Obama söker stöd för att pressa Iran

Det är mot det sistnämnda landet som Obamaregimen nu försöker tvinga andra nationer till omfattande sanktioner.
I sitt inledande tal sade Obama att detta är ett internationellt möte för att överlägga om ett oöverträffat hot.

”Två årtionden efter kalla krigets slut så står vi inför en ödets ironi. Risken för kärnvapenkrig mellan nationer har minskat, men risken för ett kärnvapenanfall har ökat”, sade han i talet.

Obama menade att en liten mängd plutonium av ett äpples storlek innebär ett gigantiskt hot mot hela länder. Ett påstående riktat till såväl den amerikanska opinionen som opinionen i övriga västvärlden. Men det är ett påstående som obunden expertis tvivlar på.

Att bygga verkliga kärnvapen, säger expertisen, är mycket komplicerat och att någon ”terroristgrupp” skulle kunna stjäla färdiga kärnvapen är i praktiken omöjligt. Kärnvapen omgärdas av omfattande säkerhetssystem, både tekniska och mänskliga. För att kunna ”låsa upp” kärnvapen fordras dessutom en omfattande ordergivning.

Stridsspetsarna är lagrade på olika ställen och det krävs teknisk expertis för att sätta samman dem, då varje komponent har sina säkerhetssystem. Möjligtvis skulle någon utomstatlig grupp kunna komma över någon enstaka del av ett kärnvapen, men detta i sig gör ingen kärnvapenbomb.

Så Obamas problemställning är i nuläget propagandistisk. Den har som syfte att ingjuta fruktan hos den allmänna opinionen i västvärlden.

Vad är fakta? Av de ungefär 22000 nukleära stridsspetsar som finns i världen har Ryssland 12000, USA 9400, Frankrike 300, Kina 240, Storbritannien 185, medan de tre länderna Israel, Indien och Pakistan har uppskattningsvis 250 stridsspetsar vardera.

Det Nordkorea som i massmedierna utmålas som ett omedelbart hot mot världen uppskattas ha en handfull. Det demoniserade Iran, som även det utmålas som ett omedelbart hot mot hela västvärlden har i nuläget inga kärnvapen.

USA som sammankallade ledare för 47 länder för att dryfta kärnvapenhot är det enda land som själv brukat kärnvapen, nämligen genom bombningarna av Hiroshima och Nagasaki 1945 i syfte att injaga fruktan hos Sovjet-unionen.

Den verkliga agendan för toppmötet i Washington var att samla större stöd för sanktioner mot Iran, ett land som står högst upp på listan för framtida ”regimförändring”. Obama söker vidgade sanktioner och ekonomisk krigföring i FN-regi, något som han vill se träda i kraft i juni.

Svenska nyhetsmedier meddelade triumferande att Kina nu gått med på sanktioner mot Iran. Något som omedelbart följdes av kinesiska dementier. Vad den kinesiske presidenten Hu Jintao sade var att de är redo att diskutera frågan – utan för den skull lova någonting. 

Likaså förklarade Brasilien och Irans grannland Turkiet att man var helt emot sanktioner mot Iran. I synnerhet vänder de sig mot Israels krav på att strypa all iransk utrikeshandel. Brasilien och Turkiet är för närvarande icke permanenta medlemmar i säkerhetsrådet.

Det iranska styret är kritiskt till ”Ickespridningsavtalet” då den i detta ser en öppning för att USA skall kunna attackera landet med kärnvapen. För övrigt var Iran och Nordkorea de länder som Obama undantog sina löften att inte angripa med kärnvapen.

Samtidigt som USA på konferensen talade om fred finns det inga indikationer på att USA skall minska sin militärbudget. Det är en budget som är större än övriga världens sammanlagda militärutgifter.

Tvärtom håller USA på att upprusta sin strategiska konventionella eldkraft. USA håller samtidigt på att placera ut sin missilsköld i Europa vars syfte är att hindra ett ryskt andraslagsanfall, och USA håller för fullt på med att ge Nato rätten att kunna bedriva krig på vilken plats på jordklotet som helst.

Att hålla stora lager av kärnvapen är mycket kostsamt. Både USA och Ryssland har ett ekonomiskt intresse att minska sina kärnvapenarsenaler, samtidigt som de uppgraderar alla teknologiska system som hör vapensystemen till.
,
USA hävdar falskt att det vill ha fred på jorden när det tar bort delar av sina ”övertaliga” kärnvapenstridsspetsar samtidigt som det eskalerar för krig med konventionella vapen.

Som ett svar på USA:s konferens höll Iran en egen konferens 17-18 april.

”Mellanöstern måste bli en kärnvapen-fri zon”, sade Irans utrikesdepartements talesman Ramin Mehmanparast i sitt avslutningstal och syftade på Israel och USA, som har kärnvapen i området. Han kritiserade västländerna för att underlätta Israels kärnvapenprogram: ”Detta hotar verkligen regionen, och det kommer att medföra kaos och instabilitet.”

Mottot för konferensen i Teheran var ”Kärnenergi åt alla, kärnvapen åt ingen”.

Erik Anderson
Proletären nr 16, 2010