Hoppa till huvudinnehåll
Av

Grova lögner om krisen i Grekland

Festen är slut, det är dags att börja betala. Det är budskapet till det grekiska folket från EU, IMF och den grekiska regeringen. Och medierna hejar ivrigt på. Grekerna framstälos som ett arbetsskyggt och skattefifflande folk som gottar sig med höga löner och pension vid 53 års ålder. Men den bilden är inte sann. Proletären granskar lögnerna om krisen i Grekland och lyfter fram de protesterandes och strejkandes alternativ.



Grekland har hamnat i EU:s och hela västvärldens blickfång. Det har flera orsaker. Det handlar naturligtvis om de usla statsfinanserna och om eurons framtid. Men det handlar också om att det grekiska folket – för stunden mer än något annat folk – stänger ner sina arbetsplatser och går ut på gatorna. Grekerna vägrar att acceptera besluten om kraftigt försämrade levnadsförhållanden och avskaffade rättigheter.

Skräckscenariot för överheten är att andra folk inspireras att göra samma sak. Det är vad Greklands kommunistiska parti (KKE) uppmanar till. Tisdag 4 maj intogs Akropolisklippan i Atens gamla stad av en grupp kommunister. Med den världsberömda akropolen i bakgrunden pyntades klippväggen med en jättebanderoll med texten ”Europas folk, res er”.

Dagen därpå gick grekerna ut i den mest kraftfulla generalstrejken hittills. I den fackliga fronten PAME:s strejkdemonstration i huvudstaden framför parlamentet  talas det om 100.000 deltagare.

Ska man tro svenska politiker och medier så är de protesterande bortskämda typer som vill leva på andras pengar. Proletären ger nedan en annan bild av krisens Grekland. Vi börjar med den kanske hetaste frågan:

• När pensioneras grekerna?
I en artikel i Financial Times 29 april påstås att den genomsnittliga pensionsåldern i Grekland ska höjas från 53 år till 67 år, som en del av åtstramningarna. Tidningen blev flitigt citerad i Sverige. Det var varken första eller sista gången som påståendet om den uppseendeväckande låga pensionsåldern spreds. Finansminister Anders Borg hävdar gång på gång att vi inte kan betala för att grekerna ska gå i pension i 40-årsåldern.

För det första måste det påpekas att den officiella pensionsåldern i Grekland är 65 år  för män och 60 år för kvinnor. Precis som i Sverige är den faktiska pensionsåldern lägre, och vissa grupper av statsanställda har möjlighet att gå i pension tidigt. 

Men fakta är att den genomsnittliga pensionsåldern i Grekland är 61 år. Det visar siffror från EU:s statistikbyrå Eurostat, och det säger också den grekiska socialdemokratiska regeringen.

I Sverige är den genomsnittliga pensionsåldern 63 år. Men då grekernas medellivs-längd är 1,5 år kortare än svenskarnas så är livet som pensionär ungefär lika långt för  både greker och svenskar.

• Vilka är de stora skattesmitarna?
Grekerna i allmänhet vill inte betala skatt, påstås det. Säkert finns det en och annan arbetare eller tjänsteman som fifflar. Men det är andra som är de stora fuskarna.

Ett aktuellt exempel ges i en artikel i New York Times 1 maj. Den grekiska skattemyndigheten kräver att den som har en utomhuspool på sin tomt ska uppge det i sin deklaration. I norra Atens villaområden kryssade 394 hushåll för att de är pool-innehavare. Myndigheten insåg att det inte kunde stämma och studerade satellitfoton över området. Antalet var istället 16.974. Hela 97,7 procent av villaägarna med pool på tomten var alltså skattefifflare.

Men inte heller dessa välbärgade privatpersoner är de värsta smitarna. Faktum är att Greklands konservativa och socialdemokratiska regeringar under lång tid förvandlat landet till ett skatteparadis för storföretagen och för de jättelika rederier som gör Grekland till världens största sjöfartsnation.

En arbetare som tjänar 900 euro i månaden betalar mer i skatt än industrikapitalisten, skriver Greklands kommunistiska organisation (KOE) i ett uttalande. Gästarbetarna bidrar med mer pengar till statskassan än de stora redarna.

• Är grekerna anställda på livstid?
”Grekiska statsanställda kan inte sägas upp”. Så inleds en artikel från TT-Reuters 29 april. Som ett exempel på den livstidsanställningarna nämns det privatiserade flygbolaget Olympic Airlines. Facken accepterade privatiseringen först efter att 4.600 anställda återanställts eller fått generösa avgångsvederlag, skriver nyhetsbyråerna.

När Proletären på plats i Aten tidigare i år intervjuade flygteknikernas fackförbund gavs en annan bild. 4.000 anställda i det tidigare statliga bolaget är fortsatt arbetslösa. Regeringen lovade visserligen att hjälpa dem till andra jobb, men löftet har inte uppfyllts. Det är orsaken till att flygtekniker och andra före detta flyganställda tillhör dem som på gatorna visar sin vrede.

En annan grupp som inte känner igen sig är lärarna. Förra veckan tågade ett antal lärare in i en tv-studio där utbildningsfrågan diskuterades. Innan de kördes ut av kravallutrustad polis framförde de en protest mot planerna på att avskeda 17.000 deltidsanställda lärare.

• Är landet bankrutt?
Siffrorna om Greklands budgetunderskott på 13 procent av bruttonationalprodukten (BNP) och statsskulden på över 115 procent av BNP har knappast undgått någon. Att de grekiska statsfinanserna är i kris är ett faktum.

Men den är ett resultat av politiska beslut. Krisen är ett resultat av införandet av euron, vilket omöjliggör en självständig ekonomisk politik. Den för Grekland övervärderade valutan har slagit hårt mot exportindustrin, turismen och produktionen av varor för inhemskt bruk, som konkurreras ut av billiga importvaror.

Men skuldkrisen är också ett resultat av en nyliberal politik som omfördelat rikedomarna från det offentliga till det privata.

När ett par hundra arbetare från PAME ockuperade Atenbörsen i februari var det för att visa att Grekland är ett rikt land. Enligt siffror från den fackliga organisationen ökade storföretagens tillgångar från 36 miljarder euro år 2004 till 136 miljarder år 2009. Under samma tid har bankägarnas tillgångar ökat från 233 miljarder till 579 miljarder. Storföretagens samlade tillgångar uppgår alltså till över 700 miljarder euro. Det är dubbelt så mycket som den totala statsskulden.

• Vad innebär stålbadet?
Den samlade grekiska överheten (socialdemokraterna och den politiska högern, storföretagen, de stora medierna osv) är överens med EU och IMF om vägen framåt. Det enda alternativet är dramatiska åtstramningar i den offentliga sektorn. Det innebär lägre löner och pensioner, höjd pensionsålder, höjd moms och sänkta anslag till utbildning och vård.

Men de åtgärder som klubbats får också andra allvarliga följder. Anställningstryggheten försämras genom införandet av flexibla anställningsformer och genom avskaffandet av restriktioner för massavskedanden. Transport- och energisektorerna ska liberaliseras och privatiseras.

• Vad är det folkliga alternativet?
Majoriteten av grekerna accepterar inte att deras land ställts under EU:s och IMF:s tvångsförvaltning. Majoriteten accepterar inte det ekonomiska stålbadet, eftersom det innebär att folket måste betala en kris det inte orsakat. Det finns ett massivt missnöje riktat mot den överhet som fört landet till ruinens brant.

Greklands kommunistiska parti (KKE) och PAME, som går i spetsen för de folkliga protesterna, vägrar att acceptera överhetens problemformulering. Deras linje är kort och gott att arbetarna inte ska göra några uppoffringar, inte ska ge upp en enda av sina tillkämpade rättigheter. Det är plutokratin, de styrande rika, som bär skulden till krisen och ska betala den.

Kommunisternas och PAME poängterar att den arbetarfientliga politik som Grekland nu genomför inte är ett påfund till följd av den aktuella krisen. Att slakta den offentliga sektorn, privatisera och pressa ned arbetarlönerna är snarare vad EU sedan lång tid försöker genomdriva i hela unionen. Med krisen öppnades en möjlighet att skynda på utvecklingen.

KKE och PAME riktar kritiken inte bara mot plutokratin, regeringen, EU och IMF, utan mot det kapitalistiska systemet i sig. Systemkritiken har en framträdande plats i alla protestyttringar.

”Om det inte ska sluta i frustration och nederlag måste vi visa att det finns ett reellt alternativ till kapitalets makt. Nämligen folkets makt. Vi måste frånta IMF, EU och det grekiska borgerskapet makten över ekonomin och ställa den i folkets tjänst”
, säger Kostas Papadakis från KKE:s centralkommitté till danska Arbejderen.

Ett liknande budskap framfördes till de hundratusentals människor som deltog i PAME:s demonstrationer över hela Grekland under generalstrejken 5 maj.

”Vi bygger alla en gemensam front och allians…Vi bygger grundstenen för en folkets statsmakt så att vi, när den dagen kommer, ska kunna planera och producera utifrån våra behov, istället för de rika parasiternas”, sa Giorgos Perros från PAME:s ledning i sitt tal framför parlamentet i Aten.

• Hur bekämpas protesterna?
Å ena sidan växer vreden bland grekerna. Demonstrationerna under generalstrejken 5 maj beskrivs som de största hittills. Det är tydligt att protesterna organiserade av PAME samlar betydligt bredare skaror än kommunistpartiets sympatisörer. Särskilt bland det socialdemokratiska Pasoks väljare finns en djup besvikelse. Partiets löften om att beskatta de rika blev efter valsegern attacker på folket.

Å andra sidan är det uppenbart att Pasok-regeringen, EU och IMF står fast och tänker genomföra stålbadet, oavsett vad det grekiska folket säger. Att rädda euron och samtidigt montera ned den grekiska välfärdsstaten och försvaga arbetarnas rättigheter är viktigare än uteblivna profiter på grund av tillfälliga strejker.

Men i längden är situationen ohållbar för den grekiska överheten, men också för den europeiska. Tänk om folken i andra länder följer KKE:s uppmaning och reser sig när de drabbas av liknande stålbad.

En taktik för att försvaga protesterna i Grekland är att försöka skrämma arbetarna till tystnad. Ett sådant exempel var när den lokala domstolen i hamnstaden Pireus, på rederiernas begäran, dömde ut sjömännens strejk 21-22 april som illegal. Ett annat när bankägarna förra veckan hotade banktjänstemän med sparken om de anslöt sig till de strejkande.

De pågår också försök att misskreditera de protesterande som våldsverkare. I den jättelika strejkdemonstrationen i Aten 5 maj upptäckte PAME:s vakter att några personer med PAME-flaggor i händerna uppmanade deltagarna att bränna ner parlamentet. Dessa visade sig vara medlemmar i den högerextrema provokatörsorganisationen ”Xrisi Avgi”. Det är en organisation som högt uppsatta poliser misstänk ha haft samröre med.

Avslöjandet av provokatörerna skedde samma dag som tre banktjänstemän dödades. KKE fördömde genast dådet som en provokation mot det kämpande folket. Vem som kastade in brandbomberna i banken är ännu inte känt. Misstankarna riktas både mot anarkistiska grupper och mot polisen. Bland radikala greker är det välkänt att polismakten många gånger tidigare försökt provocera fram våld under demonstrationer.

• Vad händer härnäst?
I skrivande stund är vad vi känner till inga nya strejker eller protester utlysta. Men det är bara en tidsfråga innan det sker. Situationen för många grekiska arbetare, ungdomar och pensionärer var allvarlig redan innan det senaste åtgärdsprogrammet klubbats. Så här beskrev Flygteknikern Tratras Kleanthis den för Proletären i februari i år:

”Idag finns en miljon arbetslösa i Grekland. Två miljoner har flexibla anställningar. 250.000 arbetar för minimilönen på 740 euro. Böndernas pension är 300 euro, industriarbetare har 600 euro. Hur kan de påstå att grekerna är nöjda och stöder regeringen?”

Är det någon som tror att grekernas missnöje minskar när arbetslösheten stiger, minimilönen avskaffas och pensionerna sänks ytterligare?

Patrik Paulov
Proletären nr 19, 2010



Ny generalstrejk utlyst

Efter att ovanstående artikel skrevs har både den radikala fackliga fronten PAME och de med socialdemokraterna lierade centralorganisationerna GSEE och ADEDY utlyst en ny generalstrejk. Den äger rum torsdag 20 maj.