Det går bra för Kuba

När Sovjetunionen upplöstes och den otyglade kapitalismen släpptes lös
i Sovjetunionen upphörde också det ekonomiska och politiska samarbetet
med Kuba. Den lilla karibiska ön trädde då in i det som kubanerna
kallar ”den speciella perioden”. En tid av oerhört svåra umbäranden
inleddes när Kuba förlorade 80 procent av sin utrikeshandel. USA:s
blockad slog till med full kraft och Kuba var isolerat ekonomiskt och
politiskt.



– I början av den speciella perioden hade människor inte pengar att
köpa skor till sina barn. Kuba har inte haft fred på 47 år. Blockaden
har ackompanjerats av terrorism och förföljelse mot vårt folk. Vi är i
ett läge då vi försvarar revolutionen.

Jorge Payret berättar att samarbetet med framförallt Venezuela, men
även med andra länder i den så kallade tredje världen, möjliggör stora
satsningar för att höja levnadsstandarden på Kuba.



Energibesparing

Ett program för att knyta ihop hundratals stora generatorer till ett
system gör att sommarens energiförsörjning är säkrad. Fidel Castro har
själv tagit ansvar för satsningen som kostar 1 miljard dollar. Den
kubanska regeringen garanterar att de tillfälliga strömavbrotten som
annars är vanliga under sommaren, då elförbrukningen når sin höjdpunkt,
inom kort kommer att vara historia.



– I revolutionerandet av energiförsörjningen ingår såväl en teknisk
modernisering som ett höjande av befolkningens medvetande om att spara
energi. Saker som svenskar tar för givet är för oss ett stort steg att
skaffa, förklarar Jorge Payret och understryker att Kuba fortfarande är
ett ekonomiskt underutvecklat land.



För det kubanska hushållet innebär det att byta ut gasdriven och annan
energislukande apparatur mot energisnål elektrisk utrustning. Till
exempel har alla hem fått en elektrisk riskokare och lysrör
installerade.



– Blockaden skapar svårigheter för oss att få tag på reservdelar och
påverkar vår energiproduktion negativt. Revolutionerandet av
energiförsörjningen skall göra vårt land självförsörjande på
elektricitet. Det är särskilt viktigt under denna del av året då
orkanerna sveper in och påverkar hela landet, säger Jorge Payret.



Bryter isoleringen

Kubas sju åldrande, oljedrivna kraftverk kan generera 2700 megawatt men
går bara med 60 procent av sin kapacitet på grund av ofta förekommande
produktionsstopp och underhållningsarbete. I över ett årtionde har
verken drivits på olja med hög svavelhalt som täpper igen och skadar
maskineriet.



– I fördelaktiga kinesiska krediter och dito avtal med Venezuela om
oljeleveranser har Kuba hittat en väg ut ur isoleringen. Kuba är på
grund av blockaden avstängd från de stora och av USA kontrollerade
bankerna.



Jorge Payret ser med förhoppning på utvecklingen i Latinamerika.



– Det vi ser i Venezuela och Latinamerika är ett resultat av de
misslyckade nyliberala program som påtvingats oss. De har inte visat
sig vara någon lösning på Latinamerikas problem och folken har
revolterat mot detta.



Ambassadören pekar på de framgångsrika programmen i Venezuela för att
utrota analfabetismen och att ge sjukvård och arbete åt befolkningen.



– Mot alla odds har Venezuela lyckats. I Bolivia, det mest utsatta och
exploaterade landet på kontinenten har Evo Morales kommit till makten.
Det är folkets svar på nyliberalismen.



Den 18 juli, lagom till firandet av Kubas nationaldag den 26 juli, åker
en 17 personer stark delegation från Revolutionär Kommunistisk Ungdom
till Kuba.



Systerorganisationen UJC, ungkommunisterna på Kuba, kommer att vara värdar och visa RKU det kubanska samhället.



Jag frågar ambassadören om han har några tips till brigaden.



– Jag behöver inte ge er några tips. Jag är övertygad om att ni
tillsammans med de kubanska ungkommunisterna, UJC, har ett intressant
utbyte.



–  Men jag uppmanar er att särskilt iaktta vad den kubanska
ungdomen gör. För faktum är att de tar ett stort ansvar i vårt
samhälle. Det vi får läsa i svenska tidningar om Kuba är inte särskilt
objektivt. Därför är jag glad över att en grupp ungkommunister får se
den viktiga roll som ungdomen spelar i vårt land.



NILS LITTORIN

Proletären 27, 2006