Hoppa till huvudinnehåll
Av

Utbildning till alla förändrar Venezuela


Vi kommer till Vicente Emilio Sojo-skolan i
Venezuelas huvudstad Caracas efter att kvällens Misión Ribaslektion har
börjat. Idag är det matte som står på schemat och tv-skärmen i
klassrummet visar 7/4 = 1 3/4. All undervisning inom Misión Ribas sker
med hjälp av videoband från Kuba.



Misión Ribas har fått sitt namn av frihetshjälten José Felix Ribas och
är en del av regeringen Chávez satsning på utbildning. Här ges
människor som inte har gått på gymnasiet, eller som inte har avsluta
det, möjlighet att få en gymnasieexamen.



Jag träffar Isabel Maria de Duván som är 61 år. Hon har nyss börjat på
Misión Ribas men har tidigare avslutat både Misión Robinson ett och två.

– Tidigare, innan Chávez kom till makten, fanns det ingen möjlighet för
fattiga människor att studera i Venezuela. Jag kunde bara skriva mitt
namn och räkna enkla saker som att betala i kassan. Nu har jag lärt mig
att skriva, läsa och räkna, berättar hon stolt.



Hon tror inte att människor som går i skolan när de är små kan förstå hur det är att vara analfabet.

– Det var en jätteupplevelse för mig att lära mig läsa. Jag skulle
vilja påstå att man på ett sätt är blind om man inte kan det, säger hon
och ser fundersam ut. 



Stärkt självförtroende

Vi sitter i ett tomt klassrum, och samtalar. Isabel nöjer sig inte bara
med att svara på mina frågor utan har även andra ämnen hon vill prata
om och frågor som hon vill ställa till mig.



Hon berättar att detta är en stor förändring i hennes personlighet.

– Tidigare, när jag inte hade någon utbildning, var jag rädd för att
uttrycka en åsikt för att jag kunde ha fel. Men genom studier har jag
fått ökat självförtroende och idag skulle jag till och med våga
diskutera med presidenten, förklarar hon kaxigt.  



När jag frågar henne vad som är målet med hennes studier funderar hon en stund.

– Det är nog ingenting. Jag har inga planer på att använda min
gymnasieexamen till något. Men jag gillar att studera. Man skulle kunna
säga att det är ett rent personligt mål som jag bara för några år sedan
trodde att jag aldrig skulle få möjlighet att uppfylla.



Isabel tittar diskret på klockan. Jag vet att jag redan har tagit upp
för mycket av hennes tid och att hon inte vill missa hela kvällens
lektion.



Strax efter att Isabel har gått tillbaka till sin lektion kommer Carmen
González, skolans rektor, in i rummet och deklarerar att hon nu har tid
att svara på mina frågor. 



Politik som förändrar

Carmen är en medelålders kvinna som ger ett bestämt intryck och man förstår direkt att hon är van att få sin vilja igenom.

Hon berättar att hon är stolt över det hon gör men att hon ändå bara der det som en tillfällig lösning.



– I framtiden hoppas jag att Misión Ribas inte kommer att behövas utan
att alla ges möjlighet att läsa på gymnasiet när de har rätt ålder. Men
detta kommer bara att ske om samhället slutar exkludera människor,
säger hon och ser lite trött ut. 



Det märks att hon önskar att den förändring som har börjat ske i det
venezuelanska samhället kunde gå mycket fortare. Men hon ändå positiv
till det som sker.

– Idag förs det en politik som förändrar vanliga människors verklighet och därför blir också intresset för att delta större.



Carmen förklarar att det är detta som hon tror är den största anledningen till det stora genomslag som många misiónes har fått.

– Människor vill idag vara med och förändra samhället och ett sätt att
göra detta är att engagera sig i någon av misiónerna. Det var även
därför som jag valde att engagera mig i Misión Ribas, säger hon och det
går inte att ta miste på att hon brinner för det hon gör.



Detta visar sig också tydligt i den entusiasm hon visar när hon ska
förklara hur undervisningen inom Misión Ribas fungerar:  

– Förutom den lärare som finns på videobanden så har vi även en lärare
i varje klassrum. Men de är främst till för att hjälpa till med
övningarna i matte och engelska då dessa ofta är komplicerade,
förklarar hon och talar precis som många latinamerikaner mer med
kroppen än med munnen.



Carmen tar med mig på en rundtur i de olika skolsalarna för att jag ska
kunna se hur undervisningen går till i verkligheten. 

 

I klassrummen blandas alla åldrar och det finns både män att kvinnor, även fast det är en klar majoritet kvinnor.



Carmen berättar att man måste vara över 15 år och att man måste ha
avslutat grundskolan, antingen på vanligt vis eller genom Misión
Robinson 1 och 2, för att få delta i Misión Ribas.



Kritiskt tänkande

Medan vi rör oss genom korridoren rabblar hon i snabb takt upp fakta som kan vara värd att veta om skolan.

– Det tar två år att få sin gymnasieexamen genom Misión Ribas. Och
under den tiden finns det olika steg. Beroende på hur långt man har
läst på sin gymnasieutbildning placeras man i olika klasser, dock får
det max vara 30 elever per klass, berättar hon och kontrollerar att jag
hinner med att skriva upp allt.



Carmen inser snart att hennes idé med att jag ska kunna stå längst bak
i klassrummet och titta på hur undervisningen går till inte kommer att
fungera. Mitt blonda hår och västerländska utseende väcker så stor
uppmärksamhet att läraren tillslut tvingas att stänga av videolektionen.



Efter att jag ett flertal gånger har förklarat varför jag är där och
vart jag kommer ifrån så beger jag och Carmen oss tillbaka till det
tomma klassrummet.



Hon skiner upp lite när jag frågar om vad hon har för målsättningar med Misión Ribas.

– Att alla venezuelaner har en gymnasieexamen och att alla som vill
fortsätter till Misión Sucre [universitetsnivå]. Jag tror att
utbildning är detta enda sättet att bygga ett nytt samhälle och ge
människor möjlighet att delta på lika villkor. För genom utbildning lär
sig människor förutom att skriva och läsa hur man analyserar och tänker
kritiskt, något som är nödvändigt för att kunna delta i samhället,
säger hon det blir återigen tydligt att hon tror på det hon gör.



Carmen poängterar också att hennes främsta skäl att engagera i Misión
Ribas är förhoppningen om att fler venezuelaner ska kunna och vilja
vara med i byggandet av ett nytt samhälle.



Kvällsundervisning

Mitt under vårt samtal knackar det på dörren. Utanför står en ung
kvinna som jag känner igen från ett av klassrummen. Det visar sig att
detta är hennes första dag på Misión Ribas och hon undrar vart hon ska
skriva in sig. Medan Carmen går iväg och letar efter några papper
passar jag på och fråga flickan, som presenterar sig som Greinileth
Soto, om varför hon har sökt sig till Misión Ribas.

– Jag gick i grundskolan i Maracay där jag bodde förut. Men när min
familj flyttade till Caracas missade jag tid i skolan och efter det
fick jag ingen möjlighet att läsa ikapp, berättar hon.



Detta kanske inte låter som något stort problem. Men då det i Venezuela
inte ges någon möjlighet att läsa om årskurser tvingas elever som
hamnar i denna situation att sluta. Detta är ett av de vanligaste
skälen till att så många unga söker sig till Misión Ribas,

– Utan Misión Ribas hade jag inte haft en chans att få en
gymnasieexamen då mina föräldrar aldrig hade haft råd att betala en
privatskola. Dessutom behöver jag jobba på dagarna och därför passar
Misión Ribas kvällsundervisning mig bättre, säger hon på ett sätt som
får mig att tro att hon är äldre än sina 16 år.



När jag frågar henne vad hon ska använda sin gymnasieexamen till ler hon blygt och ser återigen mer barnlik ut:

– Jag hoppas på att kunna bli oljeingenjör.



Efter bara några minuter är Carmen tillbaka med den rätta blanketten. Greinileth tar emot den och kilar snabbt iväg.



Carmen slår sig återigen ned i skolbänken med ett brett leende:

– Jag blir alltid lika glad när något ny anmäler sig till skolan. Det
är viktigt att människor utbildar sig så att de kan förstå hur
samhället fungerar och tänka kritiskt.



Men nu har det börjat strömma ut elever från klassrummen. Alla vill
prata med Carmen och hon gör klart för mig att hon inte hinner svara på
fler frågor.



Berätta sanningen


Innan jag går kommer en av lärarna fram och ger mig en bok. Det är en biografi om Chávez.

– Se till att berätta sanningen om vårt land och vad vi gör. Visa
världen att påståendena om att Venezuela håller på att bli en diktatur
inte stämmer, utan att vi håller på att bygga ett mer rättvist
samhälle, ber han och trycker min hand.



TOVE JANZON

Proletären 10, 2007





Misión Ribas

Misión Ribas startades i oktober 2003 och motsvarar gymnasieutbildning.
Utbildningsprogrammet är dels till för dem som genomgått Mision
Robinson I (alfabetisering) och II (grundskoleutbildning), dels för dem
som av olika skäl hoppat av gymnasiet eller tidigare inte fått chansen
att gå gymnasiet.



Under de första två och ett halvt åren hade 885.000 venezuelaner
påbörjat eller genomgått programmet. Den överväldigande majoriteten av
dessa var kvinnor.



Misión Ribas har byggts upp helt fristående från den byråkratiska
statsapparatens utbildningsdepartement och finansieras av det statliga
oljebolaget.