1 majfirande i San Salvador och Caracas
Caracas, Venezuela
Första maj.
Klockan nio anlände jag till metrostationen la Bandera. Där möttes jag av en strålande sol och stort rött hav av människor. Marschen var planerad att avgå klockan tio med centrum som mål. Men eftersom jag befinner mig i Sydamerika och för att det var sådan kö så at folk inte kunde komma fram till la Bandera blev det försenat. Tillslut hade över 300000 personer samlats och marschen avgick runt klockan elva.
Den flera kilometer långa marschen fyllde Caracas gator som en rött hav utan början och utan slut. Vi kom fram till centrum och platsen för tal och folk lyssnade och hejade. Talade gjorde bland annat den nya arbetarministern Roberto Hernández och flera parlamentariker. De menade att det viktigaste var enigheten, men att denna marsch visade på att Venezuelas arbetarklass redan är enad.
Man pratade också om flera nationaliseringar av arbetarstyrda och ockuperade industrier och målet att införa sex timmars arbetsdag.
*
Att alla vänsterorganisationer och socialistiska organisationer, arbetare, och allmänna sympatisörer samt internationella delegationer deltog i en och samma enade marsch gjorde det hela till en spektakulär dag fylld av glädje och stolthet. Slagorden blandades med rytmer av trummor och tidvis kändes det hela som en ända stor folkfest. Man kan förstå glädjen och känslan av seger efter de senaste nationaliseringarna stora delar av bla stål, cement och livsmedelindustri. President Hugo Chávez hade också dagen innan meddelat att minimilönen skulle höjas med 30 procent. Den blir därmed den högsta i Latinamerika.
Även om marschen präglades av segerkänslor var fokuseringen på fortsatt kamp stor. Än är det långt kvar till den verkliga segern; en socialism för 2000-talet. Men första maj i Caracas visade på en enorm enighet och kämparglöd. Den bolivarianska revolutionen har ett enormt stöd och den kommer att försvaras till varje pris.
Patria y Socialismo o Muerto. Venceremos!
PETRA JOHANSSON
Student i Venezuela,
Proletären 19, 2008
San salvador, El Salvador
Jag har just varit med som åskådare och bevittnat första maj demonstrationerna här i San Salvador. Så otroligt mycket folk!
Till toner av kampmusik samlades folk tidigt på morgonen i San Salvador för den årliga 1 maj demonstrationen. En blandning av studenter, fackföreningar, bönder och arbetare, skadade från kriget och representanter från urinvånarna gjorde gemensam sak. De tågade tillsammans till det stora torget i den centrala delen av huvudstaden. Med röda vimplar, hattar, tröjor och banderoller, många med partinamnet FMNL på, och med slagord såsom det klassiska ”Un pueblo unido, jamás será vencido!” (ung. ett enat folk kommer aldrig att besegras) slingrade sig tåget fram på huvudstadens gator under flera timmar.
Inga uppskattningar om hur många människor som samlats i demonstrationen har publicerats. På min fråga om hur många det skulle kunna vara svarade en man, iförd röd FMLN-mössa och en vajande vimpel med samma tryck, att ”en vild gissning skulle vara 40000-50000”. Det är svårt att veta om denna siffra stämmer men hur som helst verkade slagorden och banderollerna inte ha något slut och det fortsatte att strömma människor timme efter timme och det var helt klart mycket folk.
Jag har aldrig sett så många människor samlade på ett och samma ställe. Det är lite svårt att uppskatta, men jag tror lätt att det hade kunnat fylla mer än ett och ett halvt Ullevi. Helt enormt – tåget, banderollerna och slagorden ville liksom aldrig ta slut!
Att alla vänsterorganisationer och socialistiska organisationer, arbetare, och allmänna sympatisörer samt internationella delegationer deltog i en och samma enade marsch gjorde det hela till en spektakulär dag fylld av glädje och stolthet. Slagorden blandades med rytmer av trummor och tidvis kändes det hela som en ända stor folkfest. Man kan förstå glädjen och känslan av seger efter de senaste nationaliseringarna stora delar av bla stål, cement och livsmedelindustri. President Hugo Chávez hade också dagen innan meddelat att minimilönen skulle höjas med 30 procent. Den blir därmed den högsta i Latinamerika.
Även om marschen präglades av segerkänslor var fokuseringen på fortsatt kamp stor. Än är det långt kvar till den verkliga segern; en socialism för 2000-talet. Men första maj i Caracas visade på en enorm enighet och kämparglöd. Den bolivarianska revolutionen har ett enormt stöd och den kommer att försvaras till varje pris.
Patria y Socialismo o Muerto. Venceremos!
PETRA JOHANSSON
Student i Venezuela,
Proletären 19, 2008
San salvador, El Salvador
Jag har just varit med som åskådare och bevittnat första maj demonstrationerna här i San Salvador. Så otroligt mycket folk!
Till toner av kampmusik samlades folk tidigt på morgonen i San Salvador för den årliga 1 maj demonstrationen. En blandning av studenter, fackföreningar, bönder och arbetare, skadade från kriget och representanter från urinvånarna gjorde gemensam sak. De tågade tillsammans till det stora torget i den centrala delen av huvudstaden. Med röda vimplar, hattar, tröjor och banderoller, många med partinamnet FMNL på, och med slagord såsom det klassiska ”Un pueblo unido, jamás será vencido!” (ung. ett enat folk kommer aldrig att besegras) slingrade sig tåget fram på huvudstadens gator under flera timmar.
Inga uppskattningar om hur många människor som samlats i demonstrationen har publicerats. På min fråga om hur många det skulle kunna vara svarade en man, iförd röd FMLN-mössa och en vajande vimpel med samma tryck, att ”en vild gissning skulle vara 40000-50000”. Det är svårt att veta om denna siffra stämmer men hur som helst verkade slagorden och banderollerna inte ha något slut och det fortsatte att strömma människor timme efter timme och det var helt klart mycket folk.
Jag har aldrig sett så många människor samlade på ett och samma ställe. Det är lite svårt att uppskatta, men jag tror lätt att det hade kunnat fylla mer än ett och ett halvt Ullevi. Helt enormt – tåget, banderollerna och slagorden ville liksom aldrig ta slut!
*
De frågor som folket främst demonstrerade mot på denna arbetarnas dag var de ökade levnadsomkostnaderna och det höga priset på basvaror, samt för rättvisa arbetsvillkor och rätten till mat och försörjning. Protesterna riktades även mot regeringspartiet ARENA:s högerpolitik med privatiseringar av vatten och sjukvård samt mot en introducering av genmanipulerade grödor som lösning på matvarukrisen.
Alla de olika demonstrerande grupperna samlades vid monumentet ”Salvador del Mundo” för att sedan gå mot det centrala torget där Palacio Nacional och katedralen ligger. Väl framme vid målet för demonstrationen skulle bland andra Mauricio Funes, FMLN:s presidentkandidat, tala. När Funes som sista man ut i talarstolen till slut tog sig an mikrofonen ringlade sig fortfarande tåget fram på stadens gator och det gick knappt att få plats med mer folk på torget.
Det var en massiv demonstration som visade på ett stort missnöje med den förda politiken i landet. Dock gavs det även uttryck för det hopp som hyses om framtiden i och med nästa års presidentval, där FMLN med Funes tros ha den bästa chansen att vinna valet på många år. ”La esperanza nace con Funes el 2009” (ung. hoppets föds med Funes år 2009) prydde ett flertal plakat och banderoller. Det återstår endast att vänta och se vad som händer i valet i mars nästa år, valkampanjerna är redan i full gång och valfusk befaras även denna gång.
LISA MINELL
UBV, El Salvador
Proletären 19, 2008
De frågor som folket främst demonstrerade mot på denna arbetarnas dag var de ökade levnadsomkostnaderna och det höga priset på basvaror, samt för rättvisa arbetsvillkor och rätten till mat och försörjning. Protesterna riktades även mot regeringspartiet ARENA:s högerpolitik med privatiseringar av vatten och sjukvård samt mot en introducering av genmanipulerade grödor som lösning på matvarukrisen.
Alla de olika demonstrerande grupperna samlades vid monumentet ”Salvador del Mundo” för att sedan gå mot det centrala torget där Palacio Nacional och katedralen ligger. Väl framme vid målet för demonstrationen skulle bland andra Mauricio Funes, FMLN:s presidentkandidat, tala. När Funes som sista man ut i talarstolen till slut tog sig an mikrofonen ringlade sig fortfarande tåget fram på stadens gator och det gick knappt att få plats med mer folk på torget.
Det var en massiv demonstration som visade på ett stort missnöje med den förda politiken i landet. Dock gavs det även uttryck för det hopp som hyses om framtiden i och med nästa års presidentval, där FMLN med Funes tros ha den bästa chansen att vinna valet på många år. ”La esperanza nace con Funes el 2009” (ung. hoppets föds med Funes år 2009) prydde ett flertal plakat och banderoller. Det återstår endast att vänta och se vad som händer i valet i mars nästa år, valkampanjerna är redan i full gång och valfusk befaras även denna gång.
LISA MINELL
UBV, El Salvador
Proletären 19, 2008