Guantánamofånge söker asyl i Sverige

Adil Hakimjan hölls oskyldigt fängslad i fem år. Sedan dumpades han av USA i Albanien. Nu söker han asyl i Sverige, där hans syster bor.

Av de hundratals personer som USA hållit och håller illegalt fängslade utan rättegång på Guantanamobasen på Kuba finns numera 50-60 personer som efter rättegångar friats av amerikanska domare. Dessa formellt oskyldiga förblir trots friande dom fortfarande fängslade på Guantanamo, därför att de förvägras inresa till USA och inget annat land vill ta emot dem. 

För ett och ett halvt år sedan gav USA lite pengar till Albanien mot att de fick dumpa åtta av de oskyldiga där. En av dem var Adil Hakimjan.

– Det är ett mycket viktigt fall eftersom det är den första Guantánamofången som söker asyl i ett europeiskt land, säger Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. Han har engagerat sig i fallet och skrivit ett brev till Migrationsverket för att stödja Adil Hakimjans ansökan.

Samtidigt menar Thomas Hammarberg att det är USA som har ansvar för situationen och måste betala skadestånd.

Otrolig historia
Adil Hakimjans historia är lika otrolig som tragisk. Tillhörande det uiguriska folkslaget i nordvästra Kina kämpade han för ett självständigt Uigurien, något som Kina inte accepterar. Två gånger blev han fängslad och torterad.

Därför valde Hakimjan att söka sig till Kirgizistan för att skaffa arbete. När han gav sig av, 1999, drömde han om USA som han visste var uigurernas vänner. Men i stället hamnade han i Afghanistan, där han befann sig ödesdagen 11 september 2001.

När bomberna började falla över Afghanistan flydde han över gränsen till Pakistan. Där släppte amerikanska flygplan ut flygblad från luften där de lovade byborna en miljon dollar om de överlämnade al-Qaidamedlemmar eller talibaner.

En klappjakt på utlänningar som kunde växlas in mot dollar började och Adil Hakimjan blev ett av de första offren. I ett halvår hölls han fången i Kandahar, innan han flögs fastkedjad i en liten bur till Guantánamo-koncentrationslägret. Resan tog 18 timmar. Kvar i hemlandet fanns hans fru, två barn och en nyfödd baby som han inte fått träffa.

– Han kan inte återvända till Kina, för repressionen har hårdnat, samtidigt har han rätt att leva med sin familj. Hans syster är den närmsta släktingen därefter, säger Thomas Hammarberg som tror på en snabb handläggning av hans asylansökan.

– Det är ett speciellt fall som kommer vara prejudicerande för de andra som dumpats av USA och som har familj i europeiska länder.
 
Efter att ha suttit fyra år i fångläger dumpades han tillsammans med fyra andra uigurer i Albanien, ett land som han aldrig varit i.
 
– Det är pinsamt tyst från Europas regeringar om det här. Om Guantánamo, om Abu Ghraib, om USA:s omdefinition av begreppet tortyr och om de hemliga fängelser som USA använder. Det är allvarliga brott mot folk- rätten och Sverige och Europa borde protestera, också när det är USA som begår dem, säger Thomas Hammarberg.

Illegalt fängslad
I Guantánamo tog det två år innan Adil Hakimjan blev frikänd, men sen fick han sitta två år till innan transporten till Europa.

– Cellen var 1,8 meter lång och 1,5 meter bred. Den var helt av järn. Sängen också. Allt gjorde jag därinne. Jag sov, gick på toaletten, tvättade mig och bad till Gud, säger Hakimjan till TV4 Nyheterna.

Hälsoläget för fångarna på Guantanamo är mycket illa. Många hamnar i depressioner och ger upp hoppet. Adil Hakimjan väntar på Migrationsverkets beslut.

– Sveriges regering borde driva frågan om skadestånd från USA, säger Thomas Hammarberg.

USA har nämligen som policy att de illegalt fängslade kan lämna in en privat stämningsansökan men det är, bland annat av ekonomiska skäl, i princip omöjligt för en fattig före detta lägerfånge.  

NILS LITTORIN
Proletären 3, 2008