Motsättning på Opec-toppmöte
– Om USA begår galenskapen att invadera Iran eller återigen angripa Venezuela, kommer priset på olja inte att nå 100 dollar utan 200 dollar per fat!
Det sa Venezuelas president Hugo Chávez när han talade och överlämnade ordförandeskapet till kung Abdalá bin Abdelaziz i Saudiarabiens huvudstad Riad på Opecs 3:e möte sedan dess bildande för 47 år sedan.
Chávez anser att 100 dollar är ett rättvist pris men vill att Opec borde inrätta en fond för de fattiga energilösa länderna och lämna dollarn som en internationell valuta, förslag som han på Opec-mötet fick stöd från Iran och en del andra länder, dock inte majoriteten av Opecs medlemsstater.
Höjd oljeskatt
1973 kostade ett fat olja cirka 35 dollar på världsmarknaden och relationen till 100 dollar är inte fel jämfört med kostnadsökningar på olika varor och produkter, menar ekonomer. 1999, när Chávez tog över presidentposten, betalade USA sju dollar per fat till Venezuela. Under decennier hade de tidigare makthavarna i Venezuela, det korrumperade tvåpartisystemets social- och kristdemokrater, praktiskt taget skänkt bort landets olja till grannen i norr.
På presidentposten inledde Chávez omedelbart en översyn av oljeindustrin och höjde skatten från en (1) procent till 16 procent för de utländska oljebolagen som opererade i landet. 2005 höjde han skatteuttaget till 19 procent. I år övertog staten den definitiva kontrollen över alla oljekällor och erbjöd de bolag som har gjort investeringar i Venezuela och som opererade i landet att ingå i ett jointventure-samarbete med det statliga oljebolaget PDVSA, men med förbehållet att PDVSA har en kraftig majoritet av aktierna och kontroll över företaget.
Reorganisera Opec
Chávez tog på sig uppgiften att reorganisera Opec, som USA hade ”neutraliserat” i den nyliberala yran, där tredje världens naturresurser såldes till bottenpriser samtidigt som den rika världens prisuttag på traktorer, maskiner och andra avancerade produkter kostade och kostar den tredje världen mångdubbelt mer än vad de gjorde 1973. Men oljepriset har på kort tid och med Chávez ordförandeskap sedan år 2000 tiodubblats.
Ett av de första besluten som den nye presidenten i Guatemala, Alvaro Colom, kommer att ta när han intar presidentpalatset den 10 januari 2008, är att ansluta Guatemala till PetroCaribe. Det är Chávez ”parallella” verksamhet vid sidan av Opec, där reaktionära USA-vänliga stater som Saudiarabien fortfarande har ett stort inflytande och kan obstruera en omvandling av Opec från rent teknokratiskt organ till ett politiskt verktyg som skulle kunna stoppa USA:s planerade krig mot Iran.
Om Opec skulle vilja, skulle organisationen med några enkla beslut strypa USA på några veckor. Såväl Saudiarabien som Venezuela är storexportörer av olja till USA där energikrisen börjar bli ett orosmoln för de styrande. Därför ”demoniseras” Chávez i allt högre grad, livligt uppbackad av den europeiska pressen där sidorna fylls av totalt verklighetsfrämmande textmaterial om den venezuelanske presidenten.
Chávez uttryckte nostalgi över Opecs första år, då organisationen just hade en politisk karaktär i sin verksamhet och skisserade i en trestegsplan sina förslag:
– Om den industrialiserade världen vill ha garantier för en oljeförsörjning måste den respektera våra länder. För det andra bör Opec vara en förtrupp i kampen mot misär och fattigdom. För det tredje har vi (Opec) skulder att inkassera i den tredje världen som vi kan avskriva.
Kamp för klimatet
Den latinamerikanske statschefen slog också ett slag för att skapa en helt ny ekonomisk internationell struktur och satsa resurser på energiforskning för att bidra till kampen mot klimatförändringen.
Mötet i Riad var det tredje sedan Opec bildades för 47 år sedan. Det första hölls 1975 i Algeriet 1975, mitt under energi- och dollarkrisen och det andra i Caracas år 2000.
DICK EMANUELSSON
Proletären 48, 2007