Hoppa till huvudinnehåll
Av

Nepals maoister höjer rösten

Första maj genomförde maoisterna i Nepal en massiv manifestation för att tvinga den sittande regeringen att avgå. I huvudstaden Kathmandu demonstrerade hundratusentals människor under ett hav av röda fanor.



Maoisterna kräver att regeringen avgår och ersätts av en ”nationell enhetsregering” ledd av Nepals förenade kommunistparti-maoisterna, vilket förkortas UCPN-M.

Partiet blev i valet 2008 landets största enskilda parti och ledde regeringen. Men landets traditionella elit och arméledning vägrade att gå med på reformer. Det skar sig rejält när maoistregeringens beslut att avsätta förre arméchefen Rookmangud Katwal upphävdes av landets president, som kommer från kongresspartiet.

Maoisterna lämnade regeringen i protest och en mycket skakig 22-partiers koalition skapades under ledning av det reformistiskt orienterade CPN-UML (Nepals kommunistiska parti – förenade marxist-leninister).

I demonstrationerna 1 maj reste maoisterna kravet på återupprättandet av ett civilt styre utan arméns inblandning, liksom förändringar i konstitutionen.

Den ringled som går runt huvudstaden blockerades av ett massivt uppbåd. Arton demonstrationer med vardera cirka 20000 deltagare samlade totalt 360000.

1 maj markerade också inledningen på den generalstrejk som under en vecka lamslog landet. Strejken avblåstes 7 maj av maoistledaren och förre premiärministern Prachanda då den kom att vålla stora problem i vanliga människors vardagsliv. Han anförde dessutom farhågor för att motståndarsidan försökte framkalla våldsamheter i syfte att lägga skulden på maoisterna.

Samtidigt konstaterade Prachanda att massrörelsen består och att strejken var en generalrepetition inför kommande större strider.
Den massiva maoistiska manifestationen har framkallat slitningar inom det reformistiska CPN-UML. Sextio ledande medlemmar i partiet framförde ett memorandum till partiledaren Jhalanath Khanal och begärde att premiärministern Madhav Kumar Nepal skall avgå.

”Vi råder på det bestämdaste att premiärministern kamrat Madhav Kumar Nepal att omedelbart avgå från sin post för att bana väg för en nationell enighet.”

Den sittande premiärministern representerar den falang inom CPN-UML som är direkt motståndare till maoisterna.

Under generalstrejken sattes armén in för att bevaka olika objekt. Trots att armén inte sattes in för att slå ned demonstrationerna framfördes ändå hot från arméns sida. Arméchefen Chhatraman Gurung utfärdade en order som satte armén i högsta beredskap. Han uttryckte ”allvarlig oro” över att maoisternas aktiviteter ”syftade till att svärta ned nepalesiska armén”. General Gurung varnade maoisterna att inte tolka arméns  lugn ”som ett tecken på svaghet.” 

Den feodalt borgerliga armén är djupt fientlig till den klausul i 2006 års fredsavtal som säger att maoisterna skall integreras i armén. Fortfarande befinner sig 19000 maoistsoldater i läger runtom i landet med en osäker framtid. Maoisterna har låst in sina vapen i FN-övervakade förråd men har kontrollen över nycklarna.

Den pågående krisen i Nepal framkallar viss oro hos grannländerna. Indiens ambassadör har träffat maoistledaren Prachanda och uttryckt sitt beklagande över maoisternas ”antiindiska” retorik. Den indiska regeringen stödjer 22-partiregeringen men är i nuläget något försiktig att göra det alltför öppet.

Likaså håller Kina, vars förbindelser med maoisterna under de senaste åren förbättrats, en låg profil. En talesman för det kinesiska utrikesdepartementet sade att partierna ”borde reda ut sina motsättningar” för att skydda Nepals intressen ”för regional stabilitet”.
USA:s vice utrikesminister besökte Nepal förra veckan och förde samtal med de politiska partierna, inklusive maoisterna. USA har fortsatt maoisterna på sin terroristlista, och supermakten ställde sig avvaktande till den fredsprocess som inleddes  2006.

Erik Anderson
Proletären nr 19, 2010