USA:s man i Pakistan vill säkra sin makt

General Pervez Musharraf, USA:s man i Pakistan, har genomfört en militärkupp för att säkra sin makt. Med våld ska islamister och andra oppositionella bekämpas innan tiden är mogen för ”demokratiska val”.

Pervez Musharrafs utlysande av undantagstillstånd har mötts av fördömanden världen över och krav på återgång till ”demokrati”. Men en kraftfull bojkott av landet är inte att vänta. Trots att överbefälhavaren Musharraf ursprungligen tog makten i en kupp 1999 har han sedan 2001 varit västvärldens trogna allierade.

Särskilt från Musharrafs närmaste vän blir upprördheten falsk. För sex år sedan pressade USA Pakistan att bryta stödet till talibanerna i Afghanistan. Därefter har Bushadministrationen gett Mu-sharrafs mer eller mindre diktatoriska regim hela tio miljarder dollar i militärt stöd.

”USA behöver hjälpen”
En talesman för Pentagon, citerad av Los Angeles Times, slog fast att den militära hjälpen kommer att fortsätta, eftersom USA är beroende av samarbetet med Pakistan för kriget i grannlandet Afghanistan. Försvarsminister Robert Gates och utrikesminister Condoleezza Rice har båda förklarat att USA inte tänker vidta åtgärder som hotar Pakistans möjligheter att bekämpa terrorismen.

Problemet för Musharraf är att det nära samarbetet med USA möter ett starkt motstånd från det pakistanska folket och ger näring åt just de extrema islamistiska krafter som ”kriget mot terrorismen” riktas mot.

Folkligt missnöje
I nordvästra Pakistan, som gränsar mot områden i Afghanistan där talibanerna är starka, har Musharrafs regering inget eller litet inflytande. Det är samma folkgrupper som lever på båda sidor gränsen. Också på den pakistanska sidan finns starka sympatier för talibanrörelsen, och det är här som al-Qaidaledaren Usama bin Ladin tros befinna sig. De återkommande rapporterna om amerikanska attacker mot civila i Afghanistan väcker lika mycket vrede på andra sidan gränsen.

En färsk undersökning från USA-baserade World Public Opinion visar att fyra av fem pakistanier är motståndare till att låta amerikanska eller andra utländska trupper gå in i Pakistan och jaga och tillfångata al-Qaidakrigare. Tre av fyra är motståndare till att tillåta samma sak för att jaga talibaner. Också i städerna, där de militanta islamisterna är svagare, uppges en majoritet av invånarna vara motståndare till attacker på al-Qaida.

Musharraf tidigare försök att bekämpa de islamistiska rörelserna med våld har snarare lett till att de vuxit sig starkare. De blodiga striderna i somras mot de islamister som förskansat sig i Röda Moskén i mångmiljonstaden Islamabad är det senaste exemplet.

Benazir Bhutto
Islamisterna är långt ifrån ensamma om att vända sig mot Musharrafs styre. En förklaring till att kuppen skedde just nu var att högsta domstolen troligen skulle ogiltigförklara att Musharraf 6 oktober valdes till president för ytterligare en period. Högsta domstolen menar att det var grundlagsvidrigt av det nationella och de regionala parlamenten att utse Musharraf till president, eftersom posten inte får innehas av landets överbefälhavare. Men Musharraf har vägrat ”ta av sig uniformen” innan han säkrat sin ställning som president.

När detta skrivs grips oppositionella i massomfattning och rensas ut från olika maktpositioner. Endast statskontrollerade och Musharraftrogna medier tillåts.

Samtidigt lovar Musharraf, med förhoppningen om att undantagstillståndet ska säkra hans position, att det tidigare utlovade parlamentsvalet ska genomföras i början av nästa år.

Också USA trycker på för att valet ska genomföras. Bushadministrationens plan för att stabilisera Pakistan är nämligen att Musharraf ska dela sin makt med en annan USA-vän, den tidigare premiärministern Benazir Bhutto. Den överkommelsen som slöts tidigare i höst mellan de två tidigare politiska motståndarna är till stora delar USA:s verk.

Bhutto har gjort sig känd som uppbackare av USA:s krig i Afghanistan och Irak. Få kommer ihåg att det var under hennes tid som premiärminister i mitten av 1990-talet, som talibanrörelsen skapades och sändes över gränsen för att ta makten i grannlandet.

Att Musharraf kommer att lyckas skapa ordning i det växande kaoset och åter ta ett fast grepp om landet är långt ifrån givet. Samtidigt har USA inte råd att förlora Pakistan till taliban- och al-Qaidavänliga islamister. En sådan utveckling skulle utgöra ett allvarligt hot mot supermaktens ställning i hela Centralasien.

PATRIK PAULOV
Proletären 45, 2007