"Maoisternas kamp i Nepal hoppet för Asiens fattiga"

I november enades maoisterna och de sju största parlamentariska partierna om ett program för att avsätta den enväldige kungen och införa demokrati.

Den indiske journalisten och författaren Anand Swaroop Verma är på Europaturné för att informera om situationen i Nepal. Han är aktiv i solidaritetsarbetet i Indien till stöd för maoisterna i det fattiga grannlandet Nepal.

– 85 procent av folket lever på landsbygden under de feodala eller halvfeodala förhållanden som rått i över 200 år. Godsägarna och lånehajarna har med stöd av korrupta politiker och kungapalatset gjort livet för majoriteten av befolkningen till ett helvete, säger Anand Swaroop Verma.

Kvinnoförtryck
Fattigbönder lockas att låna pengar och tvingas arbeta hela livet för godsägaren för att betala skulden. Det är inte ovanligt att skulden går i arv till sonen. Allra värst är förtrycket mot de nationella minoritetsfolken och kvinnorna.

– Jag tror inte att ni i Europa kan förstå vilken börda kvinnorna tvinga bära. De får ingen utbildning, den som blir våldtagen stöts ut medan våldtäktsmannen går fri. Arrangerade äktenskap är vanliga. Kvinnorna blir slavar i hemmen vars uppgift är att föda söner och förvalta mannens egendom. De indiska bordellerna är fulla av fattiga kvinnor från Nepal.

Maoisternas uppror har ge folket hopp om en förändring. Anand Swaroop Verma framhåller att den revolutionära kampen i Nepal är en helt och hållet inhemsk rörelse – grannarna Indien och Kina omöjliggör allt stöd utifrån – och som stärkts tack vare det växande folkligt stödet.

Idag uppges maoisterna ha kontroll över 80 procent av landet. Enligt Anand Swaroop Verma är det är endast huvudstaden Katmandu och distriktshuvudstäderna som styrs av kungamakten. I en tredjedel av landets 75 distrikt har maoisterna upprättat en egen administration.

– Invånarna i byarna utser sina egna folkkommittér. Dessa tar in skatter som används till vård, utbildning och vägar. Jord som konfiskerats från godsägare delas ut till jordlösa bönder.

Anand Swaroop Verma återkommer till kvinnornas situation  och påpekar att upprättandet av befriade områden inneburit en dramatisk förändring. Diskrimerande lagar och traditioner har förbjudits och lika rättigheter garanteras. Det är en förklaring till att maoisterna har starkt stöd bland kvinnorna.

– 30 procent av Folkets befrielsearmé består av kvinnor. Många kvinnor för befäl över män.

USA hindrar fred
Befrielsearmén består idag av 15000 män och kvinnor. Vidare finns 75000 organiserade i bymiliser. Men maoisterna är inte begränsade till landsbygden. Organisationen har åtskilliga gånger lamslagit Katmandu när den utlyst generalstrejk.

Framfångarna i folkkriget har naturligtvis mött motstånd. De inledningsvis försiktiga reaktionerna från kungamakten har efter den så kallade palatskuppen i juni 2001 (se faktarutan) och USA:s världsomspännande krig mot terrorismen ersatts av ett massivt militärt bemötande, vilket kostat tusentals människor livet.

– Den kungliga nepaliska armén har fördubblats till 100000 soldater. De länder som militariserat konflikten är USA, Storbritannien, Indien, Belgien och Israel, säger Anand Swaroop Verma.

Men vapenstödet är omdiskuterat. När Indiens utrikesminister förra året deltog på ett internationellt möte i Paris reste han ett varningens finger, eftersom de flesta vapen till slut hamnar i maoisternas händer. 

– USA hävdar att maoisterna hotar amerikanska intressen. Varje gång fred varit inom räckhåll har USA blandat sig i och saboterat, säger Anand Swaroop Verma och ger ett exempel: Mitt under fredssamtalen i april 2003 förde utrikesminister Colin Powell upp maoisterna på USA:s terroristlista. När de stred med vapen var de inte terrorister, men när vapenvila rådde och fredsförhandlingar pågick, då blev maoisterna terrorister.

Varför är USA och de omkringliggande stormakterna så rädda för maoisternas uppror i Nepal?

Även om landet är litet och endast har 25 miljoner invånare, så delar hundratals miljoner i Sydasien de fattiga nepalesernas levnadsförhållanden. Anand Swaroop Verma beskriver den nepaliska revolutionen som gnistan som kan tända en präriebrand:
– Tio  procent av Indiens över en miljard invånare lever gott. Småsmulor regnar ner över medelklassen, vilket gör att vi klarar oss. Resten är fattiga, och situationen förvärras när allt, skolor, vatten, sjukvård och flygplatser, privatiseras. De styrande är rädda eftersom de indiska maoisternas uppror också växer i styrka och har spridits från fyra till tretton av landets 36 delstater. Också Kina stöder monarkin i Nepal och säger att maoisterna är terrorister.

Enighet mot kungen
Men efter att Gyanendra 1 februari förra året gjorde sig enväldig har omvärlden fått det svårare att motivera stöd till kungaväldet. Än värre blev det när maoisterna och de sju största politiska partierna i november enades kring ett tolvpunktsprogram för att återupprätta demokratin, där huvudkraven är att avskaffa monarkin och inkalla en konstituerande församling, för att en gång för alla bryta med de feodala strukturer som fortfarande dominerar.
Naturligtvis har maoisterna socialismen som mål, men i dagsläget är kravet en borgerligt demokratisk republik.

– USA försöker få de politiska partierna att bryta med maoisterna och istället sluta upp bakom den allt mer isolerade kungen. Men om partierna bryter avtalet kommer de att tappa allt folkligt stöd och stärka maoisterna, avslutar Anand Swaroop Verma.

PATRIK PAULOV
Proletären 7, 2006