”Värre än under Mubarak”
Egypten har de senaste fyra åren genomgått dramatiska omvälvningar. Advokaten och vänsteraktivisten Hassan Elsandabasy berättar om massrörelserna och strejkerna, men också om ett skärpt förtryck från president al-Sisis militärregim.
– Vänstern i Egypten är väldigt liten, och vi arbetar nu under väldigt svåra förhållanden. Militären förföljer oss och kan slänga oss i fängelse utan anledning, inleder Hassan Elsandabasy när Proletären träffar honom.
Hassan Elsandabasy är advokat till yrket och engagerad i Egyptiska centret för ekonomiska och sociala rättigheter (ECESR) i Kairo. Politiskt definierar han sig som kommunist och han är medlem i ett av de små partierna på vänsterkanten.
Vi möter honom för en intervju när han är i Sverige på besök. De senaste åren har varit omvälvande för Egypten. Vid två tillfällen har den folkliga massmobiliseringen tvingat bort landets högsta politiska ledare.
Första gången var i februari 2011 då Hosni Mubarak störtades efter 30 år vid makten. Folket krävde demokrati och social rättvisa. I de bilder som spreds över världen stod Tahrirtorget i Kairo i centrum. När Hassan Elsandabasy talar om ”revolutionen” 2011 lyfter han fram en annan sida.
– Egentligen startade revolutionen 2008 genom strejkerna i industristaden Mahalla. I Kairo finns de politiska vänsteraktivisterna, medan arbetarklassen på landsbygden och i småstäderna är mer organiserad. Det var när arbetarna gick ut i strejk, när fabriker och kommunikationer stod stilla och ekonomin började påverkas, som Mubarak föll.
Förhoppningarna om en genomgripande förändring av det egyptiska samhället uppfylldes inte. Det mesta var sig likt, och de nya ledarna blev nya förtryckare.
Ännu en gång gick egyptierna ut på gatorna i massomfattning. I juli 2013 avsattes Mubaraks efterträdare, Muhammed Mursi från Muslimska brödraskapet, efter bara ett år på presidentposten.
– Vänstern har diskuterat mycket om det som hände förra året var en militärkupp eller en revolution, säger Hassan Elsandabasy. Vad vi såg på gatorna var en enorm rörelse mot Muslimska brödraskapet och Mursi. De agerade diktatoriskt och det fanns ingen rättvisa i landet. Men den folkliga rörelsen mynnade ut i en militärkupp under ledning av al-Sisi.
Hassan Elsandabasy beskriver militären och brödraskapet som de två dominerande politiska krafterna i Egypten. De som ville ha bort brödraskapets allt tydligare religiösa förtryckarstyre slöt upp bakom det enda realistiska maktalternativet, militären.
Efter att den tidigare försvarsministern Abdel Fattah al-Sisi blivit landets starke man inleddes processen för att knäcka Muslimska brödraskapet. Men det var inte bara brödraskapet och dess ledare som hamnade i skottlinjen.
– Under de första tre, fyra månaderna med al-Sisi kunde vi i vänstern göra precis vad vi ville. Sedan började de förfölja oss också. Det är många kommunister som nu sitter i fängelse.
• Hur är situationen för vänstern idag jämfört med under Mubarakdiktaturen?
– Det är värre nu. Sedan ett år tillbaka sker väldigt lite utåtriktat arbete. Vänsteraktivister sitter hemma och läser istället. Militären förföljer oss överallt.
Enligt Hassan Elsandabasy fanns under Mubaraks tid en informell uppgörelse, där vänsterns arbete accepterades inom vissa ramar. När aktivister gick för långt, vilket hände ofta, slängdes de i fängelse. Det var svårt men inte omöjligt att agera.
– Under al-Sisi finns inget sådant. Nu kan man gripas när som helst om man arbetar öppet. Det är ett mer diktatoriskt styre.
Den Kairobaserade NGO som Hassan Elsandabasy arbetar för, Egyptiska centret för ekonomiska och sociala rättigheter (ECESR), riktar in sig på att i det rådande läget försvara arbetarklassens fackliga och sociala rättigheter.
Det finns dock en djup klyfta mellan den intellektuella vänstern i tiomiljonersstaden Kairo och den landsbygdsbaserade arbetarklassen. Även om det var strejkerna som fällde Mubarak 2011 så har vänstern inte lyckats vinna något större inflytande i arbetarleden. Många arbetare är präglade av religion och nationalism.
– När det var stora strejker i Mahalla och andra industristäder tidigare i år var jag en av dem som åkte dit och talade med arbetarna, berättar Hassan Elsandabasy. 25.000 strejkade. På plats fokuserades det på att tala med dem om kampen för arbetarnas rättigheter och ignorera politiken. Bland arbetarna finns både de som stöder al-Sisi och de som är emot honom.
För stunden är det lugnt i Egypten. Inga stora strejker, inga massprotester. Men Hassan Elsandabasy är övertygad om att missnöjet med de dåliga levnadsförhållandena snart kommer att svämma över igen.
– Priserna stiger och lönerna släpar efter. Snart kommer vi få att se nya strejker och protester på gatorna.