Olika intressen bakom oppositionen mot Burmas generaler

Under två dagar förra veckan slog den burmesiska militärjuntan ner protesterna i de två största städerna, Rangoon och Mandalay, med hjälp av tårgas, batonger, gummikulor och skarp ammunition. Den burmesiska militärens egna uppgifter talar om nio döda, men enligt samstämmiga rapporter från Burma ligger de verkliga dödstalen mycket högre.

Upp emot 70.000 människor demonstrerade torsdag förra veckan. I Rangoon kördes 20 lastbilar fullastade med militärer in och upplöste folkmassan som i protest kastade sten och flaskor mot militären.

Hycklande västmakter
Den burmesiska militärjuntans handlande har fått skarp kritik i omvärlden. Dels kommer kritiken från progressiva krafter, som regionens kommunistpartier inklusive det förbjudna burmesiska kommunistpartiet. De burmesiska kommunisterna menar att landets generaler måste stiga ner från sina höga hästar och inleda en nationell dialog med oppositionen. Om det inte sker riskerar Burma att bli ett slagfält för utländska makter, menar kommunistpartiet.

Samtidigt driver västmakterna under ledning av George Bush sin kampanj mot det burmesiska militärstyret. De länder som fört Irak och Afghanistan till ockupation och blodspillan gråter idag krokodiltårar över händelseutvecklingen i Burma.

Men Washingtons och västvärldens påklistrade humanism har inte ett dugg med värnandet om demokrati att göra. För samma västledare som fördömer generalerna i Burma ger utan att tveka sitt stöd till generaler vid makten i länder som Pakistan och Thailand.

Var skon klämmer för imperialismens del har inte ett dugg med demokrati att göra. Det som väcker ont blod i västvärldens huvudstäder är Burmas handelspolitiska förbindelser med Kina, vilka i sin tur hindrar en amerikansk inringning av den asiatiska stormakten.

Nu kritiseras Kina för att man gör affärer med Burma. Men de är i sådana fall i gott sällskap med ett antal västerländska företag som också handlar med Burma.
Ett land som tävlar med Kina och Indien att göra affärer med Burma är Thailand. Också Thailand styrs numera av generaler. Men dessa militära ledare är västvärldens ”egna” generaler, därför hörs inga bojkotthot mot Thailand som det i dagarna hörs mot Kina.

Djup fattigdom
Burma är ett fattigt land, 90 procent lever på under 300 dollar om året. Enligt uppgift är 43 procent av alla barn under fem år undernärda. Utgifterna för hälsovård och utbildning ligger på 1,4 procent av bruttonationalprodukten. Det är hälften av vad Indonesien, som ligger näst sist i regionen, spenderar.

När levnadsförhållandena befinner sig på en sådan låg nivå innebär höga bränslehöjningar, vilket var den utlösande faktorn för protesterna, ett mycket hårt slag mot den fattiga majoriteten. Från att ursprungligen ha rest ekonomiska krav ställdes i proteströrelsen slutligen tre krav: Frigivandet av politiska fångar, ekonomiskt välstånd samt nationell försoning.

Följer IMF
Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi och hennes organisation NLD försöker utnyttja protesterna för sin del till att tvinga generalerna till en maktdelningskompromiss.
NLD:s ekonomiska program för Burma ansluter sig till internationella valutafondens, med krav på att öppna upp landet för mer utländska investeringar.

Också de burmesiska generalerna har privatiseringar på sitt program, och det är om kontrollen över dessa privatiseringar som konflikten mellan Aung San Suu Kyi och generalerna rasar.

Den nuvarande regimen här-stammar från en militärkupp från 1962 under ledning av Ne Win. Han lånade drag från socialismen och nationaliserade marken, industrin och handeln, utan att göra landet socialistiskt även om det kallades så i officiella sammanhang. I ett officiellt program sas att landet vilade på ”Burmes-buddistisk socialism”. Men kommunistpartiet var förbjudet.  

Inte som 1988
I motsats till protesterna 1988, där stora delar av arbetarklassen deltog, domineras förra veckans protestdemonstrationer helt av studenter och munkar. Under protesterna för 19 år sedan låg stora delar av industrin och transporterna nere på grund av arbetarklassens deltagande. Denna gång berördes den ekonomiska sfären ringa.

Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi har genom sin långvariga husarrest fått en internationell helgongloria som hon vårdar ömt. Hon är dotter till en av Burmas ”frihetshjältar”.

Men fakta visar att hennes far samarbetade med de japanska ockupanterna mot britterna under andra världskriget. Vid sin sida hade han Ne Win, mannen som stod bakom 1962 års kupp. När japanerna tvingades retirera bytte dessa två ”frihetshjältar” snabbt sida och anslöt sig till britterna. I dessa dagar ser de progressiva i Burma hur Aung Sans dotter används som ett instrument i västvärldens framryckning.

Kinesiska investeringar
Kineserna, som investerat i ett antal sektorer, vill inte se sitt inflytande förlorat. De agerar för en kompromisslösning. Tidningen Financial Times skriver den 25 september.

”I privata samtal med USA samt officiellt under de senaste veckorna, fast då i försiktigare ordalag, har Kina uppmanat Burma att dra in den husarresterade Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi, som ett erkännande av hennes demokratiska mandat…Tang Jiaxuan, en före detta utrikesminister som har använts som sändebud av Peking, har klargjort för de burmesiska ledarna att ’Kina hoppas helhjärtat på att Burma kommer gå igenom den demokratiska process som är lämplig för landet’.”

Kina har investerat i burmesiska gasfält samt byggt en hamn vid Indiska oceanen. Dessutom har ett 195 mil långt vägbygge, från hamnen till Kunming, huvudstaden i kinesiska Yunnanprovinsen, påbörjats.    

Erik Anderson
Proletären nr 40, 2007