Hoppa till huvudinnehåll
Av

Socialismen i fokus – tusentals på ALBA-möte i Köpenhamn

Under rubriken ”Folkmöte – ALBA ett solidariskt och hållbart alternativ” samlades tusentals personer i Valbyhallen i Köpenhamn 17 december. På plats var flera av ledarna från ALBA-länderna, inklusive Hugo Chávez och Evo Morales. Mötet blev en mäktig manifestation för socialismen. 


Under rubriken ”Folkmöte – ALBA ett solidariskt och hållbart alternativ” samlades flera tusen personer i Valbyhallen i Köpenhamn torsdag 17 december. På plats var flera av ledarna från ALBA-länderna. Folkmötet blev en mäktig manifestation för socialismen.

Bolivias Evo Morales stämplade det kapitalistiska systemet som livets värsta fiende. Venezuelas Hugo Chávez manade folken i norr att ansluta sig till folken i söder i en gemensam revolution. Talarna varnade för USA:s militära rustning i regionen, vilken är direkt riktad mot den progressiva utvecklingen.

Proletärens Patrik Paulov rapporterar från Köpenhamn.



Med socialismen i fokus
– tusentals på möte i Köpenhamn med ALBA-ledare

Det är trångt i den köpenhamnska idrottshallen. Stämningen är på topp. Jubel, applåder och slagord kommer om vartannat. I talarstolen dundrar Hugo Chávez mot kapitalism och imperialism, och han förklarar att det finns ett alternativ:

– Den socialism som de trodde var död har återuppstått. Sydamerikas och Karibiens revolution kommer att spridas mot Europa, mot Danmark. Det är livets revolution! Kärlekens revolution! Det tjugoförsta århundradets revolution! Och det är en absolut nödvändig revolution, som mänsklighetens framtid hänger på.

Det är en storslagen kväll, arrangerad av Dansk-Cubansk förening, Kommunistisk Parti, Enhedslisten samt en rad andra politiska organisationer, lokala fackförbund och solidaritetsföreningar i Danmark.

Folkmötet inleds med musik och dansuppvisningar. Sedan anländer en delegation ledare på hög nivå från medlemsländerna i Bolivarianska alliansen för folken vårt Amerika (ALBA). De har lämnat förhandlingarna på klimattoppmötet vid Bella Center för att möta tusentals vanliga danskar, men också många svenskar och andra tillresta.

Raul och Fidel hälsar
Först ut i talarstolen är Kubas vicepresident Estaban Lazo. Han framför en hälsning från president Raul Castro och från Fidel Castro, som båda sagt till honom att han måste delta på folkmötet i Valbyhallen. Vicepresidenten ger ett lättsamt intryck, han skämtar och det syns att han trivs.

Estaban Lazo prisar framgångarna för det solidariska samarbetsprojektet ALBA. Synen har räddats på 1,8 miljoner människor   i 35 länder genom gratis ögonoperationer, och analfabetismen har utrotats i Venezuela, Bolivia och Nicaragua med hjälp av det kubanska alfabetiseringsprogrammet Yo sí puedo (Jag kan visst).

– De första fem åren har bekräftat ALBA som en sann politisk, ekonomisk och social allians till försvar för suveräniteten, självbestämmandet, identiteten och enheten för folken i Latinamerika och Karibien, säger Lazo. ALBA visar att en annan värld är möjlig.

Nicaraguas utrikesminister Samuel Santos Lopez framför en hälsning från president Daniel Ortega. Utrikesministern stämplar den kapitalistiska modellen, dess ödeläggelse av människor och miljö, som kriminell.

– Vi tror på demokratin, men inte på den kapitalistiska demokratin. Vi tror på den demokratiska rätten att få lära sig läsa, att få arbeta, att få vara människa.

Kvällens dragplåster kommer plötsligt in på scenen. Vi var nog många som inför mötet kände viss skepsis inför våra danska kamraters och vänners möjligheter att få både Hugo Chávez och Evo Morales att komma. Nu står de två framför oss och blickar ut över folkhavet. Talkörer och busvisslingar avlöser varandra.

”Planeten eller döden”
Evo Morales stiger fram. Kostymen från toppmötesförhandlingarna har åkt av och ersatts av en stickad tröja. Det var detta plagg som fick spanska tidningar att komma med närmast rasistiska påhopp för snart fyra år sedan. Bolivias nytillträdde president hade nämligen fräckheten att bära just sitt folks traditionella klädsel vid mötet med Spaniens kung Juan Carlos.

Det märks att övriga ALBA-representanter på scenen har den djupaste respekt för Morales. För ursprungsfolken i Syd- och Centralamerika har det en enorm betydelse att en av dem, en Aymaraindian, blivit president.

Morales fångar åhörarna direkt. Han talar enkelt och rakt på sak om de sociala framgångarna i Bolivia. Redovisar hur nationaliseringen av olje- och gastillgångar gjort att statens inkomster från dessa stigit från 600 miljoner dollar årligen till två miljarder. Det är pengar som används för att förbättra den fattiga folkmajoritetens levnadsförhållanden.

Den bolivianska presidenten fokuserar därefter på klimatfrågan och kampen för att rädda ”Moder jord”. Något som den rika världens ledare inte är intresserade av, då de vägrar att diskutera den viktigaste frågan.

– Utan att se på orsakerna kan vi inte lösa problemen. Och orsaken till klimatförändringarna är kapitalismen, som är livets värsta fiende.

Om världens ledare i denna allvarliga situation inte klarar av att finna en lösning måste folken få säga sitt, argumenterar Morales. Han föreslår en global folkomröstning. Låt världens invånare rösta om huruvida vi ska leva i harmoni med naturen eller inte. Låt alla rösta om huruvida de enorma resurser som idag satsas på krig istället ska gå till att rädda jorden.

– Planeten eller döden, utropar han.

Som en orkan
Dags för kvällens huvudtalare. ”Orkanen Hugo” kallades han för fyra år sedan efter att ha sagt några sanningens ord inför FN:s generalförsamling. Hugo Chávez budskap till världens ledare var lika kraftfullt och omtumlande som de orkaner som hösten 2005 drabbade Karibien.

Framträdandet i Köpenhamn ger samma känsla. De dundrande angreppen på det destruktiva, människofientliga kapitalistiska, imperialistiska systemet, varvas med framhållandet av socialismen som det nödvändiga alternativet.

Talet sveper över många ämnen. Chávez kritiserar den danska polisens våld mot ungdomar som kräver förändring. Uppmanar till läsning av Kommunistiska manifestet. Berättar om den gryende femte internationalen, som ska samla partier och sociala rörelser, kommunister, socialister och marxister.

– Organisera er, är budskapet till de församlade i Valbyhallen. Men också till de venezuelaner som via direktsänd tv kan följa arrangemanget.

I talet lyfter Chávez fram ett antal historiska och nu levande personer som varit eller är betydelsefulla i kampen för en bättre värld. Bland dem Simón Bolívar, Túpac Katari, Lenin, Fidel Castro…

– Jag är feminist, säger Chávez plötsligt. Och jag är marxist. För jag menar att en marxistisk, socialistisk värld är feministisk.

Så följer en hyllning av Rosa Luxemburg.

För mycket snack?
Det är många radikala yttranden som fälls under kvällen, och inte bara från Chávez och Morales. Det finns kritiker från vänster som menar att det i Latinamerika är mycket snack och lite verkstad. För mycket reformer, för lite krossande av kapitalismen.

Visst är det så att talet om socialism långt ifrån har materialiserats. Inte ens i Venezuela, som gått betydligt längre i sin samhälls-omvandling än Bolivia, Nicaragua och Ecuador, är kapitalets makt bruten. Chávez och övriga ALBA-ledare – med undantag av Kuba – talar inte heller om sina länder som socialistiska, utan om länder med socialistiska ambitioner. I den plan som venezuelanerna diskuterar är målet att kapitalismen i Venezuela ska vara avskaffad inom tio år.

Det går att förstå de som kräver övertagande av alla storbanker och industrier genast, som tycker att de progressiva förändringarna är för små och sker för sakta. En bättre värld, utan kapitalism, kan aldrig komma fort nog.

Men för egen del är det snarare så att jag gång på gång förvånas över hur långt Chávez & Co vågar gå i den nu rådande situationen i världen.

Deras fiender är mäktiga. Verkligheten visar att varje progressiv förändring i ALBA-länderna sker i konfrontation med USA-imperialismen och med de inhemska borgarklasserna. Det räcker med att titta på de senaste årens försök till kupper, sabotage och underminerande verksamhet för att inse det svåra läget.

USA-baser i Karibien
Hotet från imperialismen har en central plats på mötet i Valbyhallen. Den berörs av alla talarna. Chávez ger ett nytt exempel på USA:s allt mer aggressiva hållning, utöver kuppen i Honduras, de sju nya militärbaserna i Colombia samt återupprättandet av Södra kommandots fjärde flotta. De två små karibiska öarna Aruba och Curacao, som lyder under Nederländerna, upplåter mark åt amerikanska militära anläggningar.

– Jag anklagar kungadömet Nederländerna för att tillsammans med Yankee-imperiet förbereda en militär aggression mot Venezuela, förklarar Chávez. Det kan vara bra för Europa att veta att det nordamerikanska imperiet beväpnar öarna Aruba och Curacao till tänderna, fyller dem med krigsplan, krigsskepp och CIA-spioner.

Också Panamas regering har öppnat dörren för USA-baser, meddelar Chavéz. Han stämplar den militära uppladdningen under Barack Obama som imperialismens desperata försök att bromsa den socialistiska revolutionen.

– Men vi kommer inte bara att stå emot. Vi kommer att tillföra imperiet ett nederlag. Vi fortsätter framåt!

Socialismens återkomst
Språkbruket är som sagt radikalt. Chávez talar om ”socialistiska revolutioner”, trots att socialismen än så länge är mer av en viljeyttring än praktisk politik.

Men att i ord ta ställning är också betydelsefullt. Med den folkliga omvälvningen i Latinamerika har socialismen åter förts upp på dagordningen. Den är inte död och begraven, såsom påstods under decenniet efter Sovjetunionens sammanbrott, utan ett levande alternativ.

Det påverkar debatten och medvetenheten långt utanför Venezuelas, Bolivias och övriga ALBA-länders gränser.

Vem hade för bara drygt fem år sedan – det vill säga innan Chávez offentligt tog ställning för socialismen, innan vänstern kom till makten i Bolivia, Nicaragua och Ecuador – kunnat tro att två statschefer i talarstolen på FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn skulle peka ut det kapitalistiska systemet i sig som den största klimatboven? Vem skulle då ha trott att två statschefer från Sydamerika skulle argumentera för solidaritet och rättvisa och presentera socialismen som lösningen för framtiden?

ALBA-ländernas socialistiska visioner utgör ett stöd också för oss som kämpar för ett socialistiskt Sverige.

Förena er
I talarstolen verkar ”Orkanen Hugo” outtröttlig. Kanske känner han att det är befriande att få en paus från kostymfolket i Bella Center och möta vanliga människor, som tror på en annan framtid och en annan värld.

Men också Chávez tal har ett slut. Då väljer han och Morales att trotsa säkerhetsvakterna och stiga ner i publikhavet för att tala direkt med mötesdeltagarna.

Vi avslutar rapporteringen från Valbyhallen med ett optimistiskt men uppfordrande citat från den venezuelanske presidenten:

– Revolutionen i nord kommer. Jag känner det. Folken i nord, förena er med folken i syd och låt oss genomföra den stora världsrevolutionen mot imperialismen, kapitalismen och döden…Revolutionärer, låt oss rädda denna värld, låt oss rädda framtiden.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 1, 2010



Fakta om ALBA
Bolivarianska alliansen för folken i vårt Amerika (ALBA) grundades i december 2004 av Kuba och Venezuela. Därefter har Antigua och Barbuda, Bolivia, Dominica, Ecuador, Honduras, Nicaragua samt St Vincent och Grenadinerna anslutit sig.

Nyligen meddelade kuppregeringen i Honduras att den föreslår parlamentet att rösta för att landet ska lämna ALBA. Honduras blev medlem i augusti 2008 på initiativ av den störtade presidenten Manuel