Stängda vallokaler och blodigt krig i demokratins Irak
• Den irakiska folkomröstningen hyllas som väntat i väst som”en seger för demokratin” och ”ett avståndstagande från det väpnade motståndet”. Redan på lördagen gladde sig den ”oberoende” irakiska valkommissionen över det höga valdeltagande, och USA:s Condoleezza Rice sa att hon antog att irakierna röstat ja till konstitutionsförslaget.
Ovanstående är en falsk beskrivning av vad som nu utspelar sig Irak.
– Ingen kan påstå att författningen har någon legitimitet när
ockupationsmakten, tillsammans med den grupp partier och politiker som
kom till Irak tillsammans med USA:s och Storbritanniens
ockupationsstyrkor, kontrollerar hela processen, säger Sammi Alaa,
representant för Irak patriotiska allians, till danska Dagbladet
Arbejderen.
– Författningen är olaglig för den har skrivits och påtvingats
irakierna av en ockupationsmakt som har över 200.000 soldater i landet.
Patriotiska alliansen är långt ifrån ensam om den ståndpunkten. Många
framträdande politiska och religiösa organisationer, bland annat
shiiternas högste religiöse ledare i Bagdad, uppmanade till bojkott,
eftersom valfarsens syfte är att legitimera ockupationen. Andra
propagerade för en nej-röst i protest mot USA:s försök att splittra
Irak genom att skapa en lösligt sammanhållen federal stat.
Det sistnämnda varnar också FN för i en hemligstämplad rapport, som
läckt ut till pressen. Konstitutionsförslaget är ett recept för att
dela Irak, menar FN.
*
Samtidigt som vallokalerna öppnade genomförde ockupationsstyrkorna
blodiga offensiver i sunnidominerade provinser, som pekats ut som
fästen för motståndet mot ockupationen – och därmed fästen för
motståndet mot konstitutionen. Enligt officiella uppgifter förblev
närmare 400 vallokaler stängda i detta demokratiska val, bland annat i
städerna Ramadi och Falluja.
Men trots att delar av Irak befinner sig i brinnande krig, och trots
att av USA beställda opinionsundersökningar visat att folkmajoriteten i
Irak är emot ockupationen, hävdade valkommissionen i måndags att
valdeltagandet varit hela 64 procent och att en klar majoritet av
rösterna var för grundlagsförslaget.
Det finns dock rapporter som ger en annan bild.
Brittiska BBC:s utsände, som åkte runt till vallokaler i kurdiska
Arbil, skriver att man varken såg den entusiasm eller de ringlande köer
av väljare som fanns vid parlamentsvalet 30 januari. Enligt
valkommissionen var valdeltagandet i den kurdiska delen, som är den
minst USA-fientliga, mellan 33 och 66 procent.
Från irakiska källor rapporteras om ett lågt valdeltagande också i
områden med en majoritet shiaaraber, den grupp som tillsammans med
kurderna av västvärlden utpekas som självklara anhängare av
konstitutionen och ”det befriade Irak”.
Mest häpnadsväckande är dock de preleminära siffrorna från de fyra provinser där sunniaraber är i majoritet.
Enligt de regler för omröstningen som ockupationsmakten fastställt
faller grundlagen om två tredjedelar av de röstande i tre av Iraks
arton provinser säger nej. När de första resultaten presenteras var de
precis vad USA önskat. Två provinser säger nej med två tredjedels
majoritet. USA erkänner därmed att det finns kritiker men kan samtidigt
hävda att dessa i ett demokratiskt val fått chansen att säga sitt. De
två övriga sunniprovinsernas nej-röster räcker inte för att stoppa
konstitutionen.
I måndags påpekade dock valkommissionen att siffrorna från fler
provinser var ”för höga”. När andelen ja-röster på vissa håll uppgår
till 99 procent har den insett att den måste deklarera att det ska
”utredas”. Anklagelser om valfusk kommer nu också från USA:s vänner i
Irak.
Precis som efter parlamentsvalet är det omöjligt att få reda på det
verkliga valdeltagandet och det verkliga resultatet. Det finns inga
oberoende valobservatörer på plats och större delen av landet är en
blind fläck i de stora mediernas bevakning. Därför är det
ockupationsmaktens sanning som kablas ut över världen.
*
För USA är konstitutionen ett desperat försök att få kontroll över
landet. Den taktik man haft sedan ockupationen inleddes – att söndra
och härska genom att ställa sunniter mot shiiter, araber mot kurder,
muslimer mot kristna o.s.v. – fulländas genom grundlagen, som möjliggör
en uppdelning av Irak i regioner. Dessa regioners befogenheter kan
liknas vid självständiga staters, då de ges rätt att både stifta egna
lagar och upprätta diplomatiska förbindelser med andra länder. Så
misslyckas USA att få kontroll över en del kan ockupationsmakten
koncentrera sina krafter på en annan.
Men konstutionen löser inte USA:s problem i Irak. Juan Cole säger till
Washington Post, apropå det tydliga nej-et i flera provinser, att
motståndet mot konstitutionen ”underminerar dess legitimitet” och
”garanterar att gerillakriget fortsätter”.
För irakierna är landet fortfarande ockuperat och vardagen är lika
svår. Asia Times kommentator Pepe Escobar ger en träffande beskrivning
läget i Irak:
”Irakierna är i desperat behov av säkerhet, elektricitet, vatten,
matransoner, sjukvård, utbildning, arbeten. Istället får de en
folkomröstning om en konstitution som få av Iraks i teorin 15,7
miljoner väljare har debatterat och ännu färre sett. Varför? Därför att
ockupationsmakten har sagt så.”
PATRIK PAULOV
Proletären 42, 2005