Protester mot valfusk i Kenya

Valet i Kenya strax före årskiftet har resulterat i protester och våldsamheter. Christian Widegren, på plats i Kenya under och efter valet, rapporterar om händelserna.

Dagen före nyårsafton deklarerade den kenyanska valkommissionen ECK (Electoral Commisson of Kenya) efter tre dagars rösträkning den sittande presidenten Mwai Kibaki som segrare i valet som hölls den 27 december. En knapp timme senare lät sig Kibaki installeras för en ny femårsperiod.

Valet stod mellan 76-årige Kibaki på den ena sidan. Han har anklagats för korruption och för att ha favoriserat sin egen folkgrupp Kikuyo som ofta är jordägare, handelsmän och affärsidkare.

På den andra sidan stod Raila Odinga, som kallar sig socialdemokrat och som lovat reformer och kamp mot fattigdomen. Odinga har framställt sig som ”folkets president” och de flesta opinionsundersökningar under den flera månader långa valkampanjen har gett Odinga ett klart försprång. Han har sin bas bland Luofolket, som till stor del utgör den fattiga befolkningen i Nairobis slumområden.

Valurnor bars iväg
Själva valet, som övervakades av observatörer från bland annat EU, rapporteras ha gått lugnt till. Omkring tio miljoner kenyaner, av totalt 14,5 miljoner registrerade, köade flera timmar utanför vallokalerna från klockan sex på morgonen för att få rösta. Det var när röstsammanräkningen tog vid som oegentligheter började rapporteras. Valurnor skall ha burits i väg i skydd av nattens mörker, och röster för den sittande presidenten lagts dit. I en del valkretsar översteg också antalet röster antalet registrerade väljare. I tv-sändningar samma dag som Kibaki lät sig installeras rapporterades det om felaktiga resultat från 48 av sammanlagt 210 valkretsar.

Hela arrangemanget med Kibakis snabba installation luktar uppgjort i förväg. Strax före installationen avbröts en presskonferens med ledningen för ODM (Orange Democratic Movement), oppositionsledaren Odingas valkoalition, och inrikesministern Mi-shukhi utfärdade ett dekret där alla livesändningar i tv förbjöds, liksom alla sändningar som ”kunde verka uppviglande”. I samma stund försvann utländska sändningar från till exempel al-Jazira, från kenyansk tv. Under hela kvällen nämndes sedan inte Odinga vid namn enda gång.

Polisvåld
Innan presskonferensen avbröts hann dock Raila Odinga ogiltligförklara Kibakis seger, och utlysa en egen installation som skulle hållas i Uhuru Park (Självständighetsparken) i centrala Nairobi dagen efter, alltså på nyårsaftonen. Detta möte förbjöds dock snabbt av myndigheterna.

Efter den avbrutna presskonferensen sändes installationen där Kibaki bland annat deklarerade att han skulle fortsätta göra Kenya ”till ett bättre hem för alla”. Detta är knappast något som Kenyas miljontals fattiga och innevånarna i de stora slumområdena kommer att märka särskilt mycket av.

Under nyårsaftonen hördes skottlossning från Nairobis slum-områden och rök steg från flera bränder. Ett ögonvittne berättade om en händelse där tre män från slumområdet Kangemi blev dödade av polisen i samband med plundring av en kiosk.

Samtidigt rapporterar radion det märkliga att i parlamentsvalet som hölls samtidigt som presidentvalet, fick den nyinstallerade presidentens koalition PNU (Peoples National Union) endast 37 av platserna, medan Odingas ODM fick 97 platser. Detta skall jämföras med resultatet i presidentvalet, där Kibaki enligt valkommissionen fick 4,5 miljoner röster mot Odingas 4,3. Under nyårsaftonen lämnade också fem medlemmar den 21 man starka valkommissionen i protest mot det uppenbara valfusket.

Erkände felaktigheter
Den första dagen på det nya året var förhållandevis lugn, samtidigt som nyhetsrapporteringen blev alltmer öppen och kritisk. Det rapporterades om resultatformulär för rösträkningen som blivit ändrade, och i en valkrets hade det varit en skillnad på 10.000 avlagda röster i presidentvalet, jämfört med antalet röster i parlamentsvalet. På något håll hade formulären blivit signerade endast av PNU:s representant, och på andra ställen hade andra partirepresentanter blivit nekade kopior av formulären.

Samtidigt kom krav på omval alternativt omräkning av rösterna från flera håll, och under tisdagen rapporterades det om oroligheter från många platser runt om i landet. Oroligheter som tyvärr ofta tog sig uttryck i bråk mellan olika befolkningsgrupper.

Oppositionsledaren Raila Odinga utlyste ett nytt massmöte i Uhuru Park till torsdagen den 3 januari. Det var när polis och halvmilitära trupper sattes in för att stoppa folk från Nairobis slumområden att nå parken som oroligheterna bröt ut på allvar. Stora folkskaror drabbade samman med polisen och runt om i Nairobi steg rök från brinnande vägspärrar, och skottlossning hördes från flera platser i staden.

Under torsdagen erkände också valkommissionens ordförande att siffrorna från röstsammanräkningen kunde ifrågasättas och att det förekommit allvarliga brister i rapporteringen av resultat till ECK:s högkvarter. Han erkände också att resultat från vissa valkretsar ändrats när de anlänt till högkvarteret. Detta ledde till att Kenyas riksåklagare Mr Amos Wako ställde sig bakom kravet på omräkning av rösterna. En sådan omräkning menade han, skulle kunna genomföras utan en massa juridiskt processande.

Samtidigt gjordes flera medlingsförsök, varav den sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutus fick störst uppmärksamhet. Medlingsförsöken går ofta ut på att få parterna att bilda en interimsregering i väntan på att omval skall kunna genomföras. I skrivande stund återstår det att se hur detta kenyanska valspektakel kommer att sluta.

Slum och misär
Kenya är ett samhälle som präglas av oerhörda klasskillnader, med en relativt välmående medel- och överklass å ena sidan, och en fattigdom bland de breda befolkningslagren å den andra. Nairobis slumområden är bland de fattigaste i Afrika och misären är oerhörd.

I Kenya finns det mer än 40 olika etniska grupper. Stamtillhörigheten är viktig och etniska motsättningar utnyttjas av de makthavande. Vissa grupper gynnas på bekostnad av andra efter klassiskt mönster som känns igen inte minst från Rwanda.

Politiskt rävspel
Det är också ett samhälle där politiken präglas av rävspel och kohandel. Nya partier, allianser och koalitioner bildas på löpande band. Politiker och kandidater hoppar kors och tvärs mellan dessa partier och koalitioner, allt i syfte att skaffa sig en välbetald position som lokalpolitiker eller parlamentsledamot. En ledamot i parlamentet tjänar motsvarande 80.000 kronor i månaden. En bilmekaniker, chaufför eller hushållerska, alla välbeställda kenyaner håller sig med en eller två ”housekeepers”, tjänar i bästa fall 1.000 kronor i månaden.

Dessa förhållanden kommer knappast att förändras under den kommande mandatperioden. Man kan också konstatera att Kenyas folk har en bra bit kvar på vägen mot fria och demokratiska val.

CHRISTIAN WIDEGREN
Proletären 1-2, 2008