Greklands arbetare i nya strejker: ”Nedskärningarna är illegala”

Publicerad 28 april 2010

– Majoriteten av de grekiska arbetarna anser att regeringens åtgärder är
illegala. Därför fortsätter protesterna. Det säger Giorgos Pontikos
från den fackliga fronten PAME. 21-22 april genomförde PAME en
generalstrejk samt demonstrationer i 69 grekiska städer.

Protester och strejker har blivit ett nästan naturligt inslag i vardagen i Grekland under det senaste halvåret. Varje gång den socialdemokratiska regeringen presenterat nya ”nödvändiga” åtgärder för att minska statens budgetunderskott har de folkliga reaktionerna blivit kraftiga.

Ställd inför nya hot om lönesänkningar, pensionsförsämringar och massuppsägningar lever protestviljan. Det visar uppslutningen i förra veckans 48 timmar långa generalstrejk.

– Hundratals arbetsplatser hölls stängda. Tusentals arbetare samlades utanför fabriker, stora affärer och hotell, säger Giorgos Pontikos på telefon från Aten när han summerar den första strejkdagen.

Sjömän förbjöds strejka
Giorgos Pontikos är ansvarig för internationella relationer i Alla arbetares militanta front (PAME), som går i spetsen för den folkliga mobiliseringen mot det ekonomiska stålbadet.

Han är nöjd med uppslutningen, inte minst med tanke på försöket att förbjuda en av de mest stridbara arbetargrupperna att delta.

En domstol i Greklands största hamnstad, Pireus, stämplade strejken som illegal och ett missbruk av strejkrätten. Men sjömännens fackförbund Pemen och Stevenson, både anslutna till PAME, vägrade att acceptera domslutet och hoten från rederierna. Under strejken stoppades lastfartyg och passagerarfärjor till de grekiska öarna.

Aleka Papariga, generalsekreterare för Greklands kommunistiska parti (KKE), markerade sin solidaritet med sjömännen genom att själv närvara under strejkdemonstrationen i Pireus hamn.

"Plutokratin ska betala krisen"
Det massiva missnöjet med den folkfientliga politiken manifesterades under den andra strejkdagen, då PAME organiserade demonstrationer i 69 städer runt om Grekland. I Aten samlades tiotusentals framför parlamentet på Syntagmatorget.  

Den fackliga fronten avfärdar påståendet om att de av regeringen och EU beslutade attackerna på vanligt folk är nödvändiga.

– Det finns mycket pengar i Grekland, säger Giorgos Pontikos. De finns hos plutokratin, hos kapitalet. De har gjort enorma profiter de senaste åren. Är det arbetarna, som inte har några pengar, som ska betala krisen eller är det plutokratin? Så står frågan.

För den kämpande fackliga fronten är svaret självklart. Dess samlande paroll i protesterna är: ”Arbetarna ska inte göra några uppoffringar – plutokratin ska betala krisen.” Det är de styrande rika – storföretagen och deras uppbackare i den grekiska regeringen och EU – som bär skulden till krisen och de usla statsfinanserna.

– Jag vet att det påstås att grekiska arbetarna har det för bra, men det är inte sant, säger Giorgos Pontikos. De ljuger när de säger att vi har det bättre än i övriga Europa. Minimilönen i Grekland är bara 700 euro, vi har 22 semesterdagar, pensionsåldern är 65 år och den vill regeringen höja ytterligare. Men vi tänker inte ge upp det vi uppnått.

EU och IMF kräver nya försämringar
Parallellt med de omfattande protesterna inledde den grekiska regeringen nya förhandlingar med EU-kommissionen och Internationella valutafonden (IMF) om den så kallade nödhjälpen. PAME varnar för att långivarnas politiska diktat kommer att skärpa de försämringar som regeringen redan beslutat om.

– För arbetarklassen är inte huvudfrågan om Grekland lånar pengar från tyska Bundesbank eller IMF. Bekymret för arbetarna är deras dagliga liv. Därför fortsätter vi kampen för att regeringen ska dra tillbaka alla arbetarfientliga åtgärder, säger Giorgos Pontikos.

• Hur tänker ni fortsätta kampen? Finns det inte risk för att folket tröttas ut av de återkommande strejkerna och demonstrationerna, då regeringen vägrar lyssna?
– Efter påskhelgen inledde vi diskussioner på arbetsplatserna om hur vi skulle gå vidare. Det var då vi kom fram till att vi skulle genomföra en 48 timmarsstrejk 21-22 april. Vi kommer också att kalla till demonstrationer 1 maj i varje stad i Grekland. Vad vi ska göra därefter är inte bestämt.

Samma vecka som denna tidning kommer ut ska PAME:s fackliga representanter över hela landet samla arbetare till möten och diskutera framtiden. Giorgos Pontikos poängterar att alla aktioner – strejker, demonstrationer, ockupationer av offentliga byggnader och så vidare – först diskuteras och förankras på arbetsplatserna.

– Vi måste vara försiktiga. Regeringen och kapitalet för fram sin propaganda genom medierna, och de använder cheferna för att terrorisera arbetarna, säger Giorgos Pontikos.

– Men vi har stor erfarenhet av att organisera strejker och protester. Vi vet att det bästa sättet att finna vägen framåt är att diskutera med arbetarna ansikte mot ansikte. Plutokratin har medierna, vi finns på arbetsplatserna. Det är vår styrka.

Patrik Paulov
Proletären nr 16, 2010

Fackligt motstånd
• Den 48 timmar långa strejken 21-22 april
var utlyst av Alla arbetares militanta front (PAME). Till strejken
anslöt sig även icke PAME-
anslutna fackliga organisationer för bland
andra läkare, domstols-tjänstemän och skådespelare.
• ADEDY, de
offentliganställdas LO, valde att endast strejka 22 april. GSEE, som
samlar privatanställda, beslutade att inte göra någonting, på samma sätt
som man tidigare valt att ligga lågt när PAME tagit initiativ till
strejk.
• PAME grundades 1999 på initiativ av Greklands kommunistiska
parti (KKE), landets tredje största parti. PAME:s uppgift är att vara
en kämpande klassorganisation, till skillnad från
centralorganisationerna, GSEE och ADEDY, som står för en traditionell
socialdemokratisk klassamarbetslinje. PAME samlar enskilda lokala
förtroendevalda, lokala fackklubbar, regionala organisationer samt hela
förbund inom både privat och offentlig sektor.

Offentlig ekonomi i kris
• Eurolandet Grekland bryter kraftigt mot valutaunionens regler. Årets budgetunderskott beräknas bli 13,6 procent av BNP mot tillåtna tre procent. Statsskulden som uppgår till 115 procent av BNP. Nästan det dubbla mot tillåtna 60 procent.
• PAME menar att de grekiska storföretagen och bankernas enorma vinster och tillgångar visar att landet egentligen är rikt. Det är de tidigare socialdemokratiska och liberala regeringarna som tillåtit ”plutokratin” att berika sig samtidigt som de offentliga finanserna körts i botten.

Dramatiska försämringar för folket
• När krisen blev akut började EU utöva massiva påtryckningar på den grekiska regeringen att genomföra dramatiska nedskärningar i den offentliga sektorn.
• Listan på genomförda och planerade attacker på vanligt folk är lång. Den innefattar lönesänkningar, sänkta pensioner och höjd pensionsålder, höjda skatter, nedskärningar i sjukvård och skola samt privatiseringar. Det finns också hot om att i enlighet med kapitalisternas önskemål riva upp nuvarande modell med kollektivavtal och införa ökad ”flexibilitet” på arbetsmarknaden.
• Den officiella arbetslösheten är 11,3 procent. De verkliga siffrorna är dock högre. Det räcker med en timmes arbete per vecka för att inte räknas i statistiken. PAME varnar för att siffran lär stiga till följd av hotande massavskedanden i offentlig och privat sektor.

EU och IMF kräver tuffa åtgärder
• När den grekiska regeringen förra veckan officiellt begärde hjälp från EU och Internationella valutafonden (IMF) restes genast nya krav. 
• ”Ett tufft reformprogram är oundvikligt och ett absolut krav för att Grekland ska få stöd från Tyskland och EU”, förklarade den tyska finansminister Wolfgang Schäuble. Vilket i klartext betyder att den grekiska regeringen kommer att pressas att genomföra än fler besparningar i strid med folkviljan.

”Än en gång visade sjömännen vägen genom sin oräddhet och olydnad… Vi måste göra motstånd, annars kommer de att leda oss till Washington och Bryssel, till eurozonen och IMF, likt får som leds till slakt…”
Aleka Papariga, generalsekretare för Greklands kommunistiska parti (KKE)