det, glasögon för en symbolisk peng.



– De är ju för kvinnor, säger en man lite skeptiskt när John Godoy ger
honom ett par glasögon med röda bågar. Problemet löses snabbt genom att
mannen får ett annat par med samma styrka.



– Glasögonen är begagande, men de är kontrollerade och tvättade, säger
John Godoy och visar upp lådor med hundratals glasögon från Sverige.



Det är långt ifrån första gången han hjälper fattiga människor på andra
sidan jordklotet att se bättre. John Godoy är född i Peru men flyttade
som barn till USA med familjen. Efter avslutade studier inspirerades
han av den sandistiska revolutionen i Nicaragua, samtidigt som han
ville göra en insats för de fattiga. 1982 reste John Godoy till
Nicaragua för att arbeta med den omfattande alfabetiseringskampanj som
sandi-nistregeringen satt igång.



– Jag märkte att många hade problem med synen, och då går det inte att
lära sig att läsa och skriva. Det var då jag bestämde mig för att
utbilda mig till optiker. Det var för mig helt nytt, jag har aldrig
haft glasögon själv. Jag gav ett löfte att så fort jag blivit
legitimerad optiker starta en organisation för att hjälpa de fattiga
med seendet.



30.000 människor

Under tiden i Nicaragua träffade han sin blivande fru, som var svensk
biståndsarbetare. 1984 flyttade paret till Sverige. John Godoy lärde
sig svenska, kom in på optikerskolan och var färdigutbildad 1992. Tre
år senare grundade han organisationen ”Vision for all” (Syn för alla).
Den första resan gick till Nicaragua. Därefter har organisationen vuxit
och resorna blivit många.



– Vi har 500 medlemmar varav hälften är optiker. Under de tio år vi
funnits har vi undersökt 30.000 människor. Resorna varar två till tre
veckor och de som åker med, optiker och assistenter, gör det ideellt.



Varje år genomförs imponerande insatser världen över. Tittar man på
organisationens planer för januari till maj 2006 står   
arbete i Peru, Chile, Nicaragua, Argentina, Venezuela, Eritrea och
Litauen på programmet. När vi talas vid i mitten av december har John
Godoy nyligen kommit hem från ett besök i Tanzania, där 1.100 patienter
undersökts.



– Vi vänder oss till de allra fattigaste, och vi är särskilt
intresserade av att arbeta där det pågår alfabetisering. Det är ett
tacksamt arbete. I i-länderna tar vi synen för given. Men de människor
vi hjälper kan bli helt chockade över att plötsligt kunna se, säger
John Godoy.



Glasögon innebär att dessa människor åtminstone får en möjlighet att
lära sig läsa och utföra arbeten som kräver att man kan se på nära
håll. Men de svenska optikernas arbete mottas olika i olika länder.



Skänk glasögon!

I Venezuela, där regeringen genomfört en nationell satsning på
alfabetisering och på att förbättra de fattigas levnadsförhållanden,
har Vision for all mottagits med öppna armar av myndigheterna. I Peru
däremot beslagtogs under en av resorna 2000 par glasögon i tullen. I
Argentina, där ögonläkarna har monopol på synundersökningar, har
hjälparbetet setts som ett hot mot ögonläkarnas ekonomiska intressen.



– Jag tror att även argentinarna kommer att ändra sig. Vi hjälper ju de
allra fattigaste, de som aldrig skulle ha råd att betala för en
undersökning och glasögon.



Bland biståndsarbetare är intresset för frågan om synen minst sagt ljumt.



– När man läser om Sidas biståndsarbetare söker de läkare, sköterskor
och ingenjörer, men inte optiker. Jag brukar, när jag är ute och
föreläser, be de som lyssnar ta av sig glasögonen. Då inser de vilket
handikapp det är, att inte kunna se.



Vad kan man göra om man har glasögon som man inte längre använder?



– Det är dyrt att skicka enstaka glasögon med posten, så det är bättre
att försöka samla in flera på skolan eller arbetet. Släng fodralen,
tvätta glasögonen i vatten med diskmedel, packa dem i tidningspapper
och skicka dem i ett paket till mig, säger John Godoy och påpekar att
organisationen välkomnar både nya medlemmar och stöd i form av pengar,
optiska instrument och inte minst glasögon.



PATRIK PAULOV

Proletären 51-52, 2005