Hizbollahledare mördad - Libanon på väg mot nytt krig?

Mordet på Hizbollahkommendanten Imad Mughniyeh har skärpt det redan spända läget i Libanon. Planerar USA och Israel, tillsammans med sina libanesiska allierade, för att på nytt försöka krossa den Hizbollahledda libanesiska motståndsrörelsen med våld?

Dådet mot den legendariske Hizbollahkommendanten Imad Mughniyeh utfördes tisdag förra veckan när han var på besök i Syriens huvudstad Damaskus. Ingen har tagit på sig ansvaret för bilbomben, men företrädare för USA och Israel har öppet framfört sin uppskattning över mordet. Båda länderna har länge haft Mughniyeh på listan över eftersökta terrorister och båda stämplar Hizbollah som en terroristorganisation.

Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah anklagar Israel för dådet. Det vore som bekant inte första gången Israel mördar politiska motståndare. Israel låg bakom mordet på Hizbollahs förre generalsekreterare Abbas al-Mussawi 1992. Det vore inte heller första gången som Israel mördar i Syrien. I september 2004 dödades Hamasledaren Izz al-Din al-Sheik Khalil av en bilbomb i Damaskus. Då citerade israelisk tv säkerhetskällor, som erkände att den palestinske ledaren nåtts av ”Israels långa arm”.
Men varför angriper Israel Hizbollah?

Skälet är detsamma som låg till grund för kriget mot Libanon sommaren 2006. Hizbollah är Libanons starkaste politiska parti, med bas i landets största etniskt-religiösa grupp, shiamuslimerna. Men den religiösa och politiska rörelsen Hizbollah är också den ledande kraften i det libanesiska motståndet, som grundades i kampen mot den israeliska ockupationen i början av 1980-talet.

Som en antiimperialistisk välbeväpnad organisation, med nära band till Syrien och Iran, står Hizbollah i vägen för USA:s och Israels intressen i den oljerika regionen.

När Proletären mötte Hizbollahledaren Mohmod Kemati i det sönderbombade södra Beirut i oktober 2006 konstaterade han att ”Hizbollah angrips för att USA vill använda Libanon som bas för att attackera Syrien och Iran”. Kontrollen över Libanon är alltså viktig för att kunna få vidare mot Syrien och Iran.

Intern politisk kris
Efter kriget 2006 har pressen på Hizbollah ökat och tagit sig många olika uttryck.

Sedan drygt ett år befinner sig Libanon i en djup politisk kris. I snart tre månader har landet stått utan president. Den proamerikanska libanesiska regeringen, som leds av miljardären och sunniten Saad Hariri, vägrar att gå med den Hizbollahledda oppositionsrörelsens krav på en bred samlingsregering.

Regeringen har majoritet i parlamentet tack vare ett odemokratiskt valsystem som baseras på en förutbestämd uppdelning av platserna utifrån religiös tillhörighet. Detta missgynnar framförallt shiiterna. Oppositionens shiitiska och kristna partier anser sig representera en majoritet av libaneserna. Detta bekräftades nyligen av kommandanten för FN-styrkan UNIFIL i Libanon, Claudio Graziano, som under ett besök i FN-högkvartet beskrev Hizbollah som ”ett parti som har stöd av 60 procent av libaneserna”.

Parallellt med den politiska krisen har dödligt våld riktats mot båda sidor. Flera regeringspolitiker har utsatts för attentat med dödlig utgång. I november 2006 mördades en minister av en bilbomb. Men också oppositionsanhängare har skadats och dödats, bland annat av krypskyttar som plötsligt dykt upp på hustaken vid protester. I januari i år dödades sju personer när armésoldater besköt en oppositionsdemontration i södra Beirut. Många fruktar ett nytt inbördeskrig.

Medan regeringssidan högljutt anklagar Syrien för morden på dess framträdande politiker pekar Hizbollahledaren Nasrallah ut Israel som ansvarig. För det är inte Syrien – ett land hårt pressat av USA:s sanktioner och hot – utan Israel som tjänar på ett splittrat och svagt i Libanon. Det är Israel som tjänar på att en av dess starkaste fiender, Hizbollah, ska försvagas av interna motsättningar, istället för att ena libaneserna mot utländsk aggression.

Stöd till extremister
Också striderna i det palestinska flyktinglägret Nahr el-Bared i norra Libanon sommaren 2007 hänger ihop med den pågående kampen om Libanon. Det är idag en utbredd uppfattning att den al-Qaidainspirerade organisationen Fatah al-Islam, som slog sig ner i Nahr el-Bared och stred mot libanesiska armén, ursprungligen fick pengar och vapen av krafter inom den libanesiska regeringen. Syftet var att beväpna dessa sunnitiska extremister, som stämplar alla shiiter som otrogna, som en motvikt till Hizbollah.

Flera månader innan striderna i Nahr el-Bared bröt ut rapporterade brittiska och amerikanska medier att USA anslagit 60 miljoner dollar till ett program för att beväpna diverse Hizbollahfientliga grupper och understödja splittring i Libanon.

Israels anseende skadat
Det finns ett skäl som extra starkt talar för att Israel på nytt tänker slå till mot Libanon och Hizbollah. För Israel var kriget 2006 landets första militära nederlag. Dess krigsmakt tvingades att dra sig tillbaka utan att ha befriat de israeliska tillfångatagna soldater, vilket utgjorde det officiella motivet till anfallet.

Vad som var ännu värre var att israelerna drog sig tillbaka utan att ha krossat Hizbollah eller ens ha försvagat dess militära styrka. Tvärtom deklarerade Hizbollah kort efter kriget att organisationens militära slagkraft var ännu större än före kriget, trots de massiva israeliska bombningarna.

Att ha stått emot Mellanöstern starkaste krigsmakt fick det folkliga stödet för Hizbollah i både Libanon och Mellanöstern att växa sig starkare än någonsin.

Timur Göksel, som i 24 år var FN-styrkan Unifils ansikte utåt, beskrev stämningen inom det israeliska ledarskapet på ett talande sätt i en intervju i juni 2007:
”Israel kan inte existera i Mellanöstern under intrycket av att de förlorade mot Hizbollah…Sedan 1949 har de levt på sitt rykte om den oövervinnliga israeliska soldaten, den judiska armén som inte kan besegras. Och här kommer Hizbollah och säger ’vi besegrade er’. De [israelerna] måste ändra på det. De har inget annat val – de måste återställa sin trovärdighet.”

Timur Göksel ser ett nytt israeliskt anfall som oundvikligt, även om behovet av förberedelser kan göra att det dröjer till 2009.

Spänner musklerna
Mordet på Hizbollahkommendanten ska ses som ett försök av Israel att återupprätta sitt anseende. Men israelerna kan inte agera ostört. Hizbollah är berett på en ny konflikt samtidigt som organisationen bestämt deklarerat att den inte kommer att låta sig dras in i inbördes strider och aldrig kommer att vända vapnen mot libaneser.

Hassan Nasrallah konstaterade i samband med begravningen av Imad Mughniyeh att det redan pågår ett krig mot Israel och USA. Han varnade för att Israel, om landet anfaller Libanon, inte kommer att mötas av den mördade Imad Mughniyeh och några tusen kämpar bakom honom. Nej, denna gång kommer de att möta tiotusentals Imad Mughniyeh.

”Vi har rätt att försvara vårt folk och vårt land och vi kommer att göra det med alla möjliga medel”, sa Hassan Nasrallah.

Beslutet om krig eller ej tas dock inte av Israel. Avgörande är om USA, när den israeliska krigsmakten gjort sig redo, ser det som lämpligt för dess övergripande strävanden i Mellanöstern.

PATRIK PAULOV
Proletären 8, 2008


Splittrat Libanon
Libanon har cirka fyra miljoner invånare tillhörande arton erkända etniskt-religiösa grupper. I princip alla politiska partier, med undantag av Libanesiska kommunistpartiet, baseras på etnisk-religiös tillhörighet. Detsamma gäller valsystemet, som kraftigt missgynnar muslimer i allmänhet och särskilt shiiterna.

Regeringen företräder den inhemska borgarklassen och provästliga intressen och försöker genomdriva en nyliberal politik. Här ingår bland andra Framtidsrörelsen (sunniter), Progressiva socialistpartiet (druser, är trots namnet inget vänsterparti) samt Libanesiska styrkorna och Falangisterna, båda kristna extremhögerpartier som samarbetade nära med israelerna under inbördeskriget i Libanon 1975-1990.

Oppositionen består av bland annat de två shiitiska partierna Hizbollah och Amal samt den kristna Fria Patriotiska rörelsen. Dessa anklagar regeringen för att inte representera folket samt vara styrd av USA:s ambassad i Beirut.

Kommunistpartiet står bakom Hizbollahs antiimperialistiska motstånd mot Israel och USA, men är inte överens med Hizbollahs religiösa sida.

I Libanon finns också cirka 400.000 palestinska flyktingar som lever under mycket svåra förhållanden. Under kriget 2006 var palestiniernas uppslutning bakom Hizbollah stark.


”Mossad ligger bakom mordet”
Alla tecken tyder på att det var den israeliska säkerhetstjänsten Mossad som låg bakom mordet på Hizbollahkommendanten Imad Mughniyeh i Damaskus.

Det säger Bruce Riedel i en intervju för israeliska medier. Han arbetade i  30 år för USA:s underrättelsetjänst CIA och har även varit rådgivare i Mellanösternfrågor för tre amerikanska presidenter.

Riedel påpekar att Israel genomfört liknande operationer tidigare.