Kommunisterna i Grekland står mitt i striden

Publicerad 18 mars 2010

Torsdag 11 mars genomfördes den fjärde generalstrejken i
Grekland på mindre än en månad. Greklands kommunistiska parti (KKE) spelar en viktig roll i proteströrelsen mot det ekonomiska stålbadet, inte minst genom den kommunistledda fackliga frontorganisationen PAME. Proletären avslutar artikelserien från Grekland med att låta KKE komma till tals.

– Vi kommunister vore fördömda om vi bara kämpade mot de folkfientliga åtgärder som regeringen och EU nu genomför. Vi måste lägga vår strategi på bordet och tydliggöra för arbetarklassen att socialismen är enda lösningen. Det säger Kostas Papadakis från Greklands kommunistiska parti (KKE).

Atens tunnelbana håller på att byggas om. På delar av den gröna linjen finns bara ett spår, där vagnar i båda riktningar får turas om att passera. Det tar lång tid att nå högkvarteret för det grekiska kommunistpartiet norr om centrum. Fast dagen innan gick det inte att åka tunnelbana överhuvudtaget. Då stod kollektivtrafiken stilla till följd av generalstrejken.

– Vad är dina intryck av strejken och demonstrationen, frågar Kostas Papadakis när vi slår oss ner i ett mötesrum. Vi befinner oss några våningar upp i det storslagna partihögkvarteret byggt av frivilliga krafter i mitten av 1980-talet.

Kostas Papadakis är en av 77 ledamöter i KKE:s centralkommitté och arbetar för partiets internationella avdelning. Vårt samtal rör både historien och dagens protester mot det EU-dikterade ekonomiska stålbadet.

KKE har under sin 92-åriga existens stått i spetsen för många folkliga strider. Men situationen har också varit svår och partiet har under större delen av sin historia tvingats verka underjordiskt.

– Men vi har klarat av det, genomfört generationsskiften och behållit relationerna med arbetarklassen, säger Kostas Papadakis.

Står upp mot antikommunismen
En av dessa svåra perioder inträffade efter realsocialismens kollaps i Östeuropa och Sovjetunionens upplösning. Många kommunistpartier som haft nära band till realsocialismen blev vänstersocialdemokratiska partier – med eller utan kommunism i namnen. KKE gick en annan väg. Det nya läget analyserades och den politiska urartningen i öst granskades, men utan att KKE ändrade sina grundläggande ståndpunkter.

– Vi anser att det är viktigt att stå emot den antikommunistiska hetsen och bilden av att socialismen inte fungerar och att allt var dåligt i Sovjetunionen och Östeuropa. Samtidigt måste vi kritisera de delar som utvecklades till något negativt för socialismen och ledde till att opportunisterna tog över, säger Kostas Papadakis.

– Vi menar att vi fortsatt lever under imperialismen, som är det högsta stadiet av kapitalismen. Nästa stadium är den socialistiska revolutionen. All vardagskamp och allt vårt arbete syftar till att ta ytterligare steg mot socialismen.

I den pågående kampen mot den socialdemokratiska regeringens och Bryssels ekonomiska stålbad är EU-motståndet centralt. Sociala nedskärningar, lönesänkningar, flexibla arbetsförhållanden och sämre pensionsvillkor är inte några akutåtgärder som genomförs på grund av krisen. Det är tvärtom en del av syftet med EU.

– KKE anser att EU inte är någon motkraft till USA. EU är ett imperialistiskt block. Dess karaktär kan inte ändras, EU kan inte bli bättre. Vi kallar folket till motstånd mot EU med målet att Grekland ska ut ur unionen, säger Kostas Papadakis.

Samma principiella hållning har KKE till socialdemokratin och dess klassamarbete, liksom till diverse olika vänsterorganisationer som försöker skapa en vänstergemenskap.

– Vi tror inte att socialdemokratin kan förändras eller förbättras, och vi tror inte på samarbete med opportunismens krafter, som är för kapitalismens bestående och kämpar för att förbättra EU. Samarbete ska ske på klassgrund, vilket sen kan resultera i en politisk gemenskap.

Arbetarrörelsens två linjer
Det är utgångspunkten för KKE:s verksamhet i arbetarrörelsen. I den grekiska arbetarrörelsen finns två linjer. De socialdemokratiskt allierade fackliga organisationerna, kan kräva högre löner och protester mot försämringar. Men de företräder samtidigt företagens intressen då de försvarar EU och det kapitalistiska systemet.

Den andra linjen, som representeras av kommunistledda Alla arbetares militanta front (PAME), försöker skapa enhet kring försvaret av arbetarklassens intressen, med målet att arbetarna ska fullfölja sin historiska uppgift och störta kapitalismen.

– Detta skiljer PAME från de reformistiska fackföreningarna. Vi organiserar inte bara kampen för bättre löner. Vi kämpar för att arbetarklassen ska inse att det går att leva utan arbetsköparna och befria sig från löneslaveriet, säger Kostas Papadis.
Det strategiska målet är centralt också i kampen mot krispaketen.

”Det handlar om makten”
– Vi vore fördömda om vi bara kämpade mot de folkfientliga åtgärder som regeringen och EU nu genomför. De försöker hävda att det är patriotiska åtgärder för att fabriker och företag inte ska lämna Grekland. Men detta är en hel strategi med vilken de terroriserar arbetarklassen, säger Kostas Papadakis och fortsätter:

– Därför måste också vi lägga vår strategi på bordet och tydliggöra för arbetarklassen att socialismen och en centralt planerad ekonomi är den enda lösningen. Ett regeringsskifte skulle inte förändra något. Det handlar om vilka som har makten i sina händer. Arbetarna måste övertygas att ta makten och förändra sin situation. Hade vi inte stått för detta hade vi blivit en svans åt socialdemokratin.

• Apropå krisen menar Sveriges finansminister Anders Borg att Grekland har misskött sina statsfinanser och därför måste genomföra ännu större folkfientliga nedskärningar. Vad har du för kommentar till Borgs påstående?

Frågan framkallar ett leende. Den svenske finansministern, som inte tvekar att tala om för grekerna vad de borde göra, är inte unik med sina åsikter.

Kostas Papadakis inleder med att konstatera att kapitalismen aldrig kan vara ren. Det finns alltid fiffel, svarta pengar och korruption, och ekonomin kan skötas olika bra ur ett kapitalistiskt perspektiv. Det gäller Grekland och andra länder.

– Men det är en lögn att påstå att Grekland skulle vara på gränsen till bankrutt och att det utgör ett hot mot EU. Greklands bruttonationalprodukt är bara två procent av EU:s och i landet finns stora rikedomar.

Tillgångar större än skuld
I samband med blockaden av Atenbörsen i februari redovisade PAME siffror om hur ”plutokratin”, de styrande rika, blivit ännu rikare under de senaste årens socialdemokratiska och liberala regeringar. Bankerna har mer än fördubblat sina tillgångar från 233 till 579 miljarder euro. Storföretagens tillgångar uppgår till 700 miljarder euro. Det är mer än dubbelt så mycket som Grekland totala statsskuld.

– Liknande attacker kommer att drabba alla folk i EU och världen. Kapitalet behöver dessa åtgärder för att kapitalismen ska överleva. Lösningen är en annan samhällsordning.

På frågan om hur det kommer sig att KKE lyckats nå en starkare position än kommunistpartier i övriga EU-länder skakar Kostas Papadakis på huvudet.

– Vi ska inte jämföra olika partier. Det viktiga är att alla kämpar för att nå vårt mål. Vår styrka är vår socialistiska strategi, avslutar han, och vi går över till att samtala om Sverige och Kommunistiska Partiet.

Efter att ha lämnat KKE:s högkvarter går färden till Synagmatorget och jag tar en promenad förbi parlament. Då visste jag inte att det veckan därpå skulle utspela sig dramatiska scener här, samtidigt som regeringen lade fram det senaste i raden av sparpaket. De 21 kommunistiska ledamöterna tågade ut ur byggnaden och anslöt sig till de tusentals demonstranterna på torget. KKE motiverade uttåget med att det i nuvarande läge inte räcker att delta i det parlamentariska arbetet och rösta nej, eftersom allt som diskuteras i parlamentet är tragiskt för den arbetande befolkningen.

Vad som behövs är utomparlamentarisk kamp. Vilket KKE:s generalsekreterare Aleka Papariga poängterade i ett uttalande i samband den efterföljande generalstrejken 11 mars:

”Lita inte på regeringens deklarationer. Lita inte på de företagarledda krafterna. De ljuger, de skrämmer arbetarna, de förväntar sig att de ska sluta kämpa så att de ska kunna genomföra värre åtgärder. Det värsta återstår. Därför är det nödvändigt att fortsätta och trappa upp kampen.”

PATRIK PAULOV
Proletären nr 11, 2010

Fakta om KKE och Grekland
Greklands kommunistiska parti (KKE) grundades i november 1918. Under större delen av tiden fram till 1974 var partiet förbjudet och verkade illegalt.

Under andra världskriget stod KKE i spetsen för det folkliga motståndet mot det fascistiska Italiens och Nazitysklands ockupation. Efter kriget ville västmakterna till varje pris behålla greppet över Grekland. Det resulterade i ett inbördeskrig 1946-49 då tiotusentals misstänka kommunister fängslades, avrättas eller drevs ut ur landet.

De västallierades seger resulterade i att Grekland 1952 anslöt sig till Nato.

Under nästa diktaturperiod 1967-74, då en USA-stödd militärjunta satt vid makten, spelade KKE åter en viktig roll i att mobilisera folket till motstånd.

1989 tog KKE initiativ till en politisk vänsterkoalition under namnet Synaspismos. När realsocialismens länder kort därefter föll fanns krafter inom KKE som ville upplösa partiet, distansera sig från kommunism och socialism och istället satsa på Synaspismos. KKE beslutade lämna koalitionen, vilket ledde till en partisplittring. Bland de KKE-medlemmar som lämnade partiet för Synaspismos fanns flera centralkommittéledamöter. Idag ingår Synaspismos som största parti i koalitionen Syriza.

I valet 1993, det första efter splittringen och Sovjetunionens fall, fick KKE 4,5 procent av rösterna och nio parlamentsledamöter.
Idag är KKE tredje största parti, efter socialdemokratiska Pasok och liberala Ny demokrati, med 7,5 procent i parlamentsvalet i oktober 2009. Syriza fick 4,6 procent.

Kritisk granskning av Sovjetunionen
KKE tillhörde den del av den internationella kommunistiska rörelsen som hade förbindelser med Sovjetunionens kommunistiska parti (SUKP) och de statsbärande partierna i Östeuropa fram till 1989-1991.

På KKE:s kongress 2009 antogs en resolution som försvarar den socialism som existerade på 1900-talet, men samtidigt granskar och kritiserar den utveckling som ledde till kapitalismens återinförande.

”Kontrarevolutionen i Sovjetunionen var inte ett resultat av en imperialistisk militär intervention utan kom snarare inifrån och från toppen, som ett resultat av den opportunistiska förvandlingen av kommunistpartiet och den korresponderande Sovjetmaktens politiska riktning (…)
SUKP:s 20:e kongress 1956 utmärker sig som en vändpunkt, då det på denna kongress antogs en serie opportunistiska ståndpunkter i frågor om ekonomin, den kommunistiska rörelsens strategi samt internationella relationer. Styrkeförhållandet i kampen under hela den följande perioden förändrades till fördel för revisionistiska, opportunistiska ståndpunkter, med resultatet att partiet gradvis började förlora sin revolutionära karaktär.”

KKE:s internationella avdelning om krisen och EU
”Den grekiska socialdemokratiska Pasokregeringen och EU använder den påstådda kollapsen av den grekiska ekonomin som förevändning för att genomföra det slutgiltiga slaget mot det som kvarstår av de nationella socialförsäkrings- och pensionssystemen, för att sänka lönerna, för att attackerna arbetarnas rättigheter.

Dessa åtgärder är sedan länge förutbestämda av EU. De är inkluderade i Maastricht- och Lissabonfördragen och liknande åtgärder genomförs i alla medlemsstater. Dessutom har många försök gjorts att genomföra åtgärderna flera år före den ekonomiska krisen.
Målet för regeringen och EU är inte bara att tvinga det grekiska folket att idag betala för den kris kapitalisterna har skapat, utan också att skydda plutokratins profiter och säkra dess intressen på lång sikt (…)

Tiotusentals grekiska arbetare har tydligt sagt: vi är inte villiga att göra fler uppoffringar. Det är storkapitalet som är ansvarigt för underskotten och skulderna; det är storkapitalet som innan och under krisen har gjort enorma profiter genom att utöva utpressning mot arbetarklassen och folkliga skikt.
Att vägra lyda EU och plutokratin är för stunden en väg för folkets räddning. Inga uppoffringar för kapitalets skull, ingen tillit till dess partier och till företagarledda fackföreningar, folkliga krafters samling för att bryta de imperialistiska kedjorna!”

Tidigare delar i artikelserien (reportage från generalstrejken 24 februari samt intervju med Alla arbetares militanta front (PAME) finns i arkivet på www.proletaren.se.