Ockupationsvalet i Irak - Proletären ger fakta som övriga media förtiger

Publicerad 1 februari 2005

Medierna i USA, och därmed också i Sverige, hyllade valen i Irak som
det irakiska folkets godkännande av ockupationen. Men detta kolonialval
är värt lika lite som de val britterna anordnade i Irak före 1958, för
att få ett godkännande för sin närvaro.Valet i söndags löser inga
problem för USA. Motståndskampen fortsätter.

Det är helt uppenbart att de siffror på valdeltagandet som kom under
söndagen var politiskt styrda. De första rapporterna talade om 90
procents valdeltagande. Sedan hävdades det med bestämdhet att det var
72 procent av de registrerade väljarna som röstat. Detta togs sedan
tillbaka och den nya siffran angavs till 60 procent.

Våra medier svalde alla siffror utan att ens först fråga sig var de gamla siffrorna kom ifrån.

Omöjligt valdeltagande
Ta exempelvis siffran om 72 procents valdeltagande. Det kan helt enkelt
inte stämma. De flesta i sunnitriangeln, med 20-25 procent av Iraks
befolkning, bojkottade fullständigt valspektaklet. I en del områden
öppnades inte vallokalerna. Samtidigt var valdeltagandet i de kurdiska
områdena inte så högt som väntat. Om 72 procent vore sant skulle det ha
inneburit ett nästan hundraprocentigt valdeltagande i övriga landet.
Den koloniala marionettadministrationens siffror skall tas med flera
nypor salt.

Den arabiska nyhetskanalen al-Jazira skriver i sin nätupplaga att
"valrapporter från Bagdad tyder på att valdeltagandet var synnerligen
lågt i Bagdad, samtidigt som den irakiska valkommissionen tar tillbaka
sina påståenden om att 72 procent av de registrerade väljarna gick till
valurnorna". Al-Jaziras journalist skriver att valdeltagandet var
"dåligt" i de stora befolkningscentra i centrala och västra Bagdad.
Bagdad har fem miljoner innevånare.

Samtidigt säger den Genèvebaserade internationella organisationen för
invandring, IOM, alltså den organisation som administrerade
utlandsirakiernas röstning, att valdeltagandet bland de som registrerat
sig i utlandet var 94 procent. Vad som inte sägs är att de
utlandsirakier som registrerat sig för att rösta i valet är en liten
minoritet. I Jordanien hade 20 procent av irakierna registrerat sig.
Antal röstande är alltså 94 procent av 20 procent, dvs 18 procent av de
röstberättigade!

Regisserade tv-bilder
Medan propagandan i väst beskriver det som om irakierna sprang ut i
kulregnet för att få rösta rapporterar al-Jaziras utsände "att det var
irakiernas politiska uppfattning snarare än säkerhetsfaktorer som var
orsaken till bojkotten av valet. Många irakier som intervjuades av
journalisten förklarade att valet inte representerade någonting annat
än USA:s vilja och att valet var till för ockupationsmaktens intressen.

De västerländska medierna visade bilder på jublande irakier som stod i
kö för att få rösta samtidigt som de hyllade Bush och den amerikanska
militären. Detta tillhör den mediala koreografin och var regisserat på
samma sätt som bilderna när statyn av Saddam Hussein drogs ner av, som
det då hette, "jublande irakier". Dessa visade sig senare vara några
hundra influgna irakiska legosoldater.

Irakkännaren Robert Fisk skriver i brittiska Independent:

"Det stora TV-bolagen hade fått en lista på fem vallokaler där det var
'tillåtet' att filma. Vid en närmare granskning av listan på vallokaler
visade det sig att fyra av dessa fem var i shiitiska områden - där
valdeltagandet troligtvis väntas bli högt - och en i ett sunni
muslimskt överklassområde där valdeltagandet kommer att vara mindre.
Sunnimuslimska arbetarområden lyste med sin frånvaro på listan."

Indragna matransoner
Den amerikanska militären hävdade att "tusentals människor" röstade i
Falluja, den stad som mer eller mindre jämnats med marken under två
amerikanska militäroffensiver. De verkliga rapporter som kom från
Falluja säger att det endast var en "handfull som röstat". Så lågt var
valdeltagandet i sunnitriangeln att i en del städer var det i huvudsak
irakiska marionettmilitärer som kommit från de södra shiamuslimska
delarna som stod för de få röster som avgivits.

Det finns dessutom klara indikationer på att amerikanska
ockupationssoldater trakasserat och hotat befolkning till att gå och
rösta. Amerikanska soldater gjorde raider i Mosul, en i huvudsak
sunnimuslimsk miljonstad och ett fäste för motståndet.
Ockupationstrupperna letade efter irakier som bojkottade bluffvalet,
och dessa kunde lätt identifierats genom avsaknaden av bläck på tummen.
Irakier som inte röstat utsattes för förhör och sattes upp på listan
över misstänkta motståndsmän, kommande offer för arrestering eller rent
av dödspatruller.

Den amerikanske konservative antikrigsmotståndaren Justin Ramondo skriver i nättidningen Antiwar dagen efter valet:

"Även om några resultat inte kommit in talar preliminära siffror om att
mellan hälften och 60 procent av de registrerade väljarna röstat, i
synnerhet i de shiitiska och kurdiska regionerna. De registrerade
väljarna på listan uppgår till nästan 14 miljoner, som man har i den
databas som har hand om mat-ransoneringssystemet. En besvärande
omständighet för valets legitimitet är det faktum att ifall du inte
röstar så får du inte ditt ransoneringskort förnyat. Denna mycket
besvärande omständighet kan inte bara nonchaleras.

Khalid, en ung irakier som skickat in ett meddelande:

'På det sätt gick röstningen till, alltså du går till vallokalen, och
du går till samma man som ansvarat för ransoneringskorten i ditt
bostadsområde, den som förnyar din ransoneringskvot varje månad, så du
berättar för honom att du tänker rösta, han skriver upp ditt namn på
sin lista och du röstar!!! På det sättet vet regeringen precis vilka
som röstat och vilka som inte röstat, och två ransoneringstjänstemän
sade att nästa års ransoneringskort inte kommer att delas ut till de
som inte röstat.'

Att så många registrerade väljare inte dök upp vid valurnorna, trots
denna typ av påtryckningar, säger en hel del av hur svårt splittrat det
irakiska samhället är. De icke röstande, alltså i detta sammanhang de
som fullständigt bojkottade valet, drog mer folk än något enskilt
parti. Detta resultat bör dämpa de för tillfället ytterst märkliga
triumfatoriska signaler och ge oss insikter om vad valet kommer att
medföra."

Ökade spänningar
Inne i Irak kommer valet att leda till ökade spänningar i det irakiska
samhället och samtidigt ett ökat motstånd från de patriotiska
krafterna. Inga officiella resultat kommer att meddelas förrän nästa
vecka och marionettregimen kommer att få tid att frisera siffrorna. I
de shiitiska områdena i söder och i synnerhet i de kurdiska i norr, där
ett högt valdeltagande var väntat, samarbetar stamhövdingar och
religiösa ledare med ockupationsmakten i utbyte mot privilegier och
politisk makt i en proamerikansk lydregering.

Irak kommer troligtvis att få en shiitisk regering från Förenade
Irakiska Alliansen, den lista där de största shiamuslimska partierna
ingår och som stöds av ayatollan Ali al-Sistani, med stöd av de
kurdiska partierna.

Under valet lovade det absoluta flertalet av parterna att de kommer att
arbeta för att ockupationen ska upphöra. Löften, som de nu när valet är
överståndet, håller på att ta tillbaka. Interimsregeringens
premiärminister Iyad Allawi, som är nedlusad med amerikanska dollar,
kommer troligen att ingå i en sådan marionettregering som en
balanserande faktor mellan Ali al-Sistanis folk och de kurdiska
parterna. Men en sådan marionettkoalition kan snabbt falla samman inför
trycket av kurdisk separatism (under amerikansk överhöghet givetvis).

Vad händer i Kirkuk?
Den "nationalförsamling" som "valdes" i söndags ska skriva en ny
konstitution för Irak. I detta arbete kommer konflikten mellan de
shiitiska centraliseringssträvandena och den kvasikurdiska separatismen
att intensifieras. En direkt konfliktfråga kommer att vara vilken
status det oljerika området kring staden Kirkuk, med en befolkning som
är jämnt fördelad mellan kurder, turkmener och araber, ska ha. Dessutom
har Turkiet ifrågasatt valets legitimitet i Kirkuk. De amerikanska
löftena till kurderna står i motsättning till amerikanernas löften till
den religiöse ledaren al-Sistani om att Irak skall hållas samman. Denne
religiöse ledare fick många shiiter att gå till valurnorna.

Dock inte alla, Muqtada al-Sadr sa till sina anhängare att han inte
skulle att rösta i valet. Journalisten Syed Saleem Shahzad på Asia
Times skriver:

"Shiitiska präster av arabiskt ursprung, som ayatollan Ahmed
al-Hassani, inte bara vägrade att delta i valet, utan gav dessutom sitt
stöd till den irakiska motståndsrörelsen. 'Om man tar i beaktande den
popularitet och aura som finns kring al-Sadr-gruppen, förstår var och
en att alla shiiter inte deltar i söndagens val', sade sheikh Hassan
al-Zarqani, på Sadr-rörelsens mediacenter. I själva verket så motsätter
sig majoriteten av shiiterna valen."

I väst, inklusive Sverige, används valet till att rättfärdiga
ockupationen och beslagtagandet av den irakiska oljan. Men denna
propaganda motsägs av verkligheten inne i Irak. När nu nästan hela det
svenska mediadrevet upprepar Bushs ord, att det irakiska folket tagit
sitt öde i sina egna händer, bör man ställa frågan varför 200000
utländska soldater i sådana fall måste befinna sig där. Varför kan inte
25 miljoner irakier försvara sig själva gentemot, som det numera heter
i svensk tv, "en handfull terrorister eller några rester från Saddam
Husseins styre"?

"Demokratisering" är den senaste ursäkten för den amerikanska
ockupationen, efter det att "bevisen" om irakiska massförstörelsevapen
fallit ihop som korthus och påståendena att Saddam Hussein hade
förbindelser med al-Qaida visat sig vara bluff. Demokratiargumentet
kommer även det att avslöjas av den kommande händelseutvecklingen och
det irakiska folkets motstånd mot utländsk ockupation.

Erik Anderson
Proletären 5, 2005