Turkiet: USA bakom attack mot PKK

Turkiets pågående invasion av Irak har förberetts under lång tid. Men planerna kunde inte verkställas förrän USA gav grönt ljus. Den militära operationen handlar om mer än att angripa Kurdiska arbetarpartiet PKK:s gerillastyrkor.

Uppgifterna om den turkiska offensiven i norra Irak går vitt isär. Det gäller både hur många tusen turkiska soldater som är inblandade samt förlustsiffrorna. Den turkiska armén rapporterar på tisdag morgon om sjutton egna dödsfall samt över 150 döda gerillasoldater. Enligt PKK har 81 turkiska soldater dödats.

Det religiösa och EU-vänliga högerpartiet AKP, som innehaft regeringsmakten i Turkiet sedan 2002, har länge talat om nödvändigheten av en storskalig offensiv mot PKK:s 3.000-4.000 soldater i Irak. Den kraft som bromsat planerna är USA, Turkiets främsta stöttepelare. Intresset av att slå till mot det terroriststämplade PKK måste av Bushadministrationen vägas mot andra intressen i regionen, som kontrollen över det ockuperade Irak och samarbetet med de irakkurdiska ledarna.

Uppladdning i höstas
Det var efter hårda strider i gränstrakterna mellan Turkiet och Irak i oktober förra året som de militära förberedelserna för en invasion tog fart. Tjugotalet döda turkiska soldater bidrog till att stärka de nationalistiska stämningarna i landet med krav på hämnd mot ”PKK-terroristerna”.

Frågan om en storskalig attack mot PKK på irakiskt territorium togs upp när AKP-regeringens premiärminister Recep Tayyip Erdogan besökte Bush i Vita huset i november. Därefter reste utrikesminister Condoleeza Rice till Turkiets huvudstad Ankara. Med tanke på att Turkiet nu invaderat ett land ockuperat av USA, är det uppenbart att besöken mynnade ut i en överenskommelse. USA uppges också ha bidragit med underrättelseinformation om PKK:s basläger.

Vad är då offensivens syften och vad kommer den att leda till?

Kurdisk fråga olöst
För det första kommer Turkiets ”kurdiska problem” knappast att lösas med våld. Bristen på nationella, demokratiska och mänskliga rättigheter för den kurdiska befolkningen i östra Turkiet, liksom den utbredda fattigdomen, kvarstår även om militären skulle lyckas krossa PKK:s väpnade styrkor i Irak.

Men den turkiska militären har knappast sådana illussioner. Eftersom uppladdningen pågått i månader har PKK haft gott om tid för att förbereda sig på ett anfall. Gerillasoldaterna har ett övertag då de efter mer än ett årtionde i dessa svårtillgängliga bergstrakter känner området betydligt bättre än sina motståndare. Den turkiska aktionen kan på sin höjd försvaga PKK:s militära styrka. Liknande intåg i norra Irak gjordes också under 1990-talet utan att lyckas slå ut PKK.

Offensiven har däremot stor inrikespolitisk betydelse för Turkiet. Motsättningarna mellan den försiktigt islamiska regeringen och den sekulära elit som fram tills 2002 styrde landet har periodvis varit starka. Under förra året underblåste militären och dess stödpartier massiva demonstrationer mot AKP-regeringen. Nyligen blossade de upp på nytt när konstitutionen ändrades, så att det blir tillåtet för kvinnor att bära huvudduk på universiteten.

Dessa motsättningar har nu tonats ner och ersatts av enighet mot den yttre fienden. Även landets ekonomiska problem, med minskad tillväxt och ökande arbetslöshet, har hamnat i skymundan.

USA har i bekämpandet av den kurdiska gerillan ett gemensamt intresse med den turkiska regeringen. Supermakten önskar också en stabil politisk situation i ett land som både är Natomedlem och länge varit en nära allierad i en turbulent region.

Markering mot Irak
Men Bushadministrationen har större ambitioner än så.

Ett av syftena med stödet till den turkiska invasionen kan vara att markera mot de krafter i norra Irak som inte fullt ut lyder USA. Till exempel finns det starka slitningar mellan det kurdiska regionala styret i norr och centralregeringen i Bagdad. Irakkurderna har slutit egna avtal med utländska oljebolag och kräver större del av oljeinkomsterna än premiärminister Nuri al-Maliki vill ge dem. Turkiet angrep under offensivens första dagar bland annat broar i området, vilket retade upp de irakkurdiska ledarna.

Ett annat syfte är att stärka Turkiets roll som stormakt i regionen. Landet är viktigt för USA inte bara som militärt allierad, utan också som knutpunkt för energiflödet från Mellanöstern och de forna sovjetrepublikerna.

Dessa ambitioner beskrevs tydligt av en kolumnist i den turkiska dagstidningen Hurriyet nyligen: ”Min största glädje med denna operation är att Turkiet kunde visa hela världen att det är den starkaste makten i Mellanöstern. Det är en varning till inte bara PKK utan till alla nationer…”

USA kräver hjälp
Men USA reser också krav på att Turkiet, som tack för hjälpen mot PKK, ska skicka mer trupp till Isaf-styrkan i Afghanistan.
Ett allt starkare afghanskt motstånd mot ockupationen har fått USA och Natoledningen att desperat ropa på ökade insatser. Men merparten av de europeiska länderna är skeptiska. Alltså vänder Bush sig till Turkiet.

Landet har för närvarande 1.000 soldater i den relativt sett lugna Kabulregionen. USA:s förhoppning är att Turkiet ska sända betydligt fler soldater som ska sättas in i södra Afghanistan, där striderna är som hårdast.

PATRIK PAULOV
Proletären 9, 2008
 

Turkiet ut ur Irak, Afghanistan och Kosovo!
Turkiets kommunistparti (TKP) skriver i ett uttalande att offensiven i Irak inte kommer att leda till ökad säkerhet. Istället tjänar offensiven den imperialistiska politik som ökar splittringen mellan folken i Turkiet.

Partiet kräver att alla de avtal som slutits med USA ska offentliggöras, inklusive det som handlar om den pågående militära operationen.

TKP kräver att de turkiska trupperna omedelbart ska lämna Irak, att Turkiet inte ska skicka fler soldater till Aghanistan och dra tillbaka de som nu finns där. Partiet kräver även att trupperna i Kosovo dras tillbaka samt att erkännandet av Kosovo upphävs.