Turkiet: AKP:s seger, splittrad vänster och statlig terror

AKP till makten efter omtumlande val
• När Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) vann valet i Turkiet 3 november 2002 hade Proletärens valanalys rubriken ”Turkarna vände makten ryggen”. Det var precis vad som hände.

Fem högerpartier, inklusive de tre som utgjorde den dåvarande regeringen, åkte ur parlamentet. Det turkiska valsystemets tioprocentsspärr, ursprungligen införd för att hindra vänstern och kurdiska partier från att komma in, slog denna gång hårt mot högern.

AKP fick 34,3 procent av rösterna, vilket gav partiet 363 av parlamentets 550 platser. Det var mer än en fördubbling av vad partiets föregångare fick 1999. Det enda oppositionsparti som kom in i parlamentet var Republikanska Folkpartiet (CHP), med 19,4 procent och 178 mandat. Övriga nio platser gick till oberoende kandidater.

Valresultat var nästan lika omskakande för den turkiska makteliten som Hamas seger i det palestinska valet 2006 blev för Fatah. Medan de traditionella högerpartierna representerade det stelbenta och korrumperade, kom AKP, ett förhållandevis ungt aktivistparti, att symbolisera förändring och modernisering.

Precis som Hamas hade AKP:s lokala makthavare vunnit stöd genom att de bekämpat korruption och förbättrat kollektivtrafik, sophämtning och social service.

Som Proletären konstaterade redan 2002 betydde AKP:s seger varken islamisering eller vänstervridning av politiken. Istället har partiet lydigt genomfört Internationella valutafondens (IMF) krav på privatiseringar och avregleringar, som de senaste åren varit de mest omfattande i hela världen. Däremot tvingades regeringen av den starka inhemska opinionen mot ett amerikanskt anfall på Irak, att neka USA att använda den turkiska militärbasen Incirlik för detta ändamål.

Den ihållande högkonjunkturen har hjälpt AKP att behålla sin popularitet. I lokalvalet 2004 befäste partiet sin starka ställning.



Svag och splittrad turkisk vänster
• Vänstern i Turkiet är splittrad i många små organisationer, som drabbats hårt av våldsapparatens förtryck.

En av de växande och framträdande organisationerna på vänsterkanten är Turkiets kommunistiska parti (TKP). I valet 2002 fick partiet 60.000 röster (0,19 procent), i lokalvalet i mars 2004 mars steg röstetalet till 88.000. TKP kritiserar både AKP och oppositionen för att vara lierade med USA och inte utgöra något alternativ för den turkiska arbetarklassen.

I dagsläget, då allt mer av utvecklingen i Turkiet beslutas utanför landets gränser, menar TKP att kampen mot kapitalism och för socialism går via antiimperialismen. En av de centrala antiimperialistiska frågorna är att kämpa mot ett turkiskt medlemskap i EU men också mot EU-projektet i sig. TKP beskriver EU som en imperialistisk organisation med syfte till att pressa tillbaka arbetarklassen.

För att bredda den antiimperialistiska kampen tog TKP 2005 initiativ till bildandet av Patriotiska fronten, som uppges ha 30000 medlemmar.

På TKP:s kongress i januari i år poängterades vikten av att arbeta för enhet inom
arbetarklassen i Turkiet. Dels är den fackliga organisationsgraden bara tio procent, och de fackligt anslutna är i sin tur organiserade i små, konkurrerande fackföreningar. Dels varnar TKP för att imperialismen underblåser splittring mellan turkar och kurder för att stärka sin kontroll över regionen.



Bomber för att stärka extremhögern?
• Under våren har flera bombdåd skakat Turkiet. Det värsta skedde i Ankara 23 maj då sex personer dödades och ett hundratal sårades. Polisen anklagades genast kurdiska PKK, något PKK bestämt avvisade.

Kommunistledda Patriotiska fronten varnar för att dessa dåd endast skapar splittring mellan Turkiets turkiska och kurdiska befolkning. Fronten varnade redan innan Ankarabomben för att vissa krafter planerade att iscensätta sådana händelser för att locka röster till Nationella handlingspartiet, som har nära band till den fascistiska terrororganisationen Grå vargarna.

Det vore inte första gången den turkiska våldsapparaten utför terror som använts mot vänstern och kurderna. I november 2005 greps tre militärpoliser för att ha utfört ett bombdåd mot en kurdisk bokhandel i staden Semdinli, vilket kostade en människa livet. Avslöjandet resulterade i protester över hela Turkiet. Men precis som tidigare anklagelser om statlig terror ledde det inte ens till åtal.

Proletären nr 28, 2007