Hoppa till huvudinnehåll
Av

Israels anfall på Syrien förberedelse för nytt krig?

”Israel hittar på ursäkter för att rättfärdiga en framtida aggression.” Den anklagelsen framfördes av Syriens vicepresident Farouq al-Shara i lördags, efter att landet bombats och utsatts för en aggressiv propagandakampanj.



Det var den 6 september som åtta israeliska stridsplan flög in över Syrien och bombade ett område i norr, nära gränsen till Turkiet. Angreppet följdes några dagar senare av att den syriska regeringen framförde en officiell protest till FN.

Trots att Israel varken erkänt eller dementerat attacken, har den följts av en välriktad propagandakampanj för att stämpla vissa länder och organisationer som ett växande hot mot omvärlden (läs USA:s och Israels intressen).

Många teorier
En teori som framförts är att Israel angrep en vapentransport på väg från Iran till libanesiska Hizbollah, en av USA terroriststämplad organisation. Enligt Syriens vicepresident är detta en lögn. Men även om det skulle ha varit en vapentransport ger det inte Israel rätt att angripa ett annat land. Handel med vapen är som bekant inte förbjudet i dagens värld, och i detta fall vore det närmast märkligt om inte Hizbollah, efter Israels förödande krig mot Libanon förra sommaren, stärker sin försvarsförmåga med hjälp av sina vänner, Syrien och Iran.

En annan teori, som också nådde de svenska medierna, är att israelerna angrep en kärnteknisk installation, som Syrien börjat bygga i samarbete med Nordkorea. Detta påstående är lika trovärdigt som talet om Saddam Husseins massförstörelsevapen, vilket också påpekats av mer sansade kommentatorer.

Varför skulle det terroriststämplade Syrien, senast anklagat för att genomföra en mordkampanj på libanesiska politiker, plötsligt ge USA ett motiv för att gå till anfall? Varför skulle det pressade Nordkorea riskera de pågående sexpartssamtalen om avvecklingen av landets eget kärnenergiprogram, när samtalen börjat ge resultat? Och varför skulle USA benämna samtalen med Nordkorea som framgångsrika, vilket dess förhandlare precis gjort, om landet samtidigt hjälpt en ”terroriststat” att utveckla kärnteknik?

Trots det orimliga i anklagelsen lever den vidare. I en tv-debatt i USA förra veckan mellan demokraternas presidentkandidater förklarade Hillary Clinton först att informationen om attacken var bristfällig. Men hon kunde ändå berätta för tittarna att nordkoreanerna stött syrierna i ett arbete som på sikt kunde ha resulterat i en kärnanläggning. ”…israelerna slog ut den. Det stöder jag starkt”, sa hon.

Att den syriska regeringen är upprörd är förståeligt. För trots att det Israel genomfört borde fördömas som en krigshandling är det istället Syrien som misstänkliggörs.

Det är långt ifrån första gången Israel kränkt grannlandets luftrum. Under kriget mot Libanon och Hizbollah förra sommaren flög israeliska bombplan in över Bashar al-Assads presidentpalats i Damaskus, och 2003 bombade israelerna en påstådd palestinsk gerillabas på syrisk mark.

Större sammanhang
Attacken förra månaden och den efterföljande propagandakampanjen måste sättas in i ett större sammanhang. Det sker i en tid när USA och Israel försöker pressa tillbaka de krafter i regionen som står emot deras intressen, som palestinska Hamas, libanesiska Hizbollah och de styrande i Syrien och Iran. Flyganfallet var en maktdemonstration för att visa att Israel, trots det förnedrande nederlaget i kriget mot Libanon och Hizbollah, kan slå till var som helst, när som helst.

Att det handlar om något större än ett enstaka mål i Syrien bekräftas från flera håll. John Bolton, USA:s förre FN-ambassadör och en av hökarna kring Bushadministrationen, har i israelisk tv sagt att detta var en varning till både Syrien och Iran. En pensionerad turkisk general, intervjuad av Turkish Weekly, menar att attacken var en övning inför ett eventuellt anfall mot Iran. I detta sammanhang ska man också komma ihåg att Frankrikes nye utrikesminister, Bernard Kouchner, nyligen sa att det är nödvändigt att förbereda sig på ett krig mot Iran.

Om krigsivrarna i USA och Israel verkligen kommer att få sin vilja igenom är en annan sak, men vi bör ta den senaste händelseutvecklingen som en varning om att en upptrappning kan vara på gång.

Patrik Paulov
Proletären nr 40, 2007


• Kort efter Proletärens pressläggning, det vill säga nästan fyra veckor efter att attacken ägde rum, erkände Israel till slut att landet genomfört en flygräd mot Syrien 6 september.