Hårda klasstrider i Chile

Den koalition mellan socialdemokrater och kristdemokrater som regerar landet har klart tagit ställning för kapitalägarna, bland annat genom att sätta in polisstyrkor mot arbetarnas protestaktioner. Regeringen har även anklagat arbetarna för vandalism i samband ockupationer av arbetsplatser och lagt ansvaret på dem, vad det gäller polisbrutaliteten.

Hittills har tusentals arbetare varit indragna i de klasstrider som kostat en skogsarbetare livet och resulterat i dussintals sårade och hundratals arresterade.
Arvet från Pinochet

Den nyliberala ekonomiska modellen som kapitalisterna med våld införde i Chile efter militärkuppen 11 september 1973 innebar en stor tillbakagång för folkets ekonomiska och sociala landsvinningar.

Dessa orättvisor består än idag, efter sjutton år av socialdemokratiskt och kristdemokratiskt styre.  Detta har lett till låga löner, otrygga anställningsformer och sämre förmåner.

Den under Pinochetdiktaturen införda arbetsrätten har endast genomgått vissa kosmetiska förändringar. De antifackliga lagarna (som rätten för arbetsköparna att anställa strejkbrytare under pågående strejk) och kapitalägarnas tolkningsföreträde i ekonomiska frågor gäller fortfarande. Det har inneburit att den tidigare mäktiga landsorganisationen, CUT, fortfarande har svårt att hävda sig. De anställda har svårigheter att ansluta sig till fackföreningar och sympatistrejker inom samma bolags olika anläggningar är förbjudna.

”Flexibla anställningar”
Flexibiliteten i anställningsformen och kollektivavtalets begränsade omfattning – endast fem procent av landets anställda arbetar under kollektivavtal – är några av de faktorer som spelar en stor roll i arbetarnas organiseringsförmåga och vilja.

Stora och medelstora, såväl privat som statliga företag, håller sig med en mindre skara fastanställda. Det är mer regel än undantag att merparten av dem som arbetar på ett bolag arbetar för en annan privat firma och omfattas därmed inte av samma löner och bonusutdelningar, trots att de utför lika arbete.

Enligt statistik från arbetsmarknadsministeriet är 35 procent av arbetskraften i landet kontraktsanställd.

Det är mot alla dessa orättvisor arbetarna som kämpar. De mo-biliserar, ockuperar fabriksanläggningar och demonstrerar på gator och torg utanför konfliktdrabbade arbetsplatser. På vägar som leder till företagens anläggningar och vid grindarna ställer strejkvakter upp sig.

Dödsskjutning
Företagsledningarna försöker ”lösa” konflikterna genom att tillkalla polisen och dess militariserade insatsstyrka.

Den 4 maj i år sköt insatsstyrkan ihjäl en strejkande skogsarbetare utanför skogsbolaget Bosques Araucos anläggning i södra delen av landet. Arbetarna blockerade ingången och polisen kom till platsen för att skingra dem.

Bakgrunden till händelsen var att över 2500 kontraktsanställda hade gått ut i strejk med krav på 40-procentiga lönehöjningar och bättre arbetsvillkor. Skogsbolaget hade förra året en vinst på motsvarande 16 miljarder kronor. Arbetarna som i många fall tjänar motsvarande 500 svenska kronor och är anställda av olika bemanningsföretag ville förhandla direkt med bolaget, vilket det vägrade.

Efter dödsskjutningen gav företaget efter och accepterade att förhandla och gick med på arbetarnas krav. Skogsarbetarstrejken slog hål på den rådande förhandlingsprocessen där arbetarna endast får förhandla med den firma de är anställda av.

I mars strandade förhandlingarna mellan det statliga gruvbolaget Codelco, världens största i branschen, och de fackliga organisationerna. Därefter har arbetarna genomfört olika aktioner för att sätta press på företaget och uppmärksamma deras kamp.

Den 1 juni gick tidsfristen ut för att företaget skulle gå med på arbetarnas krav. De kontraktsanställda kräver lika lön för lika arbete, samma förmåner (bonus för hälsovård, boende och utbildning). De har också reste det politiska och ekonomiska kravet att åter nationalisera kopparmalmen. Företaget vägrade gå med på kraven och arbetarna förberedde sig för att gå i strejk.

Den 25 juni gick de 28000 kontraktsanställda arbetarna ut i en tvådagars strejk i de fem gruvdistrikten. Det är två tredjedelar av arbetskraften i gruvbolaget. I gruvdistrikten El Teniente, nio mil söder om Santiago, ockuperades gruvan och vid Andina- och El Salvadorgruvan stoppades produktionen helt. Strejken kostade företaget tio miljoner dollar.

Ny strejk denna vecka
Företaget har svarat med att avskeda tre fackliga ledare och regeringen har skickat stora polisstyrkor till alla de fem gruvdistrikt. Polisen har börjat registrera arbetarna.

I måndags gick 700 gruvarbetare ut i strejk i Collahuasi-gruvan i norra Chile. Gruvan ägs av en multinationell koncern där Anglo-American ingår. Arbetarna som producerar 440000 ton koppar per år kräver åtta procents lönelyft och förmåner som täcker 100 procent kostnaden för hälsovård och utbildning för deras barn och vill även ha bostadsbidrag.

Arbetarna demonstrerade den 1,2 mil långa vägen från gruvan till hamnstaden Iquique, där de attackerades av poliskåren.

Arturo Martínez, ordförande i Chiles LO, sade att landsorganisationen kommer att rikta en appell till alla fackansluta arbetare i landet med uppmaningen att visa sin solidaritet med de kontrakts-anställdas kamp.

ARMANDO ELGUETA
Proletären nr 28, 2007