Mariela Castro om jämställdhet och socialism

Publicerad 16 juli 2009

”Jag ser en stärkt socialism, en socialism som lär sig nya saker och
anpassar sig till nya verkligheter.” Så säger Mariela Castro Espín om
Kubas framtid när Proletären träffar henne i Göteborg en varm
försommardag.

Som hennes båda efternamn antyder är hennes föräldrar Kubas president Raul Castro och den sedan några år avlidne Wilma Espín, båda legendariska revolutionsledare i det socialistiska Kubas historia.

– Det var mycket intressant att växa upp i den miljön, och jag fick träffa många intressanta människor, berättar Mariela Castro om sin uppväxt. Men samtidigt var det svårt. Jag var tvungen att kämpa för att kunna behålla min intellektuella integritet, och för att jag inte skulle få ansvar som jag inte vill ha. Ibland har jag bara setts som ”dotter till någon”, och inte en person med egna åsikter.

– Det är något som vilar tungt över mig, men framförallt respekterar och beundrar jag mina föräldrars historia och vad de åstadkommit.

”Mångfald är normen”
Mariela Castro har lyckats med sin ambition. Hon förtjänar sitt eget goda rykte i Kuba.

Mariela Castro är chef för Cenesex, nationella myndigheten för sexualupplysning, och sedan flera år en förkämpe för HBT-personers rättigheter i Kuba (HBT står för homo- bi- och transsexuella). Tillsammans med kollegan och läkaren Alberto Roque är hon i Sverige och Göteborg för en sexologkonferens. Mellan en av programpunkterna tar hon sig tid för Proletären, och börjar berätta om sitt arbete som just nu kretsar kring homosexuellas rättigheter.

– Homofobin genomsyrar hela det kubanska samhället, på alla nivåer och alla instiutioner, men ändå har mycket uppnåtts, säger Mariella Castro. I dag finns det en mer avspänd inställning till homosexuella bland Kubas befolkning. Det är ett resultat av ett hårt och långt arbete som både Kubas kvinnoförbund, Federación de Mujeres Cubanas, FMC, och Cenesex har bedrivit.

Det finns flera populära sånger om homosexuellas situation, skrivna och framförda av bland annat den kände och respekterade folksångaren Silvio Rodrigues. Cenesex har också hjälpt till att producera en populär kubansk tv-serie som bland annat skildrar en man som upptäcker att han är attraherad av andra män.

Några veckor innan tiden för intervjun ledde Mariela Castro en karneval tillsammans med homo- och transsexuella genom centrala Havanna som ett startskott för Cenesex nya kampanj med titeln ”Mångfald är normen”. På det efterföljande mötet närvarade och talade Richard Alarcon, det kubanska parlamentets talman.

Kvinnans frigörelse
Ett annat konkret framsteg som Mariela Castro pekar på är att könsbyten för transsexuella nyligen blev gratis i Kuba. Ett krav från Cenesex som nu har förverkligats.

• Du säger att den förbättrade situationen för Kubas HBT-personer också är ett resultat av kvinnans frigörelse. Hur menar du då?
– Det arbete som påbörjades under 1960-talet för den kubanska kvinnans rättigheter, som framförallt drevs av kvinnoförbundet, har gjort att även andra förtryckta fått större jämliket, som homosexuella, förklarar Mariela Castro. Det blir omöjligt att prata om kvinnans rättigheter utan att prata om lika rättigheter för alla. För jämställdhet, helt enkelt.

Mariela Castro börjar berätta mer konkret om kampen för kvinnans frigörelse som hon också är mycket engagerad i. Hon blev nyligen invald i FMC:s nationella ledning. Det var hennes nu avlidne mamma, Vilma Espín, som 1959 bildade kvinnoförbundet.

– Det är lagstadgat att kvinnor och män ska ha samma lön, vilket var ett tidigt krav från FMC, berättar Mariela Castro. Möjligheter att arbeta och utbilda sig, genom att etablera förskolor över hela landet var också ett viktigt krav som nu är genomfört.

Precis som i Sverige så väljer kubanska par att bilda familj allt senare.

– Det finns ett problem här med att befolkningen blir allt äldre, säger Mariela Castro. Samtidigt hänger det ihop med möjligheterna att utbilda sig. Den kubanska kvinnan nöjer sig inte med att bara vara moder, utan vill ha ledande poster och vill kunna utveckla sig.

Machokultur?
Uppfattningen här i Sverige är att det i Latinamerika och kanske framförallt i de karibiska länderna råder en stark machokultur. Mariela Castro håller med om att det delvis stämmer, men att bilden i Kubas fall måste nyanseras.

– Kubas män har förändrats sedan revolutionen, berättar hon. Det gäller både unga och gamla, även om de yngre kanske lär sig snabbare. De har fått en helt annan undervisning i skolan, och tidigare fått ta del av till exempel Cenesex projekt och arbete.

Förs det en diskussion om att dela hemarbetet?
– Javisst, redan på 60-talet började FMC en sådan diskussion.

På 1970-talet resulterade den diskussionen i bildandet av en ny lag, kallad familjelagen. Avsikten var att tillföra jämställdhet i hemmen, och att alla kvinnor ska ha samma rättigheter. Mariela Castro berättar att en folkomröstning 1975 sa ja till familjelagen.

– Det innebär att kvinnor och män har samma ansvar för uppfostran av barnen enligt lagen i Kuba, säger Mariela Castro. Nyblivna föräldrar har rätt till ett års föräldraledighet med full lön, som föräldrarna kan dela på. Tyvärr är det väldigt få män som tar ut sin föräldraledighet.

Lagar är en sak, men människors uppfattning och den praktiska verkligheten en annan sak, något som Mariela Castro är väl medveten om.

– Under 1960- och 1970-talet var det ett stort motstånd bland männen, och det krävdes ganska stora kollisioner i det kubanska samhället, berättar Mariela Castro. Men männen lärde sig att kvinnan inte var deras egendom.

– De var tvungna att lära sig, lägger hon till och skrattar.

Männens situation
Mariela Castro berättar att kvinnoförbundets och Cenesexs arbete har breddats under framförallt 2000-talet, och nu diskuteras och forskas det inte bara kring kvinnors situation, utan också om männens. Det handlar om att män på Kuba börjar få en annan uppfattning som sig själva som män, vilket är ett stort framsteg för jämställdheten.

– Tidigare fanns det ett ensidigt fokus på att kvinnan måste utbildas för att kräva sina rättigheter, och det fanns stödcenter bara för kvinnor. Nu finns det också center för män som visar hur de ska leva jämställda, berättar Mariela Castro, och fortsätter sitt resonemang.

– Se på till exempel Spanien där det förekommer mycket könsrelaterat våld. Där finns det lagar mot det, men inget mer görs. I Kuba arbetar vi med att ändra männens beteende istället.

För någon som följt med i den svenska debatten om det sexualiserade offentliga rummet kan Kubas karnevaler, reggaetonmusik och allmänt lättklädda mode sticka i ögonen. Hur ser Kubas kvinnorörelse på den problematiken? Mariela Castro menar att det inte går att överföra vår europeiska syn på den kubanska verkligheten.

– Självklart har kvinnor rätt att klä sig hur de vill och männen måste respektera detta. De kubanska kvinnorna, och även de kubanska männen, tycker om sina kroppar och vill visa dem. Det gör att de känner sig vackra och det finns inget fel i det. Det här handlar inte om att man måste se ut på ett visst sätt, är du i Kuba ser du människor med olika sorters kroppar; tjocka och smala, långa och korta som klär sig i små och tighta kläder.

Problem och lösningar
Det avgörande är att det inte finns något objektiverande av den kubanska kvinnan, och att sexualiteten inte exploateras, klargör Mariela Castro. Hon berättar också att FMC för en kamp mot turistministeriet om att använda lättklädda kubanskor i turistreklam, och nyligen har organisationen fått igenom bestämmelser där turistföretagen blir fällda om sådant förekommer i deras reklam.

– Det har också blivit starka reaktioner på reggaetonmusiken där texterna kan vara fruktansvärt  sexistiska och vulgära, säger Mariela Castro. Men nu finns det musiker i Kuba som har blandat in kubanska rytmer, och även skriver texter med mer innehåll, mer revolutionärt innehåll.

Kuba har förändrats mycket sedan Mariela Castros uppväxt på 1970- och 1980-talet. Efter Sovjetunionens fall och den hårda specialperioden har bland annat turismen erbjudit en väg till materiell förbättring. Men turismen har också fört med sig problem, som en viss protistution och två olika valutassystem som ger upphov till fusk och svarthandel.

– Turismen har fört med sig både bra och dåliga saker, men vi kan inte vara rädda för det nya och stänga våra gränser för omvärlden, menar Mariela Castro. Uppstår det problem som prostitution så undersöker vi varför det finns, och angriper grundorsakerna till det. Vi måste bekämpa den patriarkala kultur som gör att män tycker att de kan köpa en kvinna.

Kuba är en del av omvärlden, och påverkas av den ekonomiska krisen. Det kommer nu rapporter om flera sparprogram i Kuba.
Det handlar bland annat om att spara energi, och att planerade investeringar i upprustningar av vägar skjuts på framtiden.

Vid tiden för intervjun har Mariela Castro inte märkt av åtstramningar i den kubanska ekonomin, men hon berättar att det under en tid förts diskussioner om åtgärder. Framförallt handlar det om att öka produktiviteten i jordbruket, så att behovet av dyra importvaror minskar. Hur den ekonomiska krisen kommer att påverka Kuba mer långsiktigt får framtiden utvisa.

– Samtidigt måste vi komma ihåg att Kuba levt under en kris sedan decennier tillbaka. USA:s handelsembargo har hållit oss tillbaka ekonomiskt och den här nya krisen kommer inte som en överraskning eller något helt nytt för vår ekonomi. Grunden för vårt svåra läge är handelsblockaden, och den måste upphöra innan det blir någon verkligen förändring, säger Mariela Castro.

USA:s nya president har öppnat upp blockaden på några små områden. Det är lättare för amerikaner att sända pengar till personer på Kuba, och det ska bli lättare att resa mellan USA och Kuba. Om det kommer bli någon verklig lättnad av blockaden är dock mycket osäkert.

– Barack Obama har skapat illusioner för många människor, menar Mariela Castro. Men det är svårt att vara president i ett imperium. Även om han skulle ha ärliga avsikter måste han ändra grunderna för imperiet och då skulle han ju vara revolutionär. Sådana planer skulle stoppas av dem som verkligen har makten i USA.

Stora utmaningar
Kuba står inför stora utmaningar. Den unga generationen har växt upp med fri tillgång till vård och utbildning, på en nivå mätbar med västvärlden. Samtidigt har ungdomarna inte samma materiella möjligheter. De vill resa som västerlänningar kan, och de vill kunna använda internet på samma sätt.

Under flera år har det förts diskussioner på flera nivåer i det kubanska samhället att avskaffa det utresetillstånd som måste till för att kunna resa från Kuba. Argumentet för att behålla det är att Kuba skulle dräneras på utbildade människor, vilket skulle skada landet avsevärt. Men Mariela Castro håller inte med.

– Det är ett problem och en risk alla fattiga länder har. USA och alla rika länder dränerar tredje världen på utbildade. Kuba skulle vara speciellt utsatt med fri och gratis utbildning för alla. Men ändå är jag inte överens med lagen. Istället för förbud måste vi göra vårt land attraktivt nog för de unga att stanna i, säger Mariela Castro.

– Vi måste få igång projekt och arbete för unga som gör att de känner att de gör ett meningsfullt arbete och att de kan vara ekonomiskt självständiga. Detta är något vi måste åta oss så att vi kan ha kvar våra egna utbildade unga utan förbud. Men det är en diskussion som förs inom partiet och inom fackföreningarna och på andra nivåer, så vi får se vad som händer.

Som sagt, Kuba står inför stora utmaningar. En är att bryta landets informationstekniska isolering. Tillgången till internet är begränsad på Kuba, men inte på grund av censur som västmedia slentrianmässigt påstår, utan på grund av USA:s blockad.

Den fiberkabel som går från Miamis kust får inte Kuba ansluta till, utan istället får landet förlita sig till internet via satellit, något som är dyrt och långsamt. Därför är tillgången ransonerad, och många vanliga kubaner har bara tillgång till mail i sina hem, medan andra hänvisas till universiteten, eller kanske sitt arbete. Nu har det börjat byggas en kabel mellan Venezuela och Kuba, som förhoppningsvis kan göra att fler kubaner får tillgång till internet.

Faror med internet?
Frågan är om det inte också finns faror med internet när USA-imperialismen kan pumpa in pengar till dissidenter och få propagandakanaler rakt in till Kuba. Redan nu finns några bloggare som uppenbart har resurser ingen vanlig kuban kan ha, och som skriver för att undergräva socialismen.

– Det finns risker med allt. Kom ihåg att det redan finns massor av bloggar på Kuba, en del är betalda av USA, men de flesta är bra och kritiska.

– Kubanerna är ett kritiskt folk med massor av åsikter. Ingen kan få tyst på kubanerna, om regeringen ens skulle ha försökt, lägger Mariela Castro till och skrattar.

För den som tvivlar är det bara att besöka en av alla hemsidor som skriver om Kuba från Kuba. Havanna Times (www.havannatimes.org) är ett sådant exempel som bland annat samlar ett antal bloggar. Vanliga kubaner som delar med sig av sina tankar, ofta kritiska, men också med ett stöd och förtroende för socialismen och revolutionen.

På samma hemsida gick det för en tid sedan att läsa om bakgrunden till att vicepresidenten Carlos Lage och utrikesministern Felip Perez Roque blivit sparkade, något som uppmärksammades stort i svensk media. Det spekulerades i att Raul Castro stärkte sin egen makt i regeringen.

Nu visar sig det att de sparkade ministrarna och en grupp kring dem överskridit sina befogenheter och agerat som om de blivit oumbärliga. En video som visar hur de diskuterar inre regeringsangelägenheter med spansk ambassadpersonal, hur vänner och släkt premieras, och hur de agerar utan mandat för att skriva på viktiga affärsuppgörelser visas nu i Kuba, skriver Havanna Times.

– När jag först läste om att Carlos Lage och Felip Peres hade blivit avsatta blev jag orolig, och undrade vad som var på gång, berättar Mariela Castro. Men den här videon lugnande mig, och övertygade mig om att det var rätt beslut. Nu har de båda en lång väg tillbaka för att bevisa sin duglighet.

Framtiden
Det verkar som om den allmänna uppfattningen i Kuba är att de avskedande ministrarna inte agerade såhär för att medvetet skada revolutionen, utan för att makten gått dem åt huvudet. Därför är de inte heller dömda till några straff, och de kvarstår också som medlemmar i Kubas Kommunistiska Parti.

Hur ser du framtiden för Kuba?
– Jag ser en förstärkt socialism i Kuba, och en socialism som lär sig nya saker och som anpassar sig till nya verkligheter. Det är svårt för ett fattigt land som vårt, som är utsatt för en ekonomisk blockad, men med ett brett folkligt deltagande i samhället går det att göra detta. Högern i USA och Europa vill göra slut på oss, men de måste lära sig att det finns andra sätt att tänka och andra samhällssystem än det kapitalistiska.

PÄR JOHANSSON
Proletären nr 29, 2009