Stoppa kriget!
USA:s krigslarm mot Iran tilltar i styrka. För första gången sedan kriget mot Irak finns idag två amerikanska hangarfartyg stationerade i Persiska viken och utanför Irans kust har US Navy placerat ytterligare 50 krigsfartyg, en militär uppladdning som medger en attack inom ett dygn efter det att George W Bush ger order om en sådan.
Samtidigt rapporterar Sunday Telegraph om tilltagande amerikansk
verksamhet inne i Iran. USA finansierar och uppmuntrar separatistiska
terrorgrupper i syfte att skapa kaos i landet.
I propagandan används kärnvapenkortet, trots att Iran inte har några
kärnvapen och trots att Irans president Mahmoud Ahmadinejad upprepat
försäkrat att landet bara vill utveckla fredlig kärnkraft, inte
kärnvapen.
Sådana försäkringar duger inte för George W Bush och hans hjärntvättade
eftersägare. I dagens värld är också kärnkraften förbjuden för dem som
inte underkastar sig imperialismens diktat.
Men likväl. Iran har inga kärnvapen och har inga möjligheter att skaffa
sig några inom överskådlig tid, om nu Ahmadinejad bluffar. Vilket
gör det nödvändigt för USA att utvidga anklagelseakten.
Därför anklagas Iran nu för att destabilisera Irak. Vilket är en
befängd anklagelse, oavsett Irans religiösa förbindelser med shiitiska
grupper i Irak. Det är USA som destabiliserat Irak, det är ockupationen
som destabiliserar Irak.
Var krigslarmet slutar är omöjligt att säga. Iran är inte Irak. Inte
ens USA tror sig om att kunna ockupera Iran. Men USA kan använda sin
militära överlägsenhet till att straffa det uppstudsiga Iran, kan
attackera Iran för att demonstrera att ingen ostraffat ifrågasätter
USA:s överhöghet i regionen och över regionens oljerikedomar. Vilket
återigen är vad krigslarmet handlar om. Det handlar om oljan och makten
över den; handlar om att kriget mot Irak inte räckte för att ge
USA den absoluta makten över oljan.
Någon ny ockupation är inte aktuell, inte nu. Men ändå är krigslarmet
farligt likt larmet inför kriget mot Irak. Ett krig kan inte uteslutas,
ett brutalt luftkrig med förfärande följder för civilbefolkningen i
Iran. Därför måste alla fredsvänner och antiimperialister hålla högsta
beredskap. Det ankommer på oss. Med bombhögern vid makten och med en
krigsaktivist som utrikesminister, så är inte minsta protest att vänta
från det officiella Sverige. Skamligt nog.
Lördag 17 mars protesterar och demonstrerar vi mot ockupationen av
Irak, tillsammans med hundratusentals, kanske miljontals
antiimperialister i andra länder. Men låt oss samtidigt protestera mot
kriget. För att stoppa kriget.
27 februari 2007
Proletären 9, 2007