Storgodsägare i Bolivia förslavar fattigbönder

Länet Santa Cruz är den politiska högerns centrum i Bolivia. Där lever över 3.000 guaraniindianer under slavliknande förhållanden. De är i praktiken fångar hos sina ”slavägare”, rika bolivianska och utländska storgodsägare som beväpnar paramilitära grupper för att slå vakt om sina enorma egendomar.

Det var när landets vice jordbruksminister Alejandro Almaraz, tjänstemän från Jordreformsinstitutet INRA och ett 80-tal medlemmar i Guaraníindianernas organisation APG ”hälsades välkomnade” med kulor som situationen uppdagades, skriver den bolivianska nyhetsbyrån ABI. INRA utreder ägandeförhållandena över hela Bolivia och skulle i regionen Santa Cruz utföra samma uppgift. De visste att det skulle bli ett tufft och till och med farligt arbete, vilket bekräftades när de möttes av gevärseld från godsägarna.

Händelsen visar vilka mäktiga motståndare som Evo Morales bräckliga vänsterregeringen i La Paz möter. Om den ska överleva konfrontationen med högeroppositionen beror mycket på framgången för den utlovade jordreformen.

I spetsen för att motsätta sig en dokumentation av jordinnehaven i Santa Cruz går en USA-medborgare med det nordiskklingande namne Ronald Larsen. Denne man håller 167 familjer som slavar på 17 storgods i tre olika distrikt inom länet Santa Cruz.

Familjen Larsen består av Ronald Dean Larsen, Andre Ronald Larsen Zurita, Duston Larsen Metenbrink och Hans Aaron Larsen. De 17 egendomarna representerar total 57.000 hektar eller tre gånger ytan i Bolivias näst största stad, Santa Cruz (samma namn som länet).

Feodal klass
Familjen Larsen är ett klassiskt exempel på hur utländska potentater med kapital i ryggen och politiska kontakter på högsta nivå kan komma över gigantiska markarealer utan att ens ha ett bolivianskt ID-kort.

När en regering med stort folkligt stöd väljs på löftet att genomföra en moderat jordreform och samtidigt försäkrar godsägarklassen att den inte kommer att röra deras marker, så till vida att de har legala papper på sin mark, då slår denna feodala klass bakut och tar fram gevären. För de vet att deras marker i många fall har stulits från indianer och fattiga bönder i Bolivia med hjälp av korrumperade politiker, som tagit betalt för ”myndighetspapper”. Som i fallet med guaraniindianerna, där dessa fördrivits från sina marker som sedan överlämnats till familjer som Larsen. Som kronan på verket förvandlas indianerna i många fall till fångar och slavar på storgodsen, hävdar INRA:s tjänstemän och regeringen Morales.

Larsen föddes den 12 juni 1944 och anlände till Bolivia för flera år sedan och har, enligt ABI, inget registrerat ID-kort i Bolivia, vilket man enligt lag måste ha. Nu utreder polismyndigheterna hans legala status i Bolivia.

– Det är en utlänning som varken har bolivianskt medborgarskap eller uppehållstillstånd i vårt land, sa regeringsministern Alfredo Rada,

INRA:s tjänstemän befinner sig fortfarande i närheten av Larsens egendomar men för att förhindra INRA:s arbete har han och andra land- och boskapsägare upprättat vägblockader på de viktigaste vägarna som leder till Santa Cruz.

Separatistiskt hot
Den 4 maj har oppositions- och länsprefekten Rubén Costas i Santa Cruz utlyst en folkomröstning. Men de som har utarbetat förslaget till ”Autonom Länsförfattning” har inte valts av människorna i länet Santa Cruz. I stället utgör de en grupp inom den politiska och ekonomiska eliten i Santa Cruz organiserade i den så kallade Medborgarkommittén, en slags regional frimurarloge.

President Evo Morales har under det senaste året vädjat till denna och de fem andra separatistiska prefekterna att inte genomföra egna folkomröstningar utan istället stödja det grundlagsförslag som har utarbetats av de deputerade som valdes i juli 2006 över hela Bolivia. Arbetet med den nya konstitutionen skulle ta fem månader, men avslutades först efter 18 månader under tumultartade former. Ledamöterna tvingades fly från den formella huvudstaden Sucre och söka sin tillflykt till gruvcentret Oruro där de beskyddades av gruvarbetare med dynamit. Detta grundlagsförslag, som också innehåller rätt till autonomi för länen men inom republiken Bolivia, ska nu prövas av bolivianerna i en nationell folkomröstning.

Men det är just konstitutionsförslaget som oppositionen i sex av de nio länen försöker ”neutralisera”. Orsaken är att den nya konstitutionen har som mål att reducera markinnehavet till högst 5.000 eller 10.000 hektar, vilket trots att det är en enorm areal skulle bryta landägarnas makt.

Nya statsbildningar
Vad vill separatisterna i Santa Cruz? Den centrala punkten i deras förslag till ”Autonom länsförfattning” är Artikel 6. Den handlar om innehållet i och de nya maktbefogenheterna för denna parallellmakt:

• Lagstiftande befogenheter för det egna länsparlamentet.

• Autonoma offentliga institutioner, bland dem polisen, ska inte vara avhängigt centralmakten i La Paz.

• En regional makt som kontrollerar och övervakar valen.

• Kontroll och administration av land, jordbruk och boskaps-skötsel, skogs- och naturskydds-områden, biodiversitet, gas, olja, regionala skatter, finanser, utbildning, marktransporter med mera.

I dessa fyra punkter finns utmaningen och krigsförklaringen mot integriteten för republiken Bolivia, men också mot Evo Morales vänsterregering. Vad som blir kvar av den centrala statsmakten i La Paz är ett administrativt kontor, som snabbt kommer att förlora existensberättigande om inte dessa separatistiska krafter stoppas, annars är Bolivia som statsbildning ett minne blott.

Morales har sagt att polis och militär inte kommer att ingripa för att förhindra folkomröstningen i Santa Cruz. Men Ruben Costas vill försäkra sig om att ingen ska förhindra den regionala folkomröstningen.

– Vi uppmanar våra universitetsstuderande, arbetare och andra sociala grupper att utgöra en civilpolis som ska ansvara för valurnorna den 4 maj inför en eventuell frånvaro av polisen och de väpnade styrkorna, säger Costas.

Denna ”civilpolis” uppfattas av regeringen Morales som bildande av fascistiska stormtrupper. I spetsen för dessa aktioner och grupper går Branco Marinkovic, ordförande för ”Medborgarkommitten” Santa Cruz. Han är en kroat med sympatier för Ustasja, den fascistiska kroatiska organisation som under Andra världskriget var allierad med de tyska nazisttrupperna. Ustasja utmärkte sig genom att tortera sina offer genom att trycka in pinnar i ögonen på fångarna under förhören med fängslade jugoslaviska partisaner.

Marinkovic är en typisk ”medborgaraktivist” i Santa Cruz. Han förfogar över 26.000 hektar av den bördigaste marken i regionen.

USA:s ambassadör
USA:s ambassadör i Bolivia sedan två år är Philip Goldberg, en man som utpekas som en av arkitekterna bakom splittringen av Jugoslavien. Regeringen i La Paz har anklagat honom för att vara ute i samma ärende i Bolivia. Efter den 4 maj kan en splittring av republiken Bolivia i sju olika småstater bli ett faktum.

Latinamerika i sin helhet vägrar godkänna dessa aktioner och Venezuelas president Hugo Chavez anklagar öppet USA för att ligga bakom de regionala folkomröstningarna. Det är ett försök att slå sönder den växande latinamerikanska integrationen, vilken USA fasar för, menar Chávez.

De Amerikanska Staternas Organisation, OAS, och EU har vägrat att skicka valobservatörer till Santa Cruz. Men det krävs mer för att dessa separatistiska krafter ska känna att de kommer vara lika ensamma över sina små ”statsbildningar” som apartheidregimen i Sydafrika var under sin existens.

DICK EMANUELSSON
Proletären 18, 2008


100 familjer förfogar över 25 miljoner hektar mark
• Enligt en rapport från FN-organet PNUD förfogar 100 familjer över 25 miljoner hektar av den bördigaste jorden i Bolivia. Mot dessa står två miljoner av de fattigaste jordbrukarna och bönderna som förfogar över fem miljoner hektar överexploaterad dålig mark.

• I länet Santa Cruz förfogar 15 familjer, bland dem USA-familjen Larsen, över 500000 hektar med en strategisk närhet till transportknutpunkter för export till Brasilien, Argentina och Paraguay.

• De 100 största jordägarna är samtidigt de främsta aktieägarna i och rådgivarna till de främsta bankerna i Bolivia. Dessa äger också tv-kanaler, sammansättningsfabriker, livsmedelsindust-rier, stormarknader och företag i utrikeshandeln.

• I oppositionslänet Beni förfogar tio (10) familjer över 534000 hektar mark. I Pando har åtta familjer en miljon hektar bördig jord.

• Men denna maktstruktur av klanfamiljer inom oligarkin sträcker sig mycket längre än ekonomisk makt. Maktklanerna innehar strategiska positioner inom den civila administrationen, rättsväsendet, militären, i massmedia och andra samhällsinstitutioner.

• Det är denna maktkoloss som nu vässar tänderna för att med alla medel försvara sin maktställning och sina privilegier som står i bjärt kontrast till minimilönen för miljoner fattiga bolivianer som 2008 slutar på 76 dollar i månaden, en höjning med sex dollar eller tio procent från 2007.